Vandra i Dorfgastein till toppen av Schuflicker

Utsikt från Schuflicker

Utsikt som heter duga från vår kamvandring upp till Schuflicker.

Vi skulle upp på en kam och gotta oss fantastiska vyer över alper. Men ett litet problem höll på att stjälpa denna panoramavandring. Det fina vädret vi har tänkt oss uteblev.

Fågelkvitter och utsikt över både dal och omgivande berg från kabinbanan. Men oron pockar på. Molnen hänger tungt, hur mycket kommer vi att se från Fulseck, som toppen vi färdas till heter?

En sak vet vi säkert. Vi behöver inte oroa oss för hettan däruppe. Enligt informationstavlan vid dalstationen är temperaturen på toppen 8,4 grader. Framme känns det ännu kallare: låter säkert som en kliché, men det blåser på toppen.

Blommande smörblommor lyser upp i dimman

Smörblommor muntrar upp i morgondiset.

 

Satsa ur krisen

Ändå är utsikten hygglig trots morgondis, loppet är kanske inte helt kört? Vi fattar ett beslut, på företagsspråk heter det att satsa sig ur krisen. Vi tar inte en kamvandring. Vi kör båda två!

Kamvandring vid Fulseck

Vandring längs kammen nära Fulseck.

Första toppen att erövra heter Kreuzkogel. Sikten är si och så. Vissa berg ser vi, andra anar vi oss till med hjälp av fantasin och en panoramakarta. Vi hade så gärna velat se Großglockner och Wiesbachhorn, långt över 3 000 meter höga; i dag får vi nöja oss med “fantombilder”.

På väg tillbaka mot Fulseck får vi syn på ett berg som hyser en alpsjö på toppen. Läckert! Dit vill vi förstås. Men först följer vi Kraftplätzeweg och siktar mot Arltörl. Tio, tjugo meter över oss glider en skärmflygare.

 

Bretzelpaus

Alpluften ger aptit. Vi slår oss ner vid ett bord intill en alptopp och intar det spanjorer skulle kalla ”andra frukosten” dock i österrikisk tappning – med bretzel. I backen nedanför står alpblommor och runt om finns hisnande berg och inte så få moln. Är det Großglockner i fjärran? Kanske, antagligen inte.

Längs den panoramiska kamstigen passerar vi flera små sjöar. Vi bestämmer oss för en extra avstickare på 2,5 timmar: till toppen av Schuhflicker. Det är bland de bästa besluten vi har tagit.

Alpaster

Livsbejakande alpastrar. Visst blir man glad?

En alpaster och en mängd andra blommor hejar på oss under uppstigningen. Klipporna runt har ovanligt spännande formationer. Allt detta muntrar upp på väg upp. Stigen fordrar koncentration med småstenar, lera och mötande människor. Väl på toppen behöver vi verkligen pusta ut: uppstigningen av drygt 400 höjdmeter tog 50 minuter i stället av de skyltade 90. Det var nog bretzeln som ingjöt extra krut.

 

Toppenbra utsikt från toppen

Det känns så rätt att ha satsat tiden och svetten på att ta oss hit till 2 214 meters höjd. Molnen håller på att skingra sig och när ridån går upp syns tydligare än förr ett hänförande panorama över de österrikiska alperna, de närliggande dramatiska klipporna och den turkosfärgade alpsjön. Livet på toppen är toppen, även om det bitvis är lite trångt om saligheten.

En sån utsikt ska avnjutas i lugn och ro, så vi dukar upp vår lunch på bänken under korset som markerar bergstoppen. Nu är vi nästan ensamma här, bara ett par till en bit ifrån.

Paus på toppen av Schuflicker

Rogivande utsikt från toppen av Schuflicker.

 

Alpfilosofi

Spejande från en alptopp blir man – i varje fall jag – lätt filosofisk. Jag blickar över flera av passagerna som vi har varit med om på kammen. På håll ter de sig otäcka. Men på plats upplevde vi dem inte som otäcka. Förstår du vart jag vill komma? I livet är vi inte sällan rädda för saker som på håll verkar vara jättefarliga. Men väl där är de kanske inte alls det, men då har vi kanske levt i rädsla som påverkat våra val och ytterst även vår livskvalité.

Ner från Schuflicker

På väg ner från Schuflickers topp på 2 214 meters höjd.

Ner från Schuflicker

Utsikt över bergen kring Fulseck på väg ner från Schuflicker.

Nå, nu är det hög tid att stiga ned från berget. Åter så många blommor: alsikeklövern, rapunkel,  alpaster, timjan, vita blåklockor och så många till. Hela ängen i nerförsbacken är fylld av blommor.

Nu är vi framme vid passet Arltörl och fortsätter mot Mittelstationen, liftens mellanstation. Här är vi för första gången under denna vandring med om en kort transportsträcka – en granskog. Sedan alpyver och ängar igen. Klöver och smörblommor målar ängen rosa och gul.

Blommor

En lilja förgyller vägen. Någon som vet vad den heter?

 

Groda eller prins?

Går förbi en trevlig uteservering, stigen har övergått i en grusväg. En groda hoppar i en vattenpuss och vägrar oss en puss; den trånar inte efter en prinstitel, utan tycks vara nöjd som den är.

Vi viker till vänster upp mot Spiegelsee, ännu ett bra beslut. Några hundra höjdmeter och en halvtimme senare är vi där och beundrar denna spegelblanka hägring, omgiven av berg. En skylt framhåller stället som naturens plats för återhämtning av kraft. Vi testar. Lägger oss på en av liggstolarna, dukar fram fika och njuter av solen som precis dykt upp. Givetvis funkar det.

Därifrån är det inte långt till bergbanan i Fulsecks station. Vi hinner med god marginal före sista kabinbanan: 30 minuter.

Vila vid Spiegelsee

En trött hjälte tar igen sig vid spegelblanka Spiegelsee.

Spiegelsee

Spiegelsee (Spegelsjön) gör skäl för namnet.


Vandringsfakta

Längd: Cirka 15 kilometer
Höjdskillnader: +/- 960 meter
Tid: Cirka 5,5 timmar timmar.

Karta och detaljer: Se vår profil på Wikiloc. Observera dock att den där uppgivna vandringstiden inte stämmer. Vi var i rörelse runt 5,5 timmar.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

2 svar

  1. Johan skriver:

    Vilken mäktig vandring och vilka fantastiska vyer! Och en rejäl motionsrunda

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.