Plocka upp skräp – för djurens skull

Att vandra och plocka skräp i naturen har många fördelar. Man får motion, det blir snyggt och det är för djurens bästa.

Under dagens vandring ska både kroppen och själen må bra. Vi ska nämligen kombinera tre vällovliga ting: vandra, plocka upp skräp och göra något gott för djuren. 

Detta inlägg ingår i bloggserien Härda ut corona-vintern. Serien ämnar att inspirera till lustfyllda små upptäcktsfärder utomhus under coronavintern 2020/2021. Huvudfokus blir upptäcktsfärder som är enkla att göra i stort sett var som helst i Sverige. Håll ut och häng med!

Rädda vovvar och fåglar – plocka upp fimpar!

Runt en miljard fimpar slängs i Sverige varje år. Fimpar och snus står för 80 procent av alla skräpföremål som förfular vårt annars vackra land. Det säger sig själv att naturupplevelsen blir sämre av skräp. Allra tråkigaste blir det nog för alla som bryr sig om djur. För fimparna innehåller en sorts plast. Väldigt mycket plast: 108 ton (Källa: Håll Sverige rent, bland annat Skräprapporten 2019). Dessutom försvinner inte fimpens plast, utan den omvandlas till mikroplaster som finns kvar i naturen under lång tid. Plasten är inte biologiskt nedbrytbar, men giftig. Den innehåller mängder av olika gifter, bland annat kadmium, nikotin, arsenik och bly. För djuren är det förstås hälsovådligt att få i sig gifter, hur farligt det är beror på hur mycket gift de får i sig. Hundar som i sin nyfikenhet smakar på fimpar kan exempelvis bli förgiftade av nikotinet.

Så i dag ska vi göra en liten insats för djur och natur. Och samtidigt röra på oss och få en massa frisk luft. Kan det bli bättre?

Det vimlar av fimpar på marken. Bort!

Tack!

Innan vi sätter i gång vill vi säga något till alla runt om i Sverige som plockar skräp ute i naturen. Tack, ni är en stor inspirationskälla! Bästa sättet att visa tacksamhet är genom goda handlingar förstås. Så i dag ska vi göra det – under vår dagliga upptäcktsfärd.

Ploggning, sopstros och skräponad. Angelägen syssla har många namn.

Udda fynd

Vi tar oss an naturreservatet Ärtan och bönan i Höganäs, ett behändigt liten reservatet på 10 hektar. På en knapp timme har vår lila skräppåse blivit fylld upp till brädden. Under arbetet med plockningen arbetar hjärnan för fullt och frågorna hopar sig: varför har fyra hundägare gjort sig omaket att fylla påsarna med hundskit för att sedan helt sonika slänga påsarna ute i skogen? Är det inte lite udda att slänga en fotboll i ett naturreservat?

Några svar får vi inte. Däremot verkar statistiken stämma. Tobaksrelaterat skräp dominerar landskapet. Vi slutade räkna efter 20 fimpar och lika många snuspåsar.

Ännu ett allt för vanligt tobaksrelaterat fynd i naturen.

En påse som en hundägare lämnat i naturen.

Efteråt

Att lägga skräppåsen i en papperskorg blev en lättnad. Inte bara för att vi slapp kånka på denna vid det laget 3-4 kilo tunga påse. Detta var en liten avbetalning på vår enorma tacksamhetsskuld till naturen. Många fler avbetalningar måste till.

Nu är påsen full. Den känns meningsfullt att plocka skräp. Synd att det behövs.

Text: Eyal
Bild: Kerstin