Vandra till spektakulära La Mola
Både vägen till berget La Mola och toppen bjuder på några av Mallorca mest spektakulära vyer.
Både vägen till berget La Mola och toppen bjuder på några av Mallorca mest spektakulära vyer. Såväl över Formentorhalvön som Alcudia- och Pollencabukten. För att inte tala om Tramuntanabergens högsta toppar. Oförglömligt!
Cala de Sant Vincenc
Ställer bilen i turistorten Cala Sant Vicenç och startar vandringen vid en informationsskylt. Vägen till Coves Blanques är bred, men genomgående stenig. Först genom en tallskog med fågelkvitter i öronen. Till höger vid en korsning och förbi ett minnesmärke över försvar av demokratin under inbördeskriget 1937-40.
Eyal passerar det lilla nålsögat för att komma in i härligheten.
Berg lockar rovfåglar
Genom en grind och från skogen syns Tramuntanabergen bredvid, om än inte de högsta topparna. En härfågel flyr fältet. Vågskvalp hörs så snart vi lämnar skogen. Samtidigt fri sikt över berg och Cala Sant Vicenç. Den breda stigen ringlar framför oss. I skyn svävar röd glada och något som förmodas vara pilgrimsfalk. En brun glada landar på en klippa och ruvar över sluttningen. Två dvärgörnar cirklar runt topparna.
Till en början en lätt och bred väg upp. Med Formentorhalvön i blickfånget.
Coves Blanques
Mellan bergen nästlar sig en vik in och längre bort till höger reser sig ikoniska halvön Formentor upp ur Medelhavet. Högt på en klippa vilar sig en blåtrast. Vid en kurva öppnar sig horisonten mot havet och Formentor. Getter passerar vår väg utan alltför stor brådska, bergen är ju deras hem. I takt med uppstigningen allt bredare vyer över bergen, havet och dalgången. Utan förvarning är vi framme vid tunneln Coves Blanques. Tunneln byggdes av republikanska fångar under spanska inbördeskriget.
Se vad spänstig geten är.
Eyal vid mynningen av tunneln Cova Blanques.
Obeskrivliga vyer
Här är det slut på bred och lättgången stig. Nu gäller det att hitta rätt stig medelst stenrösen. Äventyret kan börja!
Framåt och uppåt på en smal stenig stig kantad av låga buskar. Vyerna är öppna så vi njuter både av rosmarindoft och obeskrivliga vyer över öppet hav, Formentor och Tramuntanabergen som tycks störta mot havet. För varje steg nya rosmarinbuskar bland klippskärvorna och nya vyer, i varje fall nya vinklar.
Oförhappandes uppenbarar sig en svärm med ett tiotal olika rovfåglar som cirklar runt bergstopparna. En mäktig syn.
Vid en stigkorsning uppe tar vi till vänster. Hela tiden letar vi efter stenröse och nästa stenröse. Höger. Då och då vänder vi blicken åt sidan och bakåt för att inte missa någon vy över Pollencabukten, orten Cala Sant Vicenç och turkosa viken vars krusningar glimmar i solen.
I det lilla hänförs vi över blommande krokusar bland klipporna. Vilken bragd att växa under sådana omständigheter!
Nu gäller det att både ha koll på stenrösen och inte missa den vackra utsikten.
Svårt att se ”stigen” för allt gräs.
Vilken rar liten krokus!
Lunch med getter
Vidare rakt fram på stigen bland klippor, stenar och nyfikna getter. Magen kurrar eller är det killingen som bräker?
Förbi ett lodrätt stup med svindlande utsikt mot en paradisisk vik med turkost vatten. Lite längre upp hittar vi en klippa med enorm utsikt, vilken lämpar sig väl för en lunchpaus. Vi slår oss sålunda ner bland klippor, getter, rosmarinbuskar och dvärgpalmer och låter maten, och utsikten, tysta munnen.
Under lunchen svävar ett tiotal röda glador i skyn bredvid. Men var är gamarna?
I dalen syns startpunkten, lilla byn Cala Sant Vicenc. Pollenca- och Alcudiabukterna skymtar längst bort.
Under lunchen blev vi väldigt glada av att se den här röda gladan.
Eufori
Jakten på stenrösen i det karga landskapet fortsätter. Flera bergstoppar öppnar sig. Det gäller dock att akta sig för stup, ingen av oss har lust att ramla 100-150 meter ner. Farligt, farligt så vi tar det varligt, varligt.
Detsamma gäller upp på något som liknar en kam, vilket inbjuder till makalösa vyer åt alla håll.
Efter ett tag på kammen går vi inåt land och närmar oss toppen stegvis. På platån före toppen av La Mola uppenbarar sig Tramuntanabergens giganter som Puig Major, Massanella och Tomir. Osökt infinner sig känslan av att befinna sig på världens topp, en euforisk känsla.
Utsikt under vägen uppför.
La Mola
Ett par gåsgamar flyger i ögonhöjd. Vilka väldiga rovfåglar! Det var väntan värt.
Sista skälvande stigen före toppen. Och wow! Nu står vi där och tar emot överdådiga vyer. Vi fikar med nötter och avnjuter den antagligen bästa utsikten över Formentor, Pollenca- och Alcudiabukten och Artabergen.
Dags att bestiga den egentliga toppen också. Det är lite trångt på toppen, men inte så läskigt att stå där en person i taget, inte tvärbrant.
Framme på toppen råder eufori.
Svindlande höjder.
Vi försöker att smälta vyerna över en kopp kaffe.
Rundvandring?
Tillbaka på platån har man ett val, att ta en annan väg tillbaka så det blir en rundvandring. Eller att gå samma spektakulära väg tillbaka.
Vi tar en annan väg för en rundvandring. Och är med om strapatser med branta nedstigningar som mycket väl hade kunnat sluta illa. Stenrösen har varit svårt att hitta, så det blir en lättnad att hitta dem till slut. Så vårt råd är att ta samma väg tillbaka. Såvida man inte tänkt att satsa på en karriär som bergsget.
Vandringen har varit ”minnesvärd” av flera skäl, inte minst på grund av strapatserna. Ändå kommer vi gärna tillbaka. För vyerna är bland Mallorcas mest spektakulära. Men då blir det definitivt samma väg både upp och ner.
Vandringsfakta
Start- och slutpunkt: Avinguda del Cavall Bernat i Cala San Vicenc.
Längd: Drygt 8 kilometer .
Höjdmeter: Ungefär +/- 450 meter
Tid: Cirka 4,5 timmar.
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc.
Obs: Vandringen är att betrakta som riktigt svår och kräver erfarenhet. Större delen av vandringen går uppe i bergen där det knappast finns någon stig. Den markering som finns består av små stenrösen, så det är inte så enkelt att hitta rätt väg. Finns också ett fåtal ställen som kan vara lite besvärliga för den svindelkänslige. Dessutom var den väg vi tog ner från toppen riktigt brant och besvärlig att gå. Nästa gång kommer vi att gå ner samma väg som vi kom.
Tips: Gå samma väg ner som vi gick upp. Då slipper man den mycket branta och besvärliga, men något kortare vandringen tillbaka till startpunkten.
Läs mer: Läs vår guide med tips och inspiration om vandring på Mallorca.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
