Store Mosse: roadtrip dag 2

Store Mosse

Stora Mosse bjuder kanske inte på spektakulära vyer. Men på enorma vidder som manar till meditation och eftertanke.

 

I Store Mosse är naturen slösande generös. Vandringen går genom vidlyftiga myrmarker, ändlösa spänger och 12 000 år gamla rocknar. Här fick vi gåshud vid synen av en fiskgjuse med fångst över Kävsjön och över spillkråkans uppfordrande rop. Ändå är nationalparkens största förtjänst kanske den rogivande omgivningen som manar till eftertanke.

Tyvärr är naturum stängt så vi rycker på axlarna och går på spänger genom Sveriges största myrmark söder om Lappland. Mossen är så ofattbart stor att de lättviktiga vardagstankarna snart ger vika för den vidlyftiga horisonten, och de livsavgörande frågorna. Men detta näringsfattiga kärrområde med låga buskar och knotiga och förkrympta björkar och martallar är knappast ett spektakulärt landskap man blir störtkär i. Store Mosse nationalpark erövrar ens hjärta stegvis.

Blåbärsris i Store Mosse.

Björkticka

Björticka.

 

Torkan har satt spår

Här den egensinniga svampen björkticka, där en nedfallen björk som får vila i kretsloppets frid.
Går på en smal spång omgivna av små björk, närmast buskar, och så den väldiga mossen. En tapper vit liten blomma ensam i mossens väldiga värld. Sommarens exceptionella torka märks på utebliven väta. Över allt. Bara lite fukt. Inga gummistövlar behövs.

Store Mosse

Torkan har satt sina spår.

 

Overklig känsla

Kolla! En rovfågel med lång stjärt med ljust streck över stjärten lyfter upp på 20 meters när! Pulsen skenar. En blå kärrhök. Den har nog inte märkt oss förrän vi var alldeles nära och blev lika överraskad som vi. En overklig känsla av ett oväntat möte – tystnadens frukt.

 

Rocknar

Lämnar spängerna och går genom en tallskog på rocknarna, flygsanddyner som skapades för tusental år sedan. Så småningom försumpades delar av sandheden och vitmossor etablerade sig. Förbi en torrlagd myr känner vi med handen på den. Hur länge har den funnits tro? Den består av lager på lager gammal vitmossa.

 

Spillkråka

Vi lägger kilometer efter kilometer bakom oss i denna meditativa vandring. Tankarna fladdrar i väg, ändå noterar vi saker. Tofsmes trallar i tallarna. En gran ligger omkull med grenar utstickande likt igelkottens taggar. Nötskrika gör skäl för namnet. Ett uppfodrande rop gengjuder i skogen och får oss att haja till. En rovfågel på jakt? Nej, det var en ilande spillkråka som ger oss gåshud.

Träd eller igelkotte? Bestäm själv.

 

Jakt från ax till limpa

Överraskningarnas tid ännu inte är förbi. Vi tar en avstickare på 600 meter till Svänötornet och får äntligen en överblick över Kävsjön. Rätt genast inträffar följande. En fiskgjuse ryttlar, dyker ner i sjön och flyger strax upp med en fisk i näbben. Rovfågeln sätter sig på strandängen, där den kan hålla bra uppsikt över omgivningen, och hugger in på bytet. Smaklig spis!

Skog som bjuder in till meditation.

 

Omväxling

Vildmarken passerar mer eller mindre civiliserade marker: en kohage med svartfläckiga kor och bruna kor betande i djupaste koncentration. Andra tecken på “civilisation” utgörs av hasselsnår, ekar och röse. Vildapel. Rännebron efter en gammal lada. Det vittnar nog om en gammal gård med odlingsmark. S Svanö, står på en skylt.

Kor

Här kommer bildbeviset på att vi nalkas civiliserade trakter.

 

Nattsvart

Efter en halv evighet har vi så att säga rundat sjön. Vi är utsvultna, men vi måste bara. Gå upp i fågeltornet vid naturum. Med flera våningar upp blir det ett smärre motionspass. Uppe råder stiltje. Ingen människa, skymning. I sjön likaså. Natten och stillheten sänker sig över Kävsjön; i det tjocka molntäcket sker solnedgången smygande utan dramatiska ljusskådespel. Framme vid bilen är det närmast kolsvart.

 

Blodapelsin till soluppgång

Klockan 6.10 vaknar vi upp med ett ryck och beger oss till fågeltornet med andan i halsen. Solen har nog hittat en liten springa i den molntäckta horisonten och framstår som en självlysande och alldeles väldig blodapelsin. För några sekunder är vi helt tagna. Sedan döljs detta blodröda skimmer av molnen. Kvar finns bara en tunn eldflamma ovanför skogen. Natten har blivit till en dag i Store Mosse.

Blodapelsin soluppgång färgar räcket rött.

soluppgång över Store Mosse

Trots tunga moln har solen hittat en springa för ett litet ögonblick. Och vilken sol!

 

Örngömslet

Vem vill inte se en örn? Vi ägnar en timme av vårt liv till att leta efter en lämplig örn att titta på. Vi tänker att en örngömsle skulle kunna vara rätt ställe att satsa på. Och här är vi. Gömslet liknar inte något vanligt gömsle, utan har flera galler att dölja sig bakom. Framför oss en myrmark med gulnande höstnyanser med små björkar och martallar. På fyra hundra meters håll ligger ett utfodringsställe av örnar vintertid. Nu ligger det öde. Vi ruvar i örngömslet medan småfåglarnas morgonkonsert pågår, liksom morgontrafiken. Nu har en hel timme av vårt liv flytt utan en örn.

På spaning efter örn från örngömslet i Store Mosse.

 

Dagens lunch på PM & Vänner i Växjö

Denna bistro till en restaurang med en michelinstjärna har ett ovanligt smart lunchkoncept. Prima råvaror, bra handlag i köket, lika fräsch som sparsmakad salladsbuffé, riktigt gott bröd, bordsservering av huvudrätten, lagoma portioner, vatten, kaffe på maten med en liten kaka ingår. Allt detta för 139 kronor. Måste snart ha ett ärende till Växjö.

Boeuf bourguignon Lika gott som bildfagert.

Tårtor

Smakprov från prisbelönta kafét PM & Vänner Bröd och sovel.


Vandringsfakta

Start- och slutpunkt: Pakeringsplatsen vid Naturum i nationalparken Store Mosse
Längd: 14 km
Höjdskillnader: Marginella
Tid: Cirka 4 timmar

Karta och detaljer: Se vår profil på Wikiloc.


Text: Eyal
Bild: Kerstin