Kåseri: Akut sjukhusbesök

Ibland blir man bli nästan sjukligt kissnödig. Då kan man inte tänka på något annat.

En stillsam promenad har lett mig till ett akut sjukhusbesök. Av en helt naturlig orsak. 

När vi väl är i Palma älskar vi den långa strandpromenaden. Ofta går vi hela vägen från katedralen till Aquarium, en trevlig liten tur på omkring tre timmar, om man ger sig tid att titta nyfiket omkring. Tur och retur sex timmar. Livet leker, solen glittrar i havet och havsbrisen smeker skönt. Inga problem, eller hur?

Mellan skål och vägg uppstår ett litet, men tids nog rätt trängande problem – av en helt naturlig orsak. Kortsiktigt inget livsfarligt, men jakten på offentliga toaletter har en märklig tendens att så småningom bli allt mer förtvivlad. Man trycker allt hårdare på dörrhandtag till säsongsstängda faciliteter. Man kastar lystna blickar åt kaféer och funderar för ett ögonblick på att förege sig vara kund, för att i sista sekunden rygga tillbaka. Man tittar noga på alla buskar med höjd över naveln, men gudarna vet att det inte finns en enda lämplig buske mellan katedralen och Aquarium. Bara högst olämpliga och de kan sluta i polishäktet.

Kanske tanken på en möjlig konsekvens om problemet inte hittar sin lösning, urinvägsinfektion, satte mig på rätt spår. För när en sjukhusbyggnad avtecknade sig fanns inga tveksamheter. Med beslutsamma steg marscherade jag in i byggnaden förbi köande patienter, förbi receptionistens undrande ögon, förbi behandlingsrum och vita rockar, genom ett virrvarr av sjukhuskorridorer utmynnande i en kafeteria.

En vänlig personal visade vägen och så stängde jag in mig i ett rum som osade desinfektionsmedel. Kan jag inte av misstag ha hamnat i en operationssal? Inrättningen hade dock rätt utrustning så till slut kunde jag uträtta mitt ärende.

Med känsla av ögon i ryggen trasslade jag mig genom korridoren ända ut.

Ute lekte livet, solen glittrade i havet och havsbrisen smekte skönt. Ändå etsade sig sjukhuslukten fast.

Nästa gång blir det inga vätskeintag före promenaden i Palma. Vid akut vätskebrist vet jag i varje fall var sjukhuset ligger.

Obeskrivligt skönt att promenera när problemet är avhjälpt.

Text: Eyal
Bild: Kerstin