Vandra över häftiga hängbron La Passarelle à Farinet
För att klara vandringen måste vi passera den spektakulära hängbron La Passarelle à Farinet. En riktig utmaning för svindelkänsliga.
Denna vandring från alpbyn Ovronnaz borde vara en smal sak att klara av. Vägen lutar bekvämt neråt i stort sett hela vägen fram till den fina och välrestaurerade medeltidsstaden Saillon nere i Rhônedalen.
Bara ett problem: La Passarelle à Farinet. Denna 97 meter långa hängbro vilar över en 136 meter djup avgrund mellan två rejäla berg.
Att denna hängbro över huvud taget skulle kunna vara ett problem för oss är ingen vild gissning. Vi vet. För sex år sedan stod vi inför denna verkligen häftiga bro. Och vågade inte ta språnget. I stället tog vi en omväg som kändes lika oändlig som tråkig.
Sagovärld
Vägen från Ovronnaz till Saillon nere i Rhónedalen börjar första gatan nedanför turistbyrån. Snart stiger vi in i en liten sagovärld, med porlande vattendraget La Salenste, mossklädda stenar och en tät skog vars gröna omfamning kan liknas vid en kokong.
På en träbro med vattendraget under oss och vidare ner över stock och sten. Korsar en bilväg och fortsätter genom skogen. I byn Dugny korsar vi en bilväg och svänger direkt till vänster på Route de la Billonnaire. Om här verkligen bor miljardärer låter vi vara osagt, men husen är sannerligen fina liksom vyerna över den bördiga Rhônedalens vidsträckta frukt- och vinodlingar.
Förbi ett persikoträd och nerför en grön slänt mot ett kapell, därifrån en vänstersväng på den stora vägen och vid en vandringsskylt vidare ner i skogen, förbi inhägnade, nyfikna åsnor.
Lugn passage genom skogen.
Mogen persika frestar på vägen ner.
Bultande hjärta
På nästa skylt står Passarelle. Vi svänger lydigt till höger och går genom en tämligen brant ravin, där en större hackspetts trummande ekar.
Till höger in på Route de la Passarelle och för första gången passerar en vinodling på nära håll tillsammans med breda vyer över dalen och floden Rhône. Ödlor slingrar förbi och gömmer sig vid solvarma stenar och fjärilar är det också gott om vid den blomkantade stigen.
Trots allt detta pastorala bultar hjärtat. För nu skymtar det vi har bävat för. Förvisso omhuldas hängbron som ett praktexempel på schweizisk ingenjörskonst, men för tillfället lyssnar hjärtat föga på rationella argument. Det som väger tyngre är en enda blick på den vidöppna avgrunden 136 meter rakt ner.
Så jag låter bli att titta ner och bara går på den lätt gungande bron. Men jag kan inte låta bli att tänka på att just häromkring gick Farinet, regionens beryktade Robin Hood, sin förtida död till mötes 1880. Jagad av myndigheterna, eftersom han tryckte sina egna pengar (som han generöst delade med sig av till vanligt folk) stannade han till vid en av de spektakulära klipporna här och vände sig mot sina förföljare. Hans sista ord var: Här är jag fri! I nästa ögonblick fälldes han med ett skott och störtade ner. Allt enligt myten, och det florerar många myter kring Farinet, som påstås ha varit en riktig Don Juan – ytterligare ett skäl kanske för denna jakt på honom.
Marken under mig är nu fast. Jag har vågat, och klarat mig över den 97 meter långa bron. Men Kerstin då? Är hon kvar på andra berget?
Breda vyer över dalen och floden Rhône.
Ett skälvande ögonblick på hängbron.
Superwoman!
Jag vänder mig långsamt om och kan knappt tro mina ögon. Kerstin står mitt på bron. Och inte är hon fastfrusen av dödsångest: hon fotograferar, kors och tvärs, upp och ner.
Jag är chockad.
Givetvis kan jag inte vara sämre. Så jag tar ett djupt andetag, trotsar den skenande pulsens varningstecken och går fram till henne, med mobilens videokamera i full gång.
Åsynen av det forsande vattendraget 136 rakt ner i ravinen är oerhört spektakulär. Jag njuter med en ”skräckblandad förtjusning”.
När Kerstin äntligen har tagit sina bilder går vi gemensamt vidare och slår oss ner på en bänk intill hängbron.
– Grattis, Kerstin! Hur känns det?
– Jag har försökt att förtränga att vi måste över bron i dag. Jag är jäkligt nöjd, säger hon.
Vad säger ni? Är hon inte en superwoman?
Kerstin klarar det!
Saillon
Resten av vandringen löper odramatiskt. En nötskrika hörs av, en träport gås igenom, Rhônedalen visar upp sig igen.
Nedanför väntar lilla medeltidsstaden Saillon på oss, omgärdad av vinodlingar och Rhônedalen. Längre upp omfamnas dalen av höga alper och något snötäckt massiv likt en krona. Stigen slingrar sida vid sida med vinodlingar, vars vinrankor med stora, nästintill plockmogna gröna och rödlila klasar hänger i prydliga rader så långt ögat når.
Redan på håll visar sig Saillons gamla torn uppe på en kulle. Och nu är vi vid stadsporten och kan nudda den 800 år gamla muren.
Vad tror du? Vågar vi gå uppför tornets smala spiraltrappor?
Fortsättning följer.
Genom vingårdarna närmar vi oss Saillon och dess torn.
Nästan plockmogna druvor.
Framme vid Saillons gamla stadsmur.
Vandringsfakta
Startpunkt: Turistbyrån i Ovronnaz.
Slutpunkt: Gamla delen av staden Saillon.
Längd: Drygt 7 kilometer
Höjdmeter: Uppskattningsvis cirka -450 meter
Tid: Cirka 2,5 timmar.
Karta och detaljer: Tyvärr finns inte vandringen på vår profil på Wikiloc. Men karta hittar du här.
Tips: Det är också möjligt att passera bron genom att göra en rundvandring från Saillon. Ett förslag på rundvandring hittar du här.
Obs: För den svindelkänslige kan passagen över hängbron vara svår. Det är dock möjligt att vandra från Ovronnaz till Saillon genom vinodlingarna utan att passera den att gå ner genom vinodlingarna ovanför orten Leytron.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
