Norges mest spektakulära tågfärd
Välkomna att följa med oss på Norges mest spektakulära tågfärd, med vida vyer av snötäckta fjäll och frusna vattenfall.
Denna oförglömliga tågfärd går högt upp på fjället, över väldiga vita vidder på Hardangervidda. Efter byte i Myrdal vindlar tåget 866 höjdmeter ner på en enda timme genom ett av världens mest spektakulära tåglandskap.
Bergenbanan
Tågsträckan mellan Oslo och Bergen anses vara en av Norges finaste. Tänk att uppleva Hardangerviddas vidsträckta, vitbländade vidder från tågfönstret. Finse mitt i vildmarken på 1 222 meter över havet är bokstavligen resans höjdpunkt och även Bergenbanans högst belägna station.
Allt detta vill vi uppleva!
Nu ska vi ombord. Häng gärna med.
Landskapet ömsar skinn
Strax efter att ha lämnat Oslo i Bergenbanans mörkgröna tåg ömsar omgivningen skinn – från barmark till rejäl vinterskrud. Snart glesnar det mellan husen och naturen breder ut sig än mer: granskog, björkar, åkrar, betesmark, snötäckta sjöar liksom öppna vattendrag med ett tiotal sångsvanar.
Vi åker alltjämt i dalen, omfamnade av väldiga vidder av vitklätt landskap.
Färdens höjdpunkter återstår!
Vintersaga
– Det ser ut som när jag var barn, säger Kerstin och pekar på ett villasamhälle utanför tågfönstret. Det är packat med snö på gatorna och ordentligt snöröjt. Tanter åker spark. Det väcker definitivt gamla minnen. Det var tider det.
Fyra personer pimplar på en sjö medan mjölkvita moln sveper in över bergen och dominerar landskapet. Fast, vänta nu! Mitt i det ändlösa vita ligger en älg! Den gör sig hemmastadd intill några buskar. Så mysigt.
Molnen måste ha lättat, eftersom bergen runt om uppenbarar sig i allt skarpare konturer. Vid Nesbyen bryter solen igenom molntäcket och det blir med ens ljusare. Smältis i ett i övrigt fruset vattendrag längre ner i backen blänker i turkost likt vattnet från en glaciär. Och spegelblankt.
Här på 168 meter över havet är vinterlandskapet fulländat: överväldigande vita vidder, höga fjäll och frusna vattenfall som intar fantasifulla skepnader. Frusen is på klippor och rimfrost på träden. Sannerligen en vintersaga.
I byn Gol väntar vi in ett mötande tåg så Kerstin beger sig ut i 6-gradig kyla för att ta tempen och foton på omgivningen. Snart är hon tillbaka och kan rapportera att det är friskt ute.
Sagolikt vinterlandskap.
Istappar är nog naturens egen konst.
Hardangervidda
Medan stigningen upp mot fjällen obönhörligen fortsätter (märks på lock för öronen), avnjuter vi andäktigt Hardangerviddas milsvida vintriga omgivningar. Snön gnistrar i solen och bländar. Fjälltoppar glimmar i solen, högt ovanför våra huvud.
När passagerare med skidfodral gör sig i ordning för avstigning i den annalkande skidorten Geilo på 794 meter över havet, glimtar vi myrmark med vindpinade björkar. På håll syns skidbackar och vid Geilo syns en hel del nya fritidsbostäder i komplex. Inte mysigt, men ändå ett tilltalande och fräscht intryck.
Nästa skidort är Ustaoset på 990 meter över havet. Här är stugorna färre och naturen känns vildare. De tre svarta prickarna som rör sig mitt i det vita landskapet är folk på skidtur.
En liten människa på tur i vidsträckta Hardangervidda i närheten av Ustaoset.
Wow!
Höjdpunkten – Finse
Efter en lång och omtalad tunnel når vi så småningom Finse på 1 222 meter, Bergenbanans högst belägna station (banans högsta punkt på 1 237 meter ligger nära). En höjdare sålunda, i dubbel bemärkelse. De magnifika, snötunga fjälltopparna känns mycket nära. Ett par myror går på tur i detta väglösa land. Ett par snökitare är på väg att bege sig ut på äventyr i världens ände, Finses egna mikrokosmos.
Så mycket högre än så går inte Bergenbanan. Och nu påbörjas nedstigningen. När tåget är nere på 866 meter över havet vet vi att det är dags att byta tåg.
Vi är framme i Myrdal.
Finse på 1 222 meter över havet är Norges högst belägna järnvägsstation. Hit kan man inte komma med bil.
Skidåkarna stiger av i Finse. Det skulle vi också vilja göra någon gång.
Några av Finses få hus.
Legendariska Flåmsbanan
Normalt är Myrdal en lugn station med hisnande vyer över fjället. Men just nu råder kaos. Vårt tåg från Oslo är kraftigt försenat och horder med långväga turister störtar med bastanta resväskor mot det väntande tåget som om det gällde livet – och inte om att säkerställa ett fönsterplats på en av världens vackraste tågfärder.
Allt slutar väl – även för oss. Nu sitter vi fastklistrade vid ett fönster i en av Flåmsbanans legendariska gröna trävagnar med rosaröda säten. Ute passerar älvar, dalar, fjäll, vattenfall, ett antal frusna vattenfall och istappar revy. Det mest dramatiska i denna omvälvande 866 meters nedstigning ända till Aurlandsfjorden är nog hisnande branter med isklädda, väldiga klippor.
Detta förtrollande vinterlandskap är nog bland det mest betagande Norge har att bjuda på.
Snabbt byte till Flåmsbanan i Myrdal medan snön yr.
En av Flåmsbanans legendariska vagnar. Bilden är tagen när horden av turister just stigit av.
Kjosfossens vattenfall
Rätt som det är och utan några hus i närheten stannar tåget till vid Kjosfossen och alla rusar ut med sina mobiler. Egentligen är detta ingen station, utan en utsiktsplats över Kjosfossens vattenfall. Men detta är inte en vanlig tågfärd, så denna fem minuters paus är mycket uppskattad. Kjosfossen står emellertid lika stilla som vårt tåg, vattenflödet som normalt rasar ursinnigt 225 meter ner är fastfruset och isen bildar ett slags naturligt konstverk. En exklusiv, och för oss oväntad, vinterupplevelse.
Häftigt att titta på Kjosfossens frusna vattenfall. Eller så är det Eyal som är frusen.
Perfekt ställe för selfies.
Kjosfossen i närstudie.
Vacker snigelfart
Tåget rullar vidare. För att låta bli att krascha i ravinen går tåget i cirklar. Sådant tar förstås tid. Sträckan på 7 kilometer och 866 meters nedstigning tar 50 minuter.
Det ger gott om tid för att beundra utsikten!
För varje kurva ruvar nya överraskningar. Här visar dalen upp sig för ett ögonblick, med några gulliga hus omgivna av klippor och en delvis frusen älv. Mitt i detta karga landskap betar kor. Högst upp tronar vitklädda fjäll. När vi nalkas havsnivån är älven i dalen inte längre istäckt.
Detta dramatiska landskap är en av färdens höjdpunkter.
När vi närmar oss Flåm genom ravinen är älven isfri och marken snöfri.
Flåm och Aurlandsfjorden
I Flåm är det lätt att följa med i turistströmmen till en väntande turistbåt. Men vi går mot strömmen för att titta på Aurlandsfjorden i lugn och ro. Fjorden omges av höga klippor som tillsammans 2015 fick erkännande som Unesco världsarv. Detta är trevligt både att veta och titta på.
Under vår lilla promenad i fjordlandskapet passerar vi Flåms turistiska kommers, från bageri, restauranger och hotell till butiker och bussterminal. (Varning för överturism sommartid!) Promenaden beseglas med en stunds fika vid ett picknickbord med breda vyer över fjorden.
Flåm omgivet av mäktiga fjäll.
I det här fjordlandskapet känner sig människan som en myra.
Med den här utsikten slår vi oss ner och fikar tills fingrarna domnar.
Bussfärd till Bergen
Här kan man naturligtvis sova över, men vill man till Bergen samma dag så är buss (Nor-way) det bästa alternativet, i varje fall på vintern. Snart rullar vi omslutna av långa tunnlar, smala raviner och vidsträckta, vita fjäll i ett mjukt kvällsljus. Istapparna vid sidan av vägen imponerar. Små snöflingor singlar ner över bäcken bredvid. I kvällningen kontrasterar bäckens mörka vatten mot den vita snön i ravinen bredvid. Backarna i Voss lyser upp av lampor alltmedan bussen åker på den slingrande vägen nere i dalen.
Det hinner bli mörkt innan vi når Bergen.
Dagen med fantastiska vintriga vyer har varit lång, nästan oändlig och givetvis helt oförglömlig.
Resfakta och tips
Färdväg: Vi tog tåget på Bergenbanan från Oslo till Myrdal, en färd på runt 4,5 timmar. Där bytte vi till Flåmsbanan för färden på en knapp timme till Flåm. I Flåm hade vi runt två timmar till bussavgången. Bussen tog runt 3 timmar till Bergen.
Tågbiljetter: Biljetter inklusive platsbiljetter för resan från Oslo till Flåm köpte vi direkt från tågbolaget Vy. Priserna varierar kraftigt mellan avgångar och hur långt i förväg biljetten köps. Det kan bli fullbokat.
Bussbiljetter: Vi åkte med bussbolaget Nor-way som hade en förbindelse som passade oss tidsmässigt bra från Flåm direkt till Bergen. Biljetterna köpte vi på deras hemsida.
Tips1: För den som vill åka direkt till Bergen går det förstås bra att ta tåget hela vägen mellan Oslo och Bergen. Resan tar runt sju timmar.
Tips2: Vi rekommenderar starkt att köpa platsbiljetter för den som vill ha fönsterplats eller sitta tillsammans med sin reskompis. Vi åkte en vardag mitt i vintern och det var mycket folk på tåget, kanske beroende på att det var mitt i skidsäsongen.
Tips3: Vi hade tänkt ta båt från Flåm till Gudvangen och sen vidare med buss mot Bergen. Tyvärr var det svårt, för att inte säga omöjligt, att få ihop resan tidsmässigt på en dag under vintern. Men för den som reser andra delar av året när det är går fler båtar och bussar kan en båtfärd på fjorden förgylla resan.
Tips4: Om du kommer från Oslo och vill ha en bra sittplats på tåget från Myrdal till Flåm kan det vara bra att ställa sig vid dörren på tåget kanske tio minuter innan tåget från Oslo är framme i Myrdal. Vi blev överraskade av hur många utländska turister med stora resväskor som blockerade vägen när vi skulle byta tåg.
Tips5: På Entur hittar du information om en stor del av kollektivtrafiken i Norge, inklusive tåg och långfärdsbussar.
Naturskön omgivning vid fjorden i Flåm.
Tåget är ett fantastiskt sätt att uppleva den norska fjällvärlden i vinterskrud.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
En så underbar resa ni gjort. Såg ett TVprogram för en tid sedan och tyckte ”denna resa borde vi göra”.
Ha det gott
Tack för dina kommentarer. Vad trevligt att höra från dig! Norge har betagande natur och man känner sig så välkommen där. Ha det gott!