Vandra till Backåkra och Sandhammaren
Under denna kustnära rundvandring till både Backåkra och Sandhammaren upplever vi både Österlens böljande kullar, sanddyner och oändliga sandstränder. Som gjort för en fikapaus med ett dopp.
Löderups strandbad
Av flera skäl börjar rundvandringen vid Löderups strandbad: gynnsam sol- och vindriktning (medvind och medljus i stället för motvind och motljus) och inte minst gott om parkeringsplatser trots bra väder (helt fullt i Sandhammaren och tvåtimmarsgräns i Backåkra).
Himla tur! För där fick vi se något nytt: stenar. Inte en eller två, utan massvis som en sköld i ett försök att hejda den ständigt pågående erosionen som i åratal gnagt bort Löderups fina sandstrand – sommarparadiset som försvann. Våg efter våg studsar mot skölden. Våg efter våg bryts med dånande kraft till skummande vit fradga. En liten uppvisning av naturens makt och människans vanmakt.
Trots en badbrygga på bekvämt avstånd blir vi inte det minsta frestade att ”på eget ansvar” hoppa i det brusande havet. Men: det är mäktigt att följa skådespelet från torra land.
Några enstaka ejdrar guppar dock oberörda i vågorna. Upp och ner.
Ales Stenar
För ett ögonblick vänder vi bort våra blickar och skönjer ikoniska Ales stenar med kikaren. Framåt avtecknar sig en lång rad med träd vid Löderups campings sandstrand som en paradisisk hägring.
Hussvalor flyger kors och tvärs och förser sig antagligen med vidöppna näbbar med insekter. Förbi stranden vid Kungahövden, en kort snutt med sandstrand, och vi befinner oss i en blåshåla som uppenbarligen är ett eldorado för vågsurfare, med bland annat pågående kurs i vågsurfing.
Vid Löderups camping är det trångt mellan tält, husbilar och husvagnar, men havsutsikten mot den oändliga horisonten är oerhört rymlig.
Vågspel
Träden som på håll skänkte stranden paradisets gloria visar sig vara tallar och björkar. Sandstranden vi går på är lång och utan tång. Sanden är trampvänligt hård av dyningarna, som av och till sträcker sig upp över sanden. Även här har vågorna ätit sig genom sanden så vi så småningom behöver svänga in på de närliggande sanddynerna, kantade av lila blommande ljung. Så över en bro och återigen längs stranden.
Och så börjar det om igen. Vågornas långa armar på stranden, på sanddyner och åter stranden, denna gång intill en hög sandbrink (= backe), där backsvalor brukar hålla till. Men de verkar redan ha dragit i väg, kanske ända till Afrika.
Mycket att titta på
På långt håll till höger skymtar Bornholm ute i havet. På avgjort närmare håll en och annan påfallande ogenerad nakenbadare. Då vänder vi blickarna mot ett par större strandpipare. Men när vi kommer nära piper de helt sonika i väg.
Någonstans på denna breda och mjuka sandstrand stannar vi till och låter fötterna ta ett dopp i det vederkvickande saltvattnet. Sedan slår vi oss ner och fikar med goda ostmackor och kaffe. Ligger på den mjuka bädden och ser på himlen, med havets dova sus i öronen. Frid i all oändlighet.
Sandhammaren
Människorna är på väg hem då vi nalkas Sandhammaren, ändå är de så många fler än vi har stött på under senaste två timmarna. Plats verkar det emellertid finnas tillräckligt.
Vandringen fortsätter inåt land. Först på en trätrall flankerad av sanddyner och sedan en bra bit längs bilvägen förbi parkerade bilar. Där en gammal räddningsstation som har sparats för historieintresserade. Och här en för tillfället inplastad fyr, som även den antagligen ska bevaras för kommande generationer.
Flera naturreservat
Vid Skåneledens markering viker vi av till vänster in på en skogsväg omgiven av skog. Skillnaden mot vandringen ett andetag från havet är obeskrivlig. Vi njuter av trädens naturliga vindskydd och den brusfria tystnaden.
Flera naturreservat passeras, med flera informationstavlor. Naturreservat Hagestad mosse och järar och – sida vid sida – naturreservat Sandhammaren, vilket tydligen härbärgerar nattskärran.
Till höger betesmark med kor och några ekar på liksom en egen fridfull planet.
Över Tygeån på en bro och Skåneleden, och vi, svänger till vänster över vägen och in i en skog med små vridna strandtallar, en del ek och blommande ljung. Vi går på gräsbevuxna, böljande sanddyner, med backtimjan och fladdrande blåvinge och lyssnar på havet, som känns nära. Dagens höjdpunkt i dubbel bemärkelse stundar.
Backåkra
Framme vid en stigkorsning, där vi svänger upp till höger. Backåkra nästa!
På de böljande, gröna backarna av sandjord på väg mot Backåkra vilar en hel flock kor på marken och tittar storögt på oss. Eller njuter de bara av havsglimten? Vi, i vår tur, njuter av backtimjans lila färgkickar bland det gröna. Framme vid Dag Hammarskjölds favoritplats för avkoppling, Backåkra. Och visst är det lätt att förstå hans faiblesse för denna plats – huset högst upp på kullen, den småkulliga omgivningen och så den öppna horisonten mot havet.
Frihet, fridfullhet, öppenhet.
Visst kan man förstå honom.
Tillbaka till korsningen via meditationsplatsen, vilken är en öppen cirkel omgärdad av en låg stenmur mitt i backen med bred havsutsikt. I cirkeln ligger en större sten med skriften Pax: fred.
Det önskar vi oss alla.
I korsning till höger och vidare genom skogen och med tilltagande havsbrus i öronen. Återigen vid Löderups camping och denna gång tar vi bilvägen, som kantas av fritidshus. Ett par gående framför oss laddar upp för kvällen med dansbandsmusik som basuneras ut med medhavda högtalare, vilket havets egen musik tacknämligt mjukar upp. Snart återbördas vi till parkeringen vid Löderups strandbad, där uteserveringarna sjuder av folkliv och livlig musik.
Dagens oförglömliga upplevelser är fyllda av härliga kontraster.
Vandringsfakta
Start- och slutpunkt: Parkeringsplatsen vid Löderups strandbad.
Längd: Cirka 14 kilometer
Höjdmeter: +/- 30 meter
Tid: Knappt 4 timmar.
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc.
Tips1: Vandringen kan startas vid Sandhammaren. Under badsäsong kan det dock vara svårt att hitta parkeringsplats där. Lättare med parkering vid Löderups strandbad.
Tips2: Det går att korta vandringen något genom att parkera vid Sandhammaren och sedan vända vid Löderups camping.
Läs mer:
– Alla våra vandringar i Skåne hittar du här.
Text: Eyal
Bild: Kerstin