Vandra till Sportgastein och Nassfelds förtrollande dal
Nassfelds trolska dal är väl värd ett besök även en regnig dag.
Vem säger att man måste upp på hög höjd för att känna sig såsom i himlen? Några vandringar i dalgångar kan vara nog så fascinerande. Definitivt den här vandringen till Sportgastein och Nassfelds förtrollande dal. En relativt enkel, men lång vandring som med behållning kan kortas ner rejält.
En krutdurk till granne?
Det är regn i luften och åska är utlovad till eftermiddagen. Vi går på en asfalterad gång- och cykelväg utmed floden Gasteiner Ache flankerade av höga berg som känns allt mäktigare i takt med att Gasteinerdalen smalnar av. Flodens strömmande ljud genljuder dovt i öronen.
Så snart vi går över en bro känns det som på landet; vi övermannas av lukter, sedan ser vi. En kohage!
Regnet tar en paus, vi går på lättare steg. Böckstein. Dalen smalnar av ännu mer. Skogen, floden skummande 20-30 meter nedanför och vi utmed gångvägen på asfalterade bilvägen. Naturen och vi. Husen har tagit slut. Vi inser varför: här står ett – nu historiskt – kruthus för guldletarverksamheten. Vem vill bo en granne med en krutdurk?
Kruthus utanför Böckstein. Inget gästgiveri direkt.
Frestade
Floden delar sig och vi fortsätter alldeles intill Naßfelderache. Inga riktiga uppförsbackar att tala om, utan något betydligt mer lömskt: en smygande uppförslutning mest hela tiden. Hur skulle annars de drygt 700 höjdmetrarna mellan Bad Gastein och Nassfeld tas in?
Lämnar asfaltvägen och går på en grusväg. Dalen smalnar av. Nu kallar vi den ravin. Låter det rimligt, tycker du? Fågelkvitter, tysk lönn, al och gran. Hallonsnår, ännu gröna rönnbär. Över en träbro med skummande fors nedanför. Förbi skyltarna till serveringarna vid Astenalm på 1 207 meters höjd. Än så länge har vi tagit ungefär 200 höjdmeter. En stund senare en alm till, det verkar dugga tätt mellan serveringarna. Givetvis lockar tanken att slå sig ner vid en servering och beställa en pilsner eller åtminstone en kaffe, men vi har 500 höjdmeter att ta in och mycket att uppleva.
Gott om ställen att vila benen och ladda med österrikiska specialiteter på.
Lugnet före stormen
Upp på en skogsstig med floden på längre avstånd än på länge, hörs dovt på håll. Hittar en bänk i dalen och lyssnar på floden och fågelkvitter medan vi intar den numera obligatoriska andra frukosten på spanskt vis med chokladbulle och kaffe. Livet är kanske inte helt meningslöst.
En ensam vit lilja som verkar trivas i skogens skugga. Ett väldigt stycke snö 40-50 meter ner vid forsen. Framme vid imponerande Kessel-vattenfallet som vi passerar över en bro – byggd av ryska krigsfångar under första världskriget. Lite omtumlande att stå på bron, hålla andan och förnimma vattenfallet precis innan det faller. Hur ska man kalla det, lugnet före stormen?
Alpastrarna lyser upp denna mulna dag.
Grön energi
Går utmed ravinen på en relativt bred grusväg, förbi en kort tunnel i berget. Forsen pulserar alldeles bredvid. Så djupt ner i ravinen känns de omslutande bergsväggarna väldiga. Tänk om allt rämnar? Vad återstår av oss?
Bärenfall i närheten av Sportgastein.
Vi passerar forsen medelst en liten bro till en grusväg på andra sidan. Alpastrar på vägkanten lyser upp i lila och gult. Sådana livsbejakande blommor blir jag glad av. Ett vattenfall pockar på uppmärksamhet: Schleierfall. Snart ännu en vattenfall, Bärenfall. Vid närmare titt syns pyttesmå sjöar med kristallklart vatten vid fallet. Och så en damm med alldeles grönt vatten för elproduktion. Bokstavligen grön energi.
Turkosgrön damm. Ser ni regndropparna?
Naturen emot oss
En bilväg; vi går på pressat grus bredvid och är snart framme i Sportgastein. Hittar skylten om Nationalpark Hohe Tauern Nassfeld och beger oss genast dit.
Äntligen framme vid Nassfeld. Molnen ligger lågt.
Här öppnar sig dalen vidöppen med ängar och spektakulär utsikt över höga berg med snötäckta toppar. Vi tar Themenweg Naturschau över en äng vid en strömmande flod. Lantlig luft, kor och ängar i gult och rosa. Mera? Blåklockor, smörblommor och rödklöver. Timjan, och små sköra vita tusenskönor. Rölleka. Vitklöver.
Gott om blommor, bland annat doftande timjan.
Regnet strilar lätt över det böljande landskapet. En strömstare flyger lågt förbi. Är detta ett tecken? Molnen tränger sig på. Det blåser halv storm. Utan tidsödande förspel vräker regnet ner. Vi springer till närmaste bänk och sätter på oss regnkläderna och skyndar oss sedan till ett tak vid nationalparkens informationskontor. Visst stänker det på vår bänk under taket, men vi värmer oss med lunch och kaffe. Vantar och mössa.
Häftigt väderomslag. Från duggregn till spöregn.
Vi tar vår tillflykt till en liten bänk utanför toaletten och värmer upp oss med kaffe.
Trolskt landskap
Regnet avtar och vi måste fatta ett beslut. Ska vi återvända till Nassfeld eller retirera hemåt eller till ett kafé med varm apfelstrudel med extra mycket vispgrädde? Vem sa att livet är enkelt?
Vi återvänder till Nassfeld med dess böljande och något trolskt grönskande landskap. Vi följer åter skylten Naturschauweg/Kleines Tour. Vinden har avtagit och vattenfall hörs och syns vid de väldiga bergsväggarna som omger dalen. Några berg är kantade med avlånga, envisa remsor av snö.
Regnmolnen gör Nassfeld-dalen ännu mer förtrollande.
Den frodiga ängen vi går över lyser gult av smörblommor. Även solen lyser och det blir genast varmt; vi tar av oss plagg efter plagg, men behåller byxorna på. Tre brunfläckiga kor idisslar i hagen utan att ens titta åt vårt håll. Molnen har lättat och några av de omgivande snöklädda topparna avtecknar sig. Sagolikt!
Efter regn kommer sol.
Familjeparadis
Mitt i denna sagolika kuliss står vi på en höjd och betraktar nejden med brunfläckiga kor vid vattendrag. Korna tycks ta denna överdådiga natur med ro. De idisslar.
Över en bro och sedan tillbaka mot Sportgastein på andra sidan floden. Hit vallfärdar österrikarna på helgerna familjevis. För att det är så enkelt att ställa bilen på närliggande parkeringen och ta en promenad i dessa sagolika omgivningen. Lagom för att få upp aptiten. För här och där i dalen skymtas inbjudande alm, gårdar som erbjuder prima österrikisk husmanskost. Inte sällan är mjölken, grädden och osten från egna korna.
Gott om ställen att äta på och springa av sig.
Retur
Vi går tillbaka till Bad Gastein, men varierar oss genom att i Böckstein gå över bron till vänster. Därifrån Elisabethpromenade sista biten till Bad Gastein.
Vandringsfakta
Längd: 25 km
Höjdskillnader: +/- 762 meter
Tid: Cirka 6 timmar
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc. Observera att tidangivelsen där inte stämmer.
Från Bad Gastein följde vi floden på den östra sidan i riktning mot Böckstein. Från Böckstein följde vi den skyltade vandringsvägen mot Sportgastein. Väl framme följde vi sedan den kortare varianten av den skyltade Naturschauweg. Sedan tillbaka samma väg mot Bad Gastein, men från Böckstein valde vi nu Elizabethpromenaden vilket innebär att vi gick på andra sidan floden jämfört med ditvägen.
Tips: Det går buss från Bad Gastein till Sportgastein. Så den som vill göra en kortare vandring kan åka buss ena riktningen och vandra den andra. Eller kanske buss fram och tillbaka och bara njuta av en enkel med trevlig vandring vid Nassfeld.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
Det verkar ju inte finnas ett slut på all fantastisk natur ni får uppleva! Ännu en gång sitter jag mållös inför hur vackert det ser ut! Det är ett nöje att läsa era inlägg, kan verkligen leva mig in i era upplevelser! Ser ju ut som den alpiska drömmen också! Och fint att höra att ni inte ger vika för regna och rusk, alltid kan ni hitta någonstans att avnjuta ett kaffe!
Ja, det var en förtrollande upplevelse. Och regn måste man ju alltid ha beredskap för. Och en termos med värmande kaffe var inte helt fel att ha till hands.