Makalösa bilturen till Großglockner
Großglockner alpinväg bjuder på stor dramatik. Molnen gör också sitt till.
Om man uppskattar storslagna alpvyer bör man åtminstone en gång i livet åka Grossglockneralpvägen (Großglockner-Hochalpenstraße). Denna 48 kilometer långa panoramatur bjuder på utsikt över 30 alptoppar över 3 000 meter, däribland Österrikes högsta berg Großglockner. Oväntade möten med människovana murmeldjur är grädde på moset.
Väderprognosen varslar om åska på eftermiddagen. Strax efter sju sitter vi bilen. Väl framme blir jag genast tagen av en lång kedja bergstoppar, som blir till en studie i formationer: spetsiga, runda, platta bergstoppar och allt mittemellan. Där sitter vi tillbakalutade i vår grå Volvo och frossar i Österrikes högsta alptoppar i 3 000-metersklassen. Men, och det är ett stort men, ännu har vi inte skådat lejonet, Großglockner med sina 3 798 meter. Molnen rycker närmare och det ska ju åska. Fast än så länge är vyerna så härliga. Vi lämnar bilen på en av de många utkiksplatserna längs vägen och hör genast murmeldjurs lättigenkännliga varningsläte – tyvärr också en del accelererande motorcyklar.
En slingrande väg genom makalösa alplandskapet. Det gäller att köra på rätt växel.
På väg upp mot Edelweißspitze. Men kommer vi att kunna se Großglockner?
Besvikna…
Vi kör uppför den smala avtagsvägen till Edelweißspitze. Alpfrossan fortsätter på 2 571 meters höjd, högsta punkten på vägen. Großglockner som vi bara måste se ska vara rakt framför oss. Vi ser berget nästan ända upp och kan fantisera oss resten. Men vi måste medge att bergets yttersta spets är höljd i moln. Nedslående, men sant.
Obeskrivligt mäktigt alplandskap. Men också mäktiga moln som skymmer Großglockner.
Trösterikt att vi har så många andra toppar att frossa på. Som så många andra stannar vi till vid utkikspunkten Fuscher Törl och skänker en beundrande tanke åt alla som cyklat ända hit.
Heja alla duktiga, envisa cyklister som kämpat ända upp hit.
Där händer något. Molnen runt Großglockner tunnar ut så vi stannar och avvaktar. Några minuter senare visar sig Großglockners topp i all dess härlighet – två toppar egentligen med en glipa emellan. Dagen är räddad, livet är fullkomligt. Allt som kommer nu är bara bonus.
Kolla toppen längst bort i mitten. Äntligen Großglockner!
Det kommer mera
Vid en glaciärsjö möter vi en kvinna som badar fötterna. Det är inte så kallt, jag hade gärna badat hela kroppen, säger hon saligt leende. Vi nöjer med att lyssna på porlande snösmältning och beundra alpblommor.
En stilla paus vid alpsjön Fuchser Lacke. Perfekt för att titta på alpblommor.
Vi kör vidare längs anrika en gång vandringsvägen Römerväg, vi måste faktiskt hinna med en sak till före åskan: att ta en promenad på Gamsgrubenweg vid Kaiser Franz Josef Höhe för att ta en ännu närmare titt på Großglockner. Vandringsvägen går till att börja med genom en gammal gruvtunnel – det är lika kusligt som andligt att höra körmusik eka i tunneln.
Det blir en hel del tunnelpromenad längs Gamsgrubenweg innan vi ser ljuset på andra sidan. Men vilket ljus!
Till slut är vi ute i den fria luften igen och måste hålla andan, vi står framför Österrikes största glaciär Pasterze på 25 kvadratkilometer – delvis är glaciären täckt av sten.
Allt ljus på Pasterze, Österrikes största glaciär. En mäktig vy.
Picknick på hög höjd
Känslomässigt omskakad blir jag inte sällan gripen av hunger. Jag lunchar på en träbjälke med fötterna dinglande mot branten – för att inte gå miste om utsikten över en fullständigt majestätisk Großglockner. Lunchen består av kokt potatis och wienerkorv. Allt kallt och jättegott.
Svårslagen utsikt för lunchen med Großglockner för ögonen.
När maten tar slut droppar det. Vi beger oss tillbaka till tunneln och när vi kommer ut på andra sidan har vädret klarnat helt, molnen är bortblåsta och allt tal om åska känns urlöjligt. Vi satsar högt och beger oss till Kaiserpanoramaweg där vi sätter oss på en bänk vid kejsaren Franz Josefs staty och betraktar ett outsägligt vackert panorama. En alpkaja svävar ett par meter bort för att kolla vårt fika.
Självklart missar vi inte ett besök i Wilhelm-Swarovskis inglasade torn för att än en gång beskåda bergskedjan och glaciären.
Utsiktfrossan fortsätter under fikapausen. Även här med Großglockner som ögonfägnad och Kaiser Franz Josef bredvid.
Mumsande murmeldjur
Efter detta crescendo tror vi att det roliga är över. Fel, fel, fel. Två murmeldjur står på backen vid sina hålor och äter skalade morotsstavar och jordnötter med skal – ur handen på en besökare! Kvinnan berättar att hon hon har gjort så i flera år. Vi står en meter bredvid och gapar.
Vilda murmeldjur på armlängds avstånd. En gång i livet.
Jordnötter smakar fint. Måste fortfarande nypa mig i armen för att fatta att det verkligen händer.
Heiligenblut
Vi lämnar alpvägen för en snabbvisit vid en annan begivenhet, som ligger alldeles i närheten: vallfartskyrkan i Heiligenblut. Kyrktornet är avlångt och spetsigt och kyrkan har en enastående utsikt mot – rätt gissat – Großglockner.
En syn med extra av allt. Heiligenblut med dess fina kyrka och Großglockner som kuliss.
Vi återvänder till alpvägen av två skäl. Vi måste för det är det snabbaste vägen till vår semesterlägenhet. Och för att det testa Kaiserschmarrn, en sorts ugnsbakad pannkaka med plommonsylt, på ett rekommenderat ställe, Gasthof Fuscherlacke. Vi åker uppför bergens sydsida på lägre höjd och upplever blomprakt av allehanda alpblommor av sällan skådat slag. Klockan 15.10 regnar det. Regnet övergår i skur, hagel och när vi väl sitter i kaféet – åska. En svårslagen inramning till Österrikes kanske – ska tilläggas för att undvika juridiska skärmytslingar – bästa Kaiserschmarrn. Gott och definitivt närande, med allt dagsbehov av kalorier. Kaféets husdjur är ett livs levande murmeldjur.
Kaiserschmarrn. En mäktig efterrätt som passar mäktiga vyer.
Väderomslag kan förekomma på höga höjder. Skönt att vi har hunnit se alla vackra utsikter före åskvädret.
Vi avslutar denna makalösa dag med en “joggingtur” på 30 meter mellan regndropparna från parkeringen till naturens hus (Haus Alpine Naturschau). När städerskorna blir allt för närgångna förstår vi vinken och lämnar detta tempel av spännande kunskaper om naturen i området strax före stängning.
Vilken dag!
Har du åkt på Großglockneralpvägen? I så fall vad har varit höjdpunkten på ditt besök?
Fakta
Att köra på Grossglockneralpvägen kostar 36 euro per bil och det kan tyckas mycket. För vår del tycker vi att upplevelsen är värd pengarna, inte minst för att allting är så välordnat. Bra vägar, skyltar, utställningar, rent, många rastplatser med gratis toaletter. Vi tillbringade närmare åtta timmar på vägen och dess sevärdheter. Priset avser en dagsbiljett och du kan under dagen lämna betaldelen av vägen och sedan åka in igen. Mer information om sevärdheter och annat längs vägen hittar du på Grossglockneralpvägens hemsida.
Viktigt att kolla vädret innan och gärna ta en titt på webkamerorna.
Läs fler inlägg:
– Vandra i Hohe Tauern – vår guide
– Vandra i Bad Gastein – vår guide
Text: Eyal
Bild: Kerstin
