Upptäck Guldkustens pärlor vid Öresund

 

Danska Guldkusten är laddad med omtalade museer, inbjudande uteserveringar och överdådiga villor. Om orken eller tiden sinar är det ofta nära till buss eller tåg. Häng med på en 2,5 mil lång kustvandring mellan Rungsted Kyst och Helsingör.

 

Gräddhyllan

Redan ombord på färjan till Helsingör infinner sig en härlig känsla: vi är på väg utomlands! Under en dag ska vi utforska danskarnas gräddhylla. Förutsättningarna är optimala. Solen strålar, vinden är beskedlig och vandringsstrumporna nytvättade.

När Kronborg slott glimmar i morgonsolen vet vi att vi strax är framme i Helsingör. Några minuter senare kliver vi ombord på tåget mot Köpenhamn.

 

Mjölktåg

Det gör inget, för det ger tid att i lugn och ro lapa i sig landskapet. Första radens ståtliga hus och hänförande vyer över Öresund. Bokskog då tåget vänder inåt land för ett kort uppehåll i Humlebæck, hemorten för det omtalade museet Louisiana.

Naturligtvis stannar vårt mjölktåg i varenda lilla villasamhälle, men efter runt 20 minuter är vår härliga färd slut.

 

Rungsted Kyst

I detta välmående samhälle följer vi skylten mot Karen Blixens museum. Enkelt! Vägen är kantad av trevliga villor och välskötta trädgårdar. Snart hamnar vi i en ädellövskog och det känns med ens lantligt.

Ett stenkast från Karen Blixens grav under en vidlyftig bok lapar en kvinna sol med en vovve bredvid bänken. Gravstenen är täckt med rosor och snödroppar. Slutsats: vi är mitt i Karen Blixens fågelreservat.

 

Karen Blixens fågelreservat

Överallt märks den framlidna och internationellt framstående danska författarens förkärlek för fåglar: fågelmatning, fågelholkar i allehanda storlekar överallt bland gamla magnifika ädellövträd, trädruiner och mossklädda stammar. Även påfallande många nät för ringmärkning av fåglar. Här har varje parkbänk ett namn och fåglarna tycks stortrivas, i varje fall kvittrar både nötväckan och talgoxen i vårsolen.

Det är rogivande.

 

Karen Blixens museum

När vi har passerat en spegelblank damm är vi framme vid museet. Givetvis kan man besöka museet, men museet slår upp dörrarna om en timme, klockan elva, och vi har ett digert program framför oss. Det blir en annan gång!

 

Småbåtshamnen

Så vi går över gatan mot kajen i småbåtshamnen i Rungsted. Småbåtshamn verkar vara lite vilseledande här, för några båtar är riktigt pråliga och har uppenbarligen anställda som fejar, putsar och sköter om ruljansen medan ägarna kanske kopplar av på en av de många lyxiga uteserveringarna längs kajen.

Här hade vi kunnat slå oss ner för en lunch al fresco om det inte varit så tidigt och vi hade så digert program framför oss.

Alltså framåt marsch!

Marschen fortsätter längs en kustväg med Guldkustens pråliga hus och havet som ögonfägnad. Många av stränderna och bryggorna är markerade som privata.

Vi lyckas hitta en offentlig strand med finkornig sands. Havsvattnet är klart. Öresund ligger öppet. Även Ven och Guldkusten syns väl. Från stenhögen vi slår oss ner och packar upp vår lunchsallad på hörs vågornas kluckande och ejdrarnas kuttrande. Picknicken avrundas med ett vaniljhjärta.

 

Mikkelborg strandeng

Längs stranden till dessa strandängar och därifrån vidare på trottoar. Ängen sörjer främst för att bevara mångfalden av flora.

I orten Mikkelborg strövar vi flankerade av finfina villor igen. Så snart vi skymtar en parkeringsskylt viker vi av och följer en stig. Stranden är bräddfylld med tång och även bryggan är offentlig. När vassen blir för ogenomtränglig gör vi som vi brukar – viker av inåt land.

Vid bästa närmaste tillfälle vänder vi oss igen mot stranden, genom en grind på en strandäng alldeles intill Öresund. Det visar sig vara lite oförväget så här i mars när leran är som kvicksand. Tillbaka till trottoaren!

 

Strandängar och fågeltorn

Redan på håll märks en febril aktivitet. Flockar av fåglar i skyn, på strandängar och i havet. Och ett fågeltorn! Onödigt att tala om vart vi ska. Efter varningsskyltar för utter och en fågeldamm med skrattmåsar är vi framme vid Nivå Bugt Strandenge och fågeltornet.

Stigen till tornet är omfamnad av en kokong av avlövad hagtorn. Lite senare under våren sägs det vara gott om vadarfåglar på strandängarna här. Under vårt korta besök i tornet siktar vi strandskata, sothöna, storskarv, knölsvanar och bläsänder.

Skrattmåsarna tar i från tårna när vi tar oss genom strandängarna, vars gyllene vass vajar i havsvinden. Det är fint här. Snart når vi ett översvämmat område och inser att vi måste backa hela vägen till gatan igen.

 

Louisiana

Vi passerar Nivå och är inne i samhället med samma namn. Viker av till höger mot havet och snart flankeras vi av en damm på ena sidan och havet på den andra. Solen strålar och reflekterar; vi tar villigt emot.

Samhällen är tätt bebyggda så här nära kusten och emellanåt kan det vara svårt att veta var det ena samhället slutar och var det andra börjar. Husen är fina och påkostade vart vi än vänder blicken, och trädgårdarna är likaså välskötta för det mesta.

Vi har gått mycket och mycket återstår så egentligen har vi inte tid att vila oss. Fast när en bänk visar sig på en badstrand med öppen utsikt över havet, Ven (med Backafall) och Helsingborg, gaddar benen och fikamagen ihop sig. Vi slår oss ner och förser oss ur matsäcken. Ett par svanar simmar lugnt några meter bort. En kvinna med röd badrock badar från en brygga. Båten vid stranden är ett minnesmärke över de danska judarnas flykt till Sverige under andra världskriget och de som hjälpte dem över i små båtar (heter Oktober 1943). Fötterna har fått förnyade krafter.

Vi följer gatan mellan de små husen med vasstak och når så småningom Humlebæck. Här är tätt mellan äldre och oerhört välskötta hus, många med vasstak. Vid Louisiana strand skriar måsarna och vi går ner för trappor till stranden och upp till museets entré likt en strid ström av vallfärdande besökare.

Till skillnad från de andra går vi inte in (den här gången), då vi har en bra bit kvar och klockan också har fått fötter.

Förbi en muromgärdad kyrkogård med en damm och följer cykelvägen. Här vilar de döda i en stor park med damm- eller havsutsikt. Jag är inte avundsjuk.

 

Snekkersten och Helsingör

Nalkas Snekkerstens fina hus vid havet och här vädjar kroppen återigen ända nerifrån tårna om en liten paus. Vi tar första bästa bänk på stranden. Klämmer ner varsitt vaniljhjärta, doppar fötterna i havet och kutar vidare som nyvilade hingstar.

I Helsingör går vår väg till färjan genom den mysiga gamla stadskärnan, med restauranger, kaféer och allsköns butiker.

Vår slutsats av turen: En trevlig tur för att skaffa sig en överblick över den danska Guldkusten. Nästa gång tillbringar vi nog mer tid i ett mindre område.

---

Vandringsfakta

Startpunkt: Stationen i Rungsted Kyst
Slutpunkt: Färjeterminalen i Helsingör

Längd: Cirka 25  kilometer
Höjdmeter: Cirka+/- 30 meter.
Tid: Cirka 5 timmar.

Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc.

Obs1: Vi fick vända ett par gånger för att det inte gick att ta sig fram längs stranden. Utan de extra turerna hade vandringen blivit lite kortare.

Obs2: En betydande del av vandringen går på asfalt. Men nästan hela vandringen går med närhet till vatten, undantaget en bit genom Humlebaeck.

Tips: Nästa gång kanske vi gör så här: Åker till Rungsted Kyst och besöker Karen Blixens museum. Därifrån gå till Humlebæck och besöka Louisiana. Sen tillbaka till Helsingör med tåget.

Läs mer:
–  Alla våra vandringar i Danmark hittar du här .

–  Inlägg från alla våra upptäcktsfärder i Danmark hittar här.

---

Text: Eyal
Bild: Kerstin

---