Vandra upp till Bergens bästa utsiktsplats – Ulriken
Från Ulriken har vi upplevt storslagna vyer över Bergens skärgård, havet, staden och fjäll.
Vill du uppleva storslagna vyer över Bergens skärgård, havet, staden och fjäll på en och samma gång? Då kan denna häftiga vandring till Ulriken vara något för dig.
Utmaningen: Ulriken (1 333 trappsteg)
Livet är att välja. Den ena utsiktsplatsen är Fløyen på 399 meter över havet. De allra flesta besökare vallfärdar dit. Gud bevars inte till fots, utan med en bergbana. Utsikten över havet och stan lär vara fin, men med tanke på höjden och platsen lär man inte se mycket av skärgården eller fjället.
Ett annat alternativ är Bergens högsta berg, Ulriken, vars topp ligger 643 meter över havet (utsiktsplatsen är dock lite lägre än toppen). Vyerna över skärgården och fjället är vid klart väder överdådiga. Även här kan man välja – kabinbana eller trappor.
1 333 trappsteg upp – och lika många ner.
Vi väljer trapporna.
(Facit: utmärkt val trots två dagars träningsvärk efteråt (våra ryggsäckar vägde runt 8 kilo var). 1 333 trappsteg är onekligen fysiskt krävande, speciellt om man inte pausar på väg upp.)
Priset för fantastiska utsikten från Ulriken: 1 333 trappsteg.
På väg upp
Vi tar buss nummer 12 från centrum till Montana busshållplats. Kvarteren bussen far genom är inte så spännande så det känns bra att spara tid, höjdmeter och sålunda ben. Snart behöver våra ben vara i toppform!
Redan från första backen syns målet för vår vandring: Ulriken tronar i eget majestät högt upp. Så ståtligt, så långt borta. Och än så länge delvis höljt i morgondimman. Uppåt marsch!
Vi lämnar villakvarterets skyddande hägn och följer en grön liten skylt till höger. Vindarna känns genast (15-20 meter per sekund i byarna, enligt väderrapporten). Tack vare den allt brantare lutningen fryser vi inte det minsta.
Eyal på väg upp, fortfarande pigg och full av energi.
Framåt marsch!
Trevlig utsikt
Från det snöfria och breda elljusspår vi går på får vi en trevlig utsikt över staden. Förbi en granskog med resliga granar och hör strömmande vattendrag. Underlaget är hårt, men rätt jämnt och bitvis mycket brant.
Granskogen med den porlande bäcken bredvid liknar en sagoskog. Den kantas av mossklädda stenar och trädstammar.
I den här branten fryser man inte och vantarna åker av.
Trolsk skog bredvid.
Äntligen!
Allt hittills har varit uppvärmning. Nu börjar utmaningen: 1 333 trappsteg, i fall du mot förmodan har undgått denna lilla detalj.
Trapporna har funnits sedan 2018 och är rimligen en välsignelse för vandrare. Till skillnad från branta och därmed tekniskt svåra klippor är trapporna skickligt anpassade till normala steg av sherpor.
Bredvid trapporna porlar en liten bäck med smältvatten; här och där en isfläck eller istapp. Men vi fryser inte det minsta, utan njuter av utsikten som stegvis blir bättre och bättre. Det blir vi varse om då vi stannar upp i mikropauser för andhämtning.
Nu börjar den riktiga utmaningen!
Minipaus för att hämta andan och njuta av vyerna.
Vilopaus?
Här får kastvindarna härja fritt. Med undantag för några tappra, vindpinade enar, små björkar och låga buskar. Här dominerar stenar och klippor.
Vi har gått förvånansvärt raskt och utan nämnvärda pauser. Nära kabinbanans bergstation tillika högsta målet för vandringen säger Kerstin att hon är trött.
– Ska vi ta en vilopaus?
Det ska hon rakt inte göra! För då skulle man snabbt kylas ner av de tilltagande vindarna. Obönhörligen fortsätter hon upp.
En stund senare är vi i mål. Mållösa står vi inför en grandios omgivning.
Hänförande när solen bryter igenom molntäcket.
Det blåser hårt på toppen…(Kolla på jackans uppblåsta ärmar.)
Några väljer trappan medan andra tar den lätta vägen.
Grandios omgivning
Åt ena hållet uppenbarar sig kalfjället – kargt, vilt och med de kraftiga kastvindarna uppenbarligen ogästvänligt. Åt andra hållet vida vyer över havet, skärgården och naturligtvis Bergen.
Det kostar på att stå på toppen mitt i virvelvinden som hotar att slunga omkull oss. Det är inget tal om att bestiga även Ulrikens närbelägna högsta topp, utan vi nöjer oss med att bese den. Lycka är att hitta en vindskyddad vrå inne i kabinbanestationen och ta igen sig på en träbänk. 457 höjdmeter känns och fordrar fem minuters vila.
Sedan upp igen för att återigen lapa i sig utsikten. Fördelen med vinden är att den har blåst bort molnen. Vyerna från terrassen på toppen över havet är vidunderliga. Inte minst över hamninloppet och skärgårdens kobbar och klippor.
Den andra utsiktsplatsen, Fløyen, syns avgjort längre ner och kan omöjligen erbjuda tillnärmelsevis lika fantastisk utsikt.
Storslagna utsikter från terrassen på toppen
Vyer över fjällandskapet och Ulrikens högsta, och i dag vindpinade, topp.
Oändligt skönt att vila benen och öronen från blåsten utanför i kabinbanestationen.
På väg ner
Nu vet vi och våra ben mycket väl vad som väntar: 1 333 sherportrappsteg ner.
I den bleka vintersolen glimmar det torra gräset likt guld och stegvis avtar vinden. Pumpen vilar medan ben och höft upptäcker nya muskler. Vid en forsande bäck kostar vi på oss en kort fikapaus med utsikt.
Så småningom är vi tillbaka “på jorden” och får ett infall att strunta i bussen. I stället vill vi utforska om det finns en trevlig promenad hela vägen till Bergens centrum.
Sista titt på utsikten innan det är dags att vända ner till jorden igen.
Spår efter en av trappstensbyggarna.
Trevlig promenad till centrum
Vi viker av till höger mot Skoterbergkleiven vid en grön skylt och går ner flankerade av skog. Över en träbro med porlande bäck under. Vad trevligt, ännu fler trappor! Belöningen är ett halvfruset vattenfall med vackra istappar.
Nere vid Skotbergkleiven återfinns kabinbanans dalstation. Nu går vi på känn mot stan och har fin utsikt från höjden, såväl över staden som dess sju omgivande berg. Vi går nu på en gångbana med en cykelbana bredvid; helt bilfritt (ända till centralstationen!). En knölsvan simmar i maklig takt i den tinade delen av sjön. Och när vi tittar åt andra hållet syns Bergenbanans mörkgröna tåg från Oslo som just passerat genom tunneln. Många av husen ögonen vilar på är vita gammaldags trähus. Så småningom är vi framme vid stationen.
Härligt med ännu fler trappor på väg ner mot Bergen!
Halvfruset vattenfall och istappar på vägen.
Gång- och cykelbana sista biten till centrum. Väldigt smidigt och helt bilfritt.
Vandringsfakta
Startpunkt: Busshållplatsen Montana i Bergen. (buss 12 går dit från centrala Bergen).
Slutpunkten: Kabinbanans bergstation på Ulriken. (och Bergen station på väg tillbaka)
Längd: 2,3 kilometer från busshållplatsen till toppen av Ulriken.
Höjdmeter: Cirka +460 meter.
Tid: Runt en timme enkel.
Tillbakaväg: Vi gick samma väg ned från Ulriken, men fortsatte sedan vidare ned till tågstationen i Bergen. Det blev runt 5 kilometer och 600 höjdmeter nedåt.
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc. (Vår väg ned och till centrala Bergen hittar du här).
Obs: Vandrar du upp till Ulriken på vintern behöver du ha koll på väder och underlag. Det kan förstås vara såväl snö som is vintertid – och isande kallt. Vi hade barmark, flera plusgrader, men mycket hård vind. Varma kläder i flera lager kan behövas uppe på toppen även om vandringen uppför håller dig varm.
Tips1: Från kabinbanans toppstation finns möjlighet att vandra till berget Ulrikens högsta topp, det sägs ta cirka 20 minuter enkel väg. Vi avstod dock detta på grund av den hårda blåsten, så vi vet inte hur underlaget ser ut vintertid.
Tips2: Den som vill njuta av utsikten utan att vandra upp, kan förstås ta kabinbanan upp. En tur och returbiljett kostar drygt 400 NOK (mars 2025). Läs mer här om biljetter och tidtabell.
Läs mer:
– Alla våra vandringar i Norge hittar du här.
– Alla våra upptäcktsfärder i Norge hittar du här .
Wow, vi har klarat utmaningen!
Text: Eyal
Bild: Kerstin
