Ravinfrossa i Salzburgerland

Sigmund Thun Klamm

Som fjättrad i en kokong. En overklig känsla av närhet till både klippan och det forsande vattnet i Sigmund Thun Klamm.

Känslostarkt. Att  befinna sig i en ravin kan vara en häftig naturupplevelse. Vi besökte två raviner under en och samma dag: Sigmund-Thun-Klamm och Kitzlochklamm. Vi vet vilken vi faller pladask för.

 

Sigmund-Thun-Klamm

Den här ravinen anses vara något av Kitzlochklamms lillasyskon – lite mindre, inte lika välbesökt. Ändå bestämmer vi oss att titta till den.

Här kommer mina anteckningar från promenaden genom ravinen:

Vi vandrar längs en uppåtgående stig i en trång ravin med floden skummande intill. Går på en träbro – floden är under oss och ovanför är klippor: praktiskt taget befinner vi oss i en kokong. Så omskakande känns det.

Vi är här på naturens villkor och naturen är både nära och närvarande. Det droppar ur klippan, droppar på oss. Förbi ett vattenfall som skummar ner i flera steg. Jag håller hårt i mobilen medan jag antecknar; i detta forsande vatten vill jag inte tappa den.

Går igenom en trång passage likt ett nålsöga, vattnet skvätter alldeles intill ansiktet. Ett litet trätak skyddar.

Sigmund Thun KLamm

Närmare vattnet kan man inte komma. Taket skyddar oss från att bli dyngsura.

Sigmund Thun KLamm

Hängande över forsen. Måste upplevas!

Sigmund Thun KLamm

Här känns människan som en liten myra. En härlig känsla, för en stund.

En vägkorsning. Här gör vi en avstickare på en väg runt sjön. Känns genast som rätt val. En ensam fiskare sitter och metar vid sjöns grågröna spegelblanka vatten. I en damm bredvid syns simmande fiskar i det kristallklara vattnet. Vi går över en bro till ett rofyllt ställe med inbjudande bänkar och gräsmatta vid sjöstranden. Som gjort för en paus. Eftersom vi är i Österrike finns här en trevlig utomhusservering med bland annat apfelstrudel.

En kort promenad till och vi är snart tillbaka vid startpunkten.

Klammsee

Lugnt och stilla vid vackra Klammsee. Perfekt återhämtning efter dånet och forsandet i ravinen.

 

Kitzlochklamm

Vi har som sagt bestämt oss för att samma dag klämma ännu en ”Klamm” – som trånga raviner heter här i Österrike. Redan vid parkeringen inser vi att vi har hamnat på en riktigt stor turistattraktion. Den närmaste parkeringen är full så vi behöver gå 20 minuter till ingången. Inget ont i det för oss hurtbullar.

En jämförelse med lillasystern Sigmund-Thun-Klamm känns oundviklig. Här är vattenfallet högre, klipporna likaså. Ändå infinner sig inte den häftiga kokongkänslan – ty avståndet till vattenfallet och klipporna är också större.

Kitzlochklamm, med högre vattenfall. Men avståndet till fallet är också mycket större.

Ändå känns det mäktigt att stå på den lilla träbron och ha den skummande forsen under sig. Följer en smal, vindlande stig utmed ravinklippan och går sedan på en lång spång som leder till 385 trappsteg. Väl uppe tar vi en avstickare ytterligare uppåt och får genast syn på en häftig klippa: sprungen ur ravinen påminner den om en tårtbit (hjälp, kan jag inte få tårtor ur hjärnan!).

En mäktig och annorlunda tårtbit.

Himmelsloch är en annan imponerande stenformation – med hål. Vi passerar genom en tunnel och befinner oss på ännu en träbro. Under oss en skummande avgrund. På klipporna mittemot avancerar några av de hit vallfärdande klättrarna. Att de törs!

Än fler trappor upp och vi går in i en tunnel från 1553: Goldgräber – guldgrävare. Mig veterligen en tämligen lönlös jakt.

Kitzlochklamm

Den djupa ravinen. Långt ner till vattnet så det gäller att ha ett fast grepp om kameran.

Kitzlochklamm

Spektakulära broar och klippor som lockar många klättrare.

 

Vår favorit

Vi lämnar tunneln och går undan till en bänk längre ner för ta in synintrycken – med forsen genljudande i bakgrunden.

Vi tycker att Sigmund-Thun-Klamm förvisso är mindre, men avgjort mäktigare. Man kommer närmare klipporna och forsen och känner sig för en stund fjättrad i naturens nät. Om du ändå ska till Kitzlochklamm se till att vara tidigt ute. Du får förhoppningsvis en närmare parkeringsplats och slipper en del av trängseln.


Fakta

Sigmund Thun Klamm ligger strax utanför Kaprun i Salzburgerland. Det finns gott om parkeringsplats i närheten. Inträde kostar 5,5 euro för en vuxen.

Kitzlochklamm ligger strax utanför Taxenbach i Salzburgerland. Närmaste parkeringen var full när vi kom, så det blev en extra promenad på 20 minuter (dagen vi var där fanns ingen shuttlebus). Inträde kostar 6 euro för en vuxen.

Liechtensteinklamm är en annan känd ravin i Salzburgerland. Efter ett skred är den dock stängd för besökare hela 2018.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

2 svar

  1. Att få omslutas av naturen är en häftig känsla som påminner en om sin egen litenhet, på ett positivt sätt. Så vackert det ser ut att vara och vilka fina bilder.

    • PåUpptäcktsfärd skriver:

      Tack för uppskattande ord! Ja, egendomligt nog finns det något tilltalande härligt i att känna sig liten i naturens famn. Möjligen en välgörande påminnelse om att människan, som sägs vara det smartaste djuret, kanske ska vara ödmjuk inför sin egen litenhet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.