Vandra på stillsamma Komosse
Komosse är fylld av torv och fridfulla vidder.
Varje mosse har sina hemlisar och så är det definitivt i naturreservat Komosse i Västergötland och Småland. Här finns hela 47 kvadratkilometer myrmark bräddfyllda med små hemligheter. Vi plockar russinen ur kakan och följer Björnöledens rundvandring på runt 5 kilometer.
Varning
Mossen är varken en fjord, ett vattenfall eller en glaciär. Man faller inte pladaskt av hänförelse. Förälskelsen tar tid. Naturen står vidöppen och ändå oändligt hemlighetsfull. Fastän mossen vibrerar av liv sker det mesta i doldom i den lågväxande vegetationen. För att kunna se något med blotta ögat måste du skärpa dina sinnen, lyssna och iaktta.
Någon som vet vad denna lilla fjäril (spinnare?) bland blåbärsriset heter?
Björnöledens hemligheter
Fågelsång välkomnar vid stigen genom blandskogen. Förbi en gammal torvlada, som var i bruk vid torvbrytning förr i tiden. För det mesta går vi över spång. Slående är stillheten, känslan av vildmark, av att finnas på en annan och stressfri planet.
Vid första anblick är myrmarken ett enormt rostbrunt torvtäcke. Med tid upptäcker ögat späda björkar och tuvullens vita bollar som bryter mot helheten. En lurvig bit lav är larvigt vackert – i det lilla – på en späd björk. Fjolårets klockljung hänger förtorkad kvar och även hjortron och myrlilja lär finnas här. Nu är ögat vältränat och njuter av mossklädda stockar. Likaså av märkliga svampar på döda trädstumpar.
En lurvig larvigt läcker lav.
Små rosa blommor – vad heter ni? Det är nog rosling.
Vid något tillfälle lockas vi att sätta fötterna utanför spängerna. Antagligen trampar vi på flera hundra år gammal torv. Marken under oss sviktar.
Luften fylls om och om igen med gökens välkända lockrop. På längre håll tycks vi höra ett svagt genmäle.
Mitt i naturen bryter kulturhistorien in med dess hemligheter. En stor sten användes enligt sägnen, och informationsskylten, på 1500-talet till att dölja folks dyrgripar undan Gustav Vasas knektar.
Som synes måste inte vitmossa vara vit. Men på mossar blir det ofta torv av den så småningom.
Tuvullen har fått besök av ett par håriga bärfisar.
“Den vandrande sjön”
Björnsjön skymtas på håll och vi förnimmer vinden, antagligen från söder till väster som vanligt här. Ljungpiparens melankoliska sång sänker sig över mossen. Framme på Lilla Björnön är det väl förberett för besökare med grillplats och vindskydd. Vi är ensamma vid Björnsjön. Vi står på strandkanten och kikar efter fåglar.
Björnsjön har en egen hemlighet. Den kallas för “den vandrande sjön”, vilket beror på vindriktningen här – ofta från söder till väster. Sålunda slår vågorna på stränderna i norr och öster och äter sig in i torven där. Samtidigt växer torven på andra sidan.
Björnsjön – ”den vandrande sjön” på Komosse.
Vilsamt.
Ur tomma intet dyker en tofsmes upp på en gran. Den har vänligheten att dröja sig kvar tills jag tagit fram kikaren och kan beundra denna fantastiskt fina fågel – inte minst tofsen. Och även om tofsmesen snart pickar i blåbärsriset så är den fortfarande synlig. Tack för det!
Vi vandrar vidare på spänger med Råttöbäckens porlande i öronen och med blicken över de savann-liknande vyerna över den oändliga mossen. Hit vill vi komma på hösten, när ljungen blommar och lyser upp.
Vi går upp för trappor till fågeltornet och tar en titt. På håll syns en vit hägring. Av allt att döma en sångsvan.
En stund senare är vi tillbaka vid startpunkten. Det är lite sorgligt att ta avsked från Komosse. Södra Sveriges största myrmark och en av de finaste myrmarkerna vi har upplevt.
Härlig känsla uppe i fågeltornet i Komosse.
Spång raka vägen till evigheten.
En späd liten tall ute i mossen.
Vandringsfakta
Start- och slutpunkt: Naturreservatets parkeringsplats nära Mörkö.
Längd: Cirka 5 kilometer
Höjdmeter: Marginella
Tid: Cirka 1,5 timmar.
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc.
Läs mer: Läs om våra andra vandringar i Småland.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
