Möte med vinpionjären Willi Opitz på Weinidylle Opitz

Willi och Maria Opitz jobbar passionerat med såväl vinproduktion som på hotellet Weinidylle Opitz i Illmitz.

Aldrig hade jag väntat mig att möta en världsvan entreprenör som umgåtts ledigt med kungligheter och statschefer i en liten, stillsam by som Illmitz i österrikiska Burgenland. Men det var precis vad som hände när jag sprang på vinpionjären Willi Opitz.

Det hela börjar med att vi bokstavligen raglar in på hotellterrassen till Weinidylle Opitz. Efter en 17 kilometer lång marsch med tung ryggsäck är vi trötta, hungriga, svettiga och så dammiga att vi allvarligt undrar om vi ens blir insläppta på detta trestjärniga hotell i utkanten av byn.

Efter ett ögonblicks väntan dyker en äldre herre upp med en praktfull mustasch. Det är självaste Willi Opitz. Han hälsar oss varmt välkomna och förklarar att hotellet egentligen är dottern Angelikas ”baby” – själv driver han vingården och skapar vinet.
– Snart kommer Angelika och tar hand om er, försäkrar han med ett leende.

”Snart” visar sig bero på att Angelika för fullt håller på att packa vinflaskor i kartonger, vilket hon berättar för oss dagen efter. Under tiden ber Willi oss att slå oss ner i terrassens mjuka säten.

Under det skuggande taket, med utsikt över en stor, blommande och välskött trädgård, sprider sig ett omedelbart lugn.
– Får jag lov att bjuda på ett glas vin? undrar han. Vad önskas, rött eller vitt?
– Sött, hasplar jag ur mig.

Halsen är snustorr av värmen, törsten och hungern efter den långa vandringen. Men ärligt talat vill jag nog också imponera lite med min kunskap om att Illmitz är världsberömt för just sina söta viner.
– Sött?

Willi höjer ögonbrynet och synar mig med sina stora, utforskande ögon. Står han öga mot öga med en sann vinkonnässör månde?

Två minuter senare är han tillbaka. Med sig har han en flaska Muscat Ottonel (årgång 2018) av sorten Weisser Schilfmandl från den egna vintillverkningen. Vinet är gyllengult och doftar himmelskt. Till detta serverar han en piña colada-pannacotta i ett avlångt likörglas.
– De gifter sig perfekt, förklarar han.

Och han har rätt! Söta viner förstår han sig uppenbarligen på.

En alldeles utsökt Weisser Schilfmandl från gårdens egen produktion.

Från ingenjör till visionär

Willi Opitz är nämligen uppfinnaren som kom på att vindruvor håller sig betydligt bättre mot skador om de lagras på bäddar av lokal vass i stället för på halm. Denna innovation lade grunden för hans berömda Schilfwein (vassvin) och revolutionerade delar av den österrikiska vinproduktionen. Ursprungligen arbetade han som maskiningenjör, men i början av 1990-talet valde han att sadla om helt.

Ångrar han yrkesbytet?
– Aldrig i livet! Inte för ett ögonblick, säger han med eftertryck. Nu lever jag ut min passion: att göra andra glada. Det är då man lever, det här är livet!

Som en människa som helhjärtat säger ja till livet, sammanfattar han sin livsfilosofi ganska enkelt: Ät gott, drick gott, så får du goda tider. Hans smittsamma entusiasm och sociala begåvning utgör antagligen en stor del av hans globala framgångar.

Någon dag senare får jag chansen att kika in i vinkällaren. Där blir kontrasten till den lugna byn tydlig. Väggarna är tapetserade med inramade fotografier där Willi minglar med superkändisar som Bill Clinton, kung Charles och Arnold Schwarzenegger.

Som driftig entreprenör och uppfinnare har han också haft stor nytta av sin språkbegåvning; han berättar att han talar runt tolv språk någorlunda väl.
– Intresse och nyfikenhet är min drivkraft, framhåller han.

Tillbaka på terrassen smuttar vi vidare på vinet, låter den ljumma vinden fläkta och känner hur stressen rinner av oss.
– Ta mer av vinet och njut av det sakta, uppmanar Willi.
– Varför valde du besöksbranschen? frågar jag.
– Jag älskar människor, medger han.

Det märks verkligen.

Under våra fyra dagar på hotellet träffar vi även hans fru Maria. Hon har också gjort en imponerande yrkesresa – från sjuksköterska till nyckelperson i hotellets dagliga drift.

Hotellets formella chef är dottern Angelika. Under frukostarna och i receptionen tar hon sig alltid tid att konversera med gästerna och tipsa om härliga utflykter i området.
– Det är väldigt mycket jobb, men jag gillar verkligen allt. Utom en sak: jag vill att precis allting ska stämma perfekt i bokföringen, och då kan saker ta oändligt lång tid, säger hon.

Tack, Angelika, Maria och Willi för en helt oförglömlig vistelse på er fantastiska idyll!

Eyal och Angelika, som ansvarar för driften av mysiga familjehotellet Weinidylle Opitz.

Text: Eyal
Bild: Kerstin