Vandra till häftiga Danska fall

Halländska naturreservatet Danska fall bjuder på kuperad terräng och artrikedom. Det största dragplåstret är tveklöst vattenfallet.

 

Dansk anknytning

Vårt besök äger rum efter rikligt regnande så förväntningarna på vattenfallen är höga. Vi blir inte besvikna.

Vi lämnar den underdimensionerade parkeringen och går genom lövskog. Det är grönt och skönt. I öronen fågelljud medan i huvudet ekar frågan: vadå Danska fall???

Enligt Hallands länsstyrelse bottnar namnet i en våldsam skröna med anor i det skånska kriget som utkämpades mellan Danmark och Sverige under andra halvan av 1670-talet. Enligt sägnen flydde en grupp av den besegrade danska hären uppströms Fylleån efter nederlaget vid Fyllebro 1676. Danskarna gömde sig i skogarna kring fallet, men svenskarna jagade ut danskarna på en illa byggd bro över ån – som brast. Många av danskarna föll ner och drunknade i det forsande vattnet.

 

Full fart framåt

Fast just nu, när Skällåsasjön skymtar till höger, överröstar magens kurrande forsen dova ljud på långt håll. Vi sätter fart framåt på den kortaste vägen till fallen.

 

Rejäla doningar och dån

Uppför en sugande backe, så småningom är vi ur skogen och betraktar, med en stenmur bredvid, böljande hagar inramade av främst hassel och äppelträd. Nu hörs ett dånande. Dånet tilltar. Vi är nära. Framme.

Vattenfallen kokar av våldsamma krafter med fallhöjd på uppemot 36 meter och sprutar vita bubblor runt sig; dånet är öronbedövande. Wow. Vilka enorma krafter som sätts i rörelse. Detta skådespel kan vi inte slita våra ögon från så vi slår oss ner på en liten träbänk intill och stillar hungern med vår medhavda sallad.

Folk går förbi och många stannar upp en längre stund, häpna inför naturens kraftdemonstration. Här kan man lätt föreställa sig danskarnas desperata rop och fruktansvärda död – i varje fall i skrönans värld.

Fortfarande lite skakiga går vi längre ner intill vattenfallen och står i jämnhöjd med en smula lugnare vattenfall – och förnimmer vattnets raseri på nära håll.

 

Lugnet efter stormen

Vi vänder tillbaka en liten bit och avviker snart till höger vid skylten p-plats 1,7 km. Det är den långa vägen tillbaka och det märks. I stort är vi ensamma med naturen. Lugnt och skönt.

För att återigen närma oss vattnet gör vi en liten avstickare till höger. I lugn och ro beundrar vi skummet som bildats efter vattenfallen.

Vid strömmen spejar vi efter forsärlor. Här kan vi utan alltför stora risker gå en liten bit längs klipporna vid forsen.

Så är vi tillbaka vid stigen omgivna av skog och ett alltmer avtagande och dovare dån.

Efter en spång får vi så småningom vattenkontakt igen. Här kan man sitta på en sten och ta in den bräddfyllda forsen på ett par meters avstånd.

Förbi stället där det gamla bruket och garveriet Jöransfors stod 1730-1750. Dags för ännu en liten avstickare: till bron över ån; står med den pulserande forsen under oss. Tillbaka upp till stigen, genom en bokskog med mossklädda stenar.

 

Skön tystnad

Efter en stund en överraskning: en småfågels pip – en svarthätta? – hörs mitt i den kuperade skogen, forsen har tystnat helt. Efter allt dån är skogens stillhet välkommen.

Efter en träbro viker vi till vänster och följer blå markeringar. Höger vid nästa skyltar och snart är vi framme vid startpunkten, parkeringen.

Fallen har varit en häftig upplevelse.

---

Vandringsfakta

Start- och slutpunkt: Parkeringsplatsen vid naturreservatet.

Längd: Drygt 3  kilometer
Höjdmeter: Cirka +/- 80 meter.
Tid:  En knapp timme.

Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc.

Obs: Parkeringen vid naturreservatet är liten och blir lätt full under högsäsong. När vi åkte var det kö på vägen för att ens kunna köra in på den fulla parkeringen.

Läs mer:
– Alla våra vandringar i Halland hittar du här.
– Länsstyrelsen information om Danska fall hittar du här. Där finns också information om alternativ parkering längre bort.

---

Text: Eyal
Bild: Kerstin

---