Roadtrip i norra Tyskland
Denna omväxlande bilfärd med både stad och hav avslutas med en oförglömlig solnedgång vid Vadehavet i Büsum.
Efter ett besök i Altes Lands vidsträckta äppelodlingar åker vi vidare. Vi tar knappast den rakaste eller snabbaste vägen, snarare den med den skönaste naturen.
Hollern-Twielenfleth
Bilen är packad och givetvis även med äpplen och några flaskor äppeljuice, men vi är fortfarande i Altes Land. Innan vi lämnar måste vi bara gå på vallen här i Hollern-Twielenfleth. Det blåser! Men utsikten över Elbe är värd kylan. Inåt land ser vi den gröna, holländska väderkvarnen Venti Amica. Efter ett par dagar här är det lätt att dra paralleller till Holland: det är platt och lättcyklat, öppningsbara broar, väderkvarn, faiblesse för sill, poldrar, kanaler och diken, omfattande jordbruk och turism. Men ännu odlas inga tulpaner storskaligt och ost är heller ingen stor produkt här.
Den vindpinade vallen leder oss till ett observationstorn. Men vårt egentliga ärende är kaféet Kaffeeklappe. Läget är obetalbart på en pråm i Elbe. Härifrån kan man, om man vill, titta på båtar. Tydligen är det många som vill, för kaféet är oerhört populärt. Men just nu tidigt på förmiddagen ligger det öde och är helt stängt. Men läget är ändå obetalbart så vi slår oss ner på en bänk i närheten och njuter av härliga vyer över floden och båtarna. Och på köpet får vi omåttligt med vederkvickande luft.
Innan vi raskar till bilens värme upptäcker vi en stor sten med överskriften Schwedenschanze, en påminnelse om att här funnits en provisorisk skyddsanordning som svenska soldater använde under det 30-åriga kriget på 1600-talet.
Vårt första stopp är vid observationstornet på vallen vid Elbe vid den lilla orten Hollern-Twielenfleth.
Kaféet Kaffeeklappe ligger på en pråm i Elbe och har naturligtvis ett obetalbart läge.
Venti Amica
Knappt hinner vi sätta oss innan det är dags för nästa stopp, vid väderkvarnen Venti Amica. Kvarnen verkar fortfarande vara i drift och de hugade kan köpa mjöl.
Nu åker vi genom ett lantligt pärlband av små samhällen, äppelgårdar med tillhörande butiker – Hofläden – till den gamla, sevärda hansastaden Stade. Här kan du läsa om vårt lilla strövtåg i staden.
Mellan de vackra gamla husen skymtar väderkvarnen Venti Amica efter holländsk förlaga.
Stadskärnan i hansastaden Stade är perfekt för ett litet strövtåg bland vackra gamla hus.
Krautsand
På väg mot ett färjeläge vid Elbe gör vi en avstickare på fem kilometer runt Drochtersen för att uppleva en sandstrand vid Elbe i Krautsand. Vägen skulle göra alla motorvägsfantaster gruvligt besvikna; det går inte särskilt fort, fastän vi slipper Hamburgs eländiga köer; far genom ett kulturlandskap med åkrar, gårdar och slutligen en skyddsvall mot översvämningar. En gång var Krautsand en ö, men den har delvis fyllts ut och blivit halvö.
Framme i Krautsand parkerar vi intill skyddsvallen och inandas den friska havsluften. Mondäna Elbstrand Resort ligger alldeles intill vallen. Vi kliver upp på vallen och ner till sandstranden, där det en gång var vatten.
På strandkrogen Strandzeit sitter folk och – av doften att döma – inmundigar fiskanrättningar. Sanden är finkornig och skön att beröra. Stranden är två kilometer lång och tämligen bred. Bortom restauranggästerna är stranden nästan helt tom. Om en vecka startar badsäsongen så det kanske blir en ändring på det, i varje fall på helgerna.
En kvinna med en bok i handen halvligger i en strandkorg. Ett par sitter i egen korg och äter.
Gissningsvis är Krautsand ett favoritställe för badsugna från Hamburg. Det har vi stor förståelse för; stället är mycket tilltalande med både strandkrog och lång, fin strand.
Krautsands långa och så här tidigt på våren öde sandstrand är perfekt för en avkopplande promenad vid Elbe.
Grönskande vall strax innanför sandstranden.
“Kryssar” på Elbe
Far till byn Dornbusch på en stenig väg och slutligen en gammal träbro. Tack vare vår gps hamnar vi på denna ytterst lantliga väg. Vidare med blommande raps på båda sidor mot vår bilfärja i Wischhafen. Tiden stannar till, och bilarna med, för kön till färjan är lång och tålamodsprövande. Facit: en dryg timme. Då dök en farbror på en moppe upp och vinkade in oss så vi fick åka förbi ett antal lastbilar före i kön.
De 20 minutrarna ombord på färjan Elbfähre personifierar nog varje fågelskådarens våta dröm, fåglarna lurar än i vassen än smälter in i sandbankarna; några silhuetter skiljer ut sig i motljuset: en havsörn, en säl och en svan intill varandra i till synes bästa sämja.
En tysk med en kikare blir eld och lågor när han får tipset av oss: Thank you! Thank you!
Vi har alltid drömt om att kryssa på Elbe, kanske inte precis ombord på en fullständigt flärdfri bilfärja, men vi är tacksamma även för livets små gåvor. Med fast mark under fötterna i Glückstadt fylls vi av tacksamhet över färden, fåglarna, fina luften, det inre lugnet och det stundande äventyret.
Så här ungefär ser även färjan som vi åker med ut, liten och flärdfri. Men ack så naturskön omgivning!
Ser du havsörnen, svanen och sälen? Då har du en övernaturligt bra syn.
Meldorf Hafen
Bilen färdas genom små, humörhöjande samhällen och något så ovanligt som otämjd natur vid en övergiven kärnkraftsanläggning. Här och var är bondgårdar med betande kor eller en flock får insprängda i landskapet.
Fjärilarna i magen dansar då vi kör på den höga bron över Kielkanalen (Nord-Östersjökanalen), lite skräckblandad förtjusning som vid en flygning. Mellan två dammar flyger en blå kärrhökshane.
Dags att få sig en nypa havsluft i Meldorf Hafen. Genast förstår vi av informationsskylten om strandskydd att översvämningar här måste tas på allvar. Havet här omkring har stigit förr.
Vi går upp på vallen och nedanför ligger Nordsjön vidöppen och full av liv. Trutar, skarvar, strandskator skränar i högan sky. Ladusvalor tjattrar och dykflyger efter insekter.
Informationscentret för Vadehavet nära Meldorf Hafen – tyvärr stängt under vårt besök.
Gömsle och fågeltorn
Nästa stopp är bara någon kilometer bort, vid ett gömsle med skäggdoppingar, fisktärnor och häckande skrattmåsar. Strax därefter står vi uppe i ett fågeltorn och kikar efter rara fåglar. Här känner vi oss hemma.
Här uppe i fågeltornet är vi i vårt rätta element.
Büsum
Sent på eftermiddagen är vi framme vid vår destination, Büsum. Denna badort ligger direkt vid havet så vi har tänkt vandra längs Vadehavet.
Men först ska vi uppleva en fantastisk kvällspromenad vid – och i – Unesco världsarv-listade Vadehavet. Motiveringen för listningen enligt Unesco: Vadehavet är ett UNESCO världsarv eftersom det är världens största sammanhängande system av sand- och lerslätter med tidvatten. Det är ett helt unikt naturområde där ekologiska och geologiska processer fortfarande pågår ostört i stor skala.
Ingen tysk badort värd namnet utan strandkorgar. Büsum utgör inget undantag.
Vadehavspromenad!
Första glimten: uppradade vita strandkorgar i kvällsljuset och lågflygande ladusvalor. Havsbrisen svalkar så vi måste röra på oss för att inte frysa.
Passerar den skyddande och långgrunda lagunen Perlenbucht. Och där står vi och bokstavligen nuddar Vadehavet i lågvattenstånd. Långt ut, kanske 100-150 meter bort, promenerar ett par på havsbotten. Törs vi? Det är ju gott om tid fram till högvattenståndet.
Vi tar några trevande bambisteg och förnimmer hur den gyttjiga havsbottnen sviktar under våra tunna promenadskor. Botten är fyllt med maneter, snäckor och allsköns maskar – ett dignande smörgåsbordet som skrattmåsarna förser sig ur en bit bort.
När vi står stilla hörs ett läte. Nog är det havet. Måhända är det vattnet som sakteliga fortsätter att dra sig tillbaka för att fullborda lågvattenståndet.
Kvällspromenad vid Vadehavet i Büsum. Som synes är inte alla hus gamla och gulliga.
Att de törs! Kvällspromenad på Vadehavets botten under lågvatten.
Magisk solnedgång
Väntans tid råder. Väntar på solnedgången i Vadehavet. Det har varit kyligt en bra stund och inte blivit varmare. Men det är något vi gör “för konsten”, för att våra läsare ska få se solnedgången i Vadehavet. Vi promenerar och håller cirkulationen i gång. Då hittar vi en så kallad Dünenkoje. Dünenkoje är en strandkorg att sova i. Idén är väldigt romantisk, men för att falla väl ut måste det nog vara något varmare.
Utan förvarning dyker solen ner genom ett moln och kastar ett bländande orange sken över havet; ett ögonblicksverk. Sedan slukas apelsinen sakteliga av det mörka vattnet och magin övergår i natt.
I väntan på solnedgången.
Skådespelet har börjat.
Naturens magi.
Läs mer
Inlägg från alla våra upptäcktsfärder i Tyskland hittar du här.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
