Vandra från Podersdorf till Illmitz
Vandringen mellan Podersdorf och Illmitz går genom ett unikt landskap som syns även här från utsiktstornet – den grunda sjön, vassområde och gräsmarker.
Denna egenartade vandring vid Neusiedlersjön från Podersdorf till Illmitz bjuder på unikt stäpplandskap, vidsträckta vassområden och saltsjöar. Varning för rara djur och fåglar!
Du hittar en digital karta över vandringen på vår profil i appen Wikiloc.
Välkommen till Burgenland!
Denna ovanligt omväxlande dag startar i badorten Podersdorf, idylliskt belägen vid Neusiedlersjön (Neusiedler See på tyska). Sträckan på 16 kilometer går till den för fågelspaning strategiskt belägna och lugna byn Illmitz.
Givetvis hoppas vi sätta guldkant på vandringen och inta lunchen på en av vingårdarna längs vägen.
Först måste vi titta till den rödvitrandiga fyren vid Podersdorfs badplats. Vita, klarblå och klargröna hyrbåtar guppar i rad i snålblåsten i det sediment grågröna vattnet medan vågorna slår mot vågbrytaren. Ett fartfyllt välkomnande till Burgenland, som regionen heter!
Badstranden vid Neusiedlersjön i badorten Podersdorf. Inte så många badare denna blåsiga dag.
Fyren i Podersdorf.
Nationalparken Neusiedler See-Seewinkel
Sjön skymtar av och till under promenaden längs Campingstraße intill en stadsliknande campingplats. Vänstersväng vid Radweg B10-B20 så vi går inåt land. Snart lämnar vi Podersdorf och går i kanten av en föga trafikerad bilväg flankerade av hästhagar.
Det följande kan betraktas som chockterapi för inbitna stadsbor: stäpplandskap, sålunda lågt gräs så långt ögat når och få större buskar och träd. Men vass och en luft mättad av starar- och cikador-läte. Emellanåt svischar några cyklister förbi på väg att utforska den vidlyftiga nationalparken Neusiedler See-Seewinkel.
Klasarna på vinrankorna är ännu pyttiga såhär tidigt i juni, men körsbären på körsbärsträden efter en korsning är däremot redan mogna. På ett vajande gröngult vasstrå intill ett grönsilverfärgat pilträd gungar en törnskatahane. Ett fält blommande vallmo ger en färginjektion. Stäpplandskapet ramas in av en blånande bergskedja.
In i nationalparken Neusiedler See-Seewinkel.
I anslutning till häckningsperioden kryllar det av tusentals gäss i det här vidsträckta landskapet.
Plockmogna körsbär.
Mangalica-grisar
Mangalica-grisars kött sägs vara särskilt fett och sålunda lämpat för brödpålägget Schmalz, som hör till vanligheterna här. Enligt en informationstavla lever mangalica-grisar vilt i detta reservat och i en passerade svinstia skymtar vi en blandras till denna eftertraktade ras.
Denna gris är inte en renrasig mangalicagris, utan en blandras. Den äkta varan gömde sig under vårt besök.
Aussichtswarte
Vinden till trots kan vi inte låta bli att klättra upp för trapporna till det futuristiskt utformade utsiktstornet Aussichtswarte. Bra träning, fin utsikt och fritt inträde i en skön förening.
Snart framme vid utsiktstornet.
Härligt att vara uppe i tornet, fastän det blåser snålt.
Weingut Hölle
Nu har vi nått våra drömmars mål: vingården Weingut Hölle. Men vingården vi har trängtat efter öppnar inte förrän klockan tolv. Vi är en timme för tidiga. Helvete också! (Hölle på tyska.)
Återstår att lunka på med kurrande mage genom den till synes oändliga, saltvattensjöar-kantade stäppen.
Saltvattensjöar är på sätt och vis en paradox, har vi lärt oss. Näringsrik föda för somliga djur, gift för andra – som hittat sinnrika sätt att ändå existera sida vid sida med saltvattensjöarna, som torrlagda på sommaren blänker vitt av det torkade saltet. Här har några gråtrutar hittat en fristad.
Lite oflyt med öppettider. Det blir ingen lunch här.
Grunda saltvattensjöar är mumma för många fåglar så länge det finns vatten kvar.
Härfågel till lunch?
Vår meditativa marsch i stäpplandskapet avbryts av en brunaktig pil i luften som visar sig vara en härfågel. Ytterst ovanlig fågel i våra trakter, men ofta förekommande i denna vidsträckta fågellokal.
Ännu en vingård korsar vår väg! Men denna är helt stängd i dag. Ett närliggande gömsle är däremot öppet dygnet runt så vi öppnar vår medhavda tetrakonserv med bönor med tomatsås – för all del ouppvärmd, men vem insisterar på varm mat i en sådan värme!
Ingen lunch här heller. Vad gör vi nu?
Gömslet är öppet dygnet runt. Så med den här utsikten äter vi vår medhavda nödproviant av bönor i tomatsås.
Przewalskis-hästar och sommargylling
Vid saltsjön med det pikanta namnet Oberer Stinksee tar vi en högersväng och upplever att denna bilfria grusväg går mot och så småningom smälter in i oändligheten. Ur det tomma intet med saltsjöar och vinrankor dyker oförmodat cyklister upp och hälsar i farten: Hallo! Guten Tag!
Väl dold i ogenomtränglig vass låter trastsångare med trasttypiskt gnissel. Och på en stig med grusig sand under fötterna talar en informationstavla om strävanden att återställa betesmarken med världens sista äkta vildhäst som har aldrig tämjts: Przewalskis-hästen. Med ursprung i Centralasiens stäpper är den enligt Wikipedia mycket tålig mot extrema temperaturer. Med extremt mycket tur får vi kanske se den!
Oväntat byter landskapet skepnad och vi slukas av en grön kokong av högre, och vindskyddande buskar. Åter ut på stäppen med flertalet ägretthägrar vita från topp till tå likt änglar. På längre håll – medhavda kikaren hänger över magen – kommer väl till pass – avtecknar sig brunbeiga, robusta och ståtliga hästar med chokladbrun man. Przewalskis-hästarna!
Inifrån största trädet med flest löv hörs en sommargylling, vars lovsång är den vackraste, utseendet knallgult och vars skygghet för tvåfotade är lika beryktad som retlig. Vi står och spejar och går efter en lång stund tomhänta vidare.
Med Oberer Stinksee i blickfånget.
Eyal spanar efter trastsångare i vassen.
Egenartat och på sitt sätt vackert landskap.
De sällsynta Przewalskis-hästarna betar framför våra ögon.
Tröstpriset
Timmarna går och svetten klibbar mot ryggsäcken som innehåller allt som behövs för 2,5 veckor liksom en del förnödenheter och rejält med vatten. Efter en biologisk forskningsstation når vi en hage på vars staket på tämligen nära håll för vår kikarlins, en av världens vackraste fågel landar – biätaren. Den gör sig ingen brådska. Snart kommer en till. De flyger tillsammans. Eller jagar varandra. Kanske på lek. Sedan sitter de på staketet igen.
Tiden stannar upp.
Torget i Illmitz där denna egenartade vandring avslutas är inte mer än en halvtimme bort. Du kan läsa fortsättningen av denna minnesvärda eftermiddag i vårt Möte med Willi Opitz (Länk kommer när inlägget är publicerat).
Flyt med biätaren. Vilken fin fågel!
Vandringsfakta
Startpunkt: Busshållplatsen Podersdorf am See Strandplatz
Slutpunkt: Hauptplatz i Illmitz
Längd: Runt 16 kilometer
Höjdskillnader: Marginella.
Tid: Runt 6 timmar i rörelse. Men då stannade vi ofta för fotografering och anteckningar.
Karta och detaljer: Se vår profil på Wikiloc. Observera att kartan är ritad för hand och inte inspelad. Därför saknas bl a tidsangivelser.
Tips: Ha med gott om vatten – det kan vara rejält varmt. Och gärna en kikare för att se fåglar och djur på håll.
Obs: Vandringen är inte markerad som vandringsled. Men den följer diverse olika cykelleder och stigar.
Läs mer:
– Alla våra vandringar i Österrike hittar du här.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
