På spaning efter kattuggleungar i Lund
Lyckan gjord när vi får syn på kattugglorna i Botan i Lund.
Dagens uppdrag: hitta fem finfina fåglar i Lunds Botaniska trädgård (Botan). Turligt nog är dessa fina fåglar inte ”flygga”.
Vi och städer är verkligen inte kärlek vid första ögonkastet. Vår melodi är ju att vandra ute i naturen. Men vad vore livet utan undantag! Och ryktet vi just hört föranleder ju ett undantag.
Det ryktas nämligen om fem kattuggleungar i Lund och vi vill för allt i världen inte missa dessa sötingar. Kattugglorna är rätt nyfödda eller ”pulli pulli” som man säger på fågelskådarnas språk. Snart blir de ”flygga” och kan flyga sin kos och försvinna i himlens oändlighet. Alltså bråttom bråttom.
Så vi stiger upp arla och tar första bästa tåg till Lund. I Botan får vi nästan nackspärr av inspektionen av resliga svarttallar, där ungarna sägs hålla till på en gren.
Var är ni? Var är ni? Vi spanar efter dem med vår kikare och med teleobjektivet på kameran. Den som söker finner. Självklart sitter de högt upp i den sista och största tallen. De sitter tätt intill varandra på en gren och visar oss stolt sina ryggar. Vad duniga de är och så oemotståndligt söta!
En, två, tre ryggar. Men visst är de lite nyfikna på oss? En av dem vrider sig halvvägs mot oss och ytterligare en tittar stint på oss. Visserligen har ryktet hävdat att de skulle vara fem, men vi är nöjda ändå trots att vi blev snuvade på två kattugglor. Dags att säga hejdå till gullungarna.
Hejdå!
På väg bort vänder vi oss om för ett sista farväl. Vad är det vi ser? Inte tre söta ungar. Fem! Det något längre avståndet till den väldiga tallen ger större perspektiv. Därmed har ytterligare två ungar kommit in i vårt blickfång. Den ena håller till på samma gren som de andra tre och en är på grenen under.
Nu är man glad, glad, glad!
Vårblommorna som skjuter upp ur jorden i Botan späder på glädjen ännu mer.
Om man tittar riktigt noga hittar man alla fem kattuggleungar på denna bild.
Förutom kattuggleungar hör blommande krokus våren till.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
Åh så fina och vilken tur ni hade som fick se alla. Vi har också Kattugglor en bit bort men trots att vi varit där flera gånger, har vi inte lyckats få syn på dem. Ska göra ett nytt försök nästa vecka igen.
Tur hade vi definitivt. Och tålamod. Men utan kikare är det rätt svårt att se kattugleungarna för att de smälter så skickligt samman med trädet de sitter på. Lycka till!