Vandra vackra Kustslingan i Båstad
Vandringen längs vår version av Kustslingan ger en berusande frihetskänsla. En häftig kombination av havsbotten, sanddyner, hed och inte minst knotiga tallar.
Denna havsnära vandring från Båstad bjuder på en häftig kombination av olika landskap utmed Laholmsbukten: havsbotten, sanddyner, hed och inte minst skog med knotiga tallar.
Häng med på en lättgången rundvandring med ett pärlband av små härliga överraskningar!
Berusande frihetskänsla
En höstdag i oktober ställer vi bilen vid Malenbadet i Båstad och beger oss till närliggande utsiktsplattformen. Vi vill få en överblick över Laholmsbukten. Och det får vi också. Havet är högljutt i dag och kylan verkar inte locka någon till bad. I varje fall om vi inte räknar med en skarv och en handfull gräsänder som tycks vara oberörda av temperaturen.
Vi följer Kustslingans blå markeringar, en led som leder oss havsnära, med ljud från såväl vågor som gäss i öronen. Bortom vresrosor, tallar och taniga björkar syns havet. Icke förty vill vi komma havet ännu närmare; sålunda avviker vi från Kustslingan och går direkt på stranden. Känslan är helt annorlunda, havet är omtumlande nära, frihetskänslan är nästan berusande.
Eyal spanar längs stranden från Malenbadet i Båstad.
Strandnära tallskog kan vara vacker i all sin enkelhet. Eller hur?
Havsbottenvandring
Några steg till och vi befinner oss på något annat än sandstrand, det märker vi: sanden är blöt. Vi går på havsbotten. Det märks också på alla strandfynd. Ostron (var är närmaste champagnebar?). Små och stora maneter. Oändligt med snäckskal. Tång. Allt till inramningen av en oändlig horisont.
Det är klart att en sådan omgivning är upplyftande. För att inte tala om alla sköna havsljud. Vågor, vinande vind, krasande snäckskal under fötterna. Och luften, en blandning av havs- och höstluft. Var för sig är de uppiggande, båda tillsammans känns närmast som någon sorts föryngringskur. Mest vimmelkantig blir jag dock när jag tittar upp mot skyn. Molntäcket är så massivt att himlen känns som ett med havet. Och vi med.
Efter några badhytter blir det tvärstopp. Ett vattenhinder! Stensån utmynnar i havet och skrattmåsarna i skyn tycks vara på gott humör som de skrattar eller åtminstone skränar. Vi som inte förmår flyga är tacksamma för en träbro som tar oss till andra sidan ån.
Havsbottenpromenad.
Ett av många strandfynd.
Stensån
Årummet är en trevlig bekantskap, med fina höstfärger. Och gott om grönska. Vilket i sin tur betyder gott om fågelljud. Vilken tur!
På väg till stranden igen hejdas vi av en flock med steglitsar och grönfinkar på sanddynerna intill. Fåglarna är fullt upptagna med att knapra i sig frön.
I havet avtecknar sig en SUP-are paddlande bland måttliga vågor. Själva går vi över en bäck och lyssnar på vågornas monotona ramsa. Solen gör tappra försök att bryta genom molntäcket. Får se om den lyckas med dess föresats.
Vad är det för gällt ljud? En spillkråka som varnar i flykt. Åt motsatta hållet, långt ut i havet kryssar två havssulor. Och snart tornar ännu en liten överraskning upp sig på sanden (med betoning på liten): en sandlöpare i dess vinterdräkt. Vilken söt liten vadarfågel!
Bron över Stensån. Tur att den finns!
Här finns ingen bro så det gäller att hoppa över bäcken.
Skummeslövsstrand
Nu pulsar vi sanddyner inåt land och stannar till straxt före Skummeslövsbadet. Ska vi göra en avstickare för att äta en vällagad lunch på ett pensionat?
Ja! svaras det ända ner från magen. Vi pausar inspelningen på Wikiloc och travar genom Södra Skummeslövs naturreservat.
Framme vid Skummeslövs Strandpensionat ser vi genom fönstret de väntande borden med linnedukar och välpolerade glas. Men vad märkligt. Matsalen är öde. Entrédörren är låst. Ingen svarar i telefon. Så egendomligt.
Ett titt på pensionatets Facebook-sida ger en rimlig förklaring. Den här veckan har de börjat trappa ner lunchserveringen. De så fint dukade borden får vänta en dag till på sina lunchgäster.
Trava genom Södra Skummeslövs naturreservat.
Hästar travar på stranden vid Skummeslövstrand.
Lite udda att man får köra bil på stranden vid Skummeslövsstrand.
Men vi då?
Vi beklagar sorgen, rycker på axlarna och slår oss ner på närmaste bänk med strålande havsutsikt. Ur ryggsäcken dukar vi upp vår vanliga nödproviant vid längre utflykter: knäckebröd, makrill i tomatsås, kaffe och blandade nötter med russin. Inga sura miner och hyggligt mätta blir vi.
Dags att vända och gå tillbaka till Båstad. Från Skummeslövsbadet följer vi Kustslingans blå markeringar söderut.
Lunchen ute på restaurang blev en riktig utelunch på stranden.
Överraskning
Omgivna av sanddyner och överblommad ljung i Södra Skummeslövs naturreservat känner vi ett närgånget vinddrag. En flock mindre korsnäbbar svischar förbi som om vi vore luft. Dessa rödaktiga mellanstora fåglar landar i en vattenpöl fem meter framför våra uppspärrade ögon. De dricker av regnvattnet som om det gällde livet. Sedan ger de sig i väg i vindens hastighet. Vi har aldrig sett korsnäbbar på så nära håll. Innan vi har återhämtat oss landar en skock steglitsar i en annan vattenpöl. Lika törstiga är de.
Ett magiskt ögonblick. Mindre korsnäbbar släcker törsten framför våra ögon.
Här i naturreservatet ger oss skogens knotiga tallar till vänster hyggligt skydd från havsvindarna. Havsvindarna hörs som en påminnelse om havets närhet.
För ett ögonblick lämnar vi denna sköna omgivning med sanddyner och hed och beger oss in i skogen, med tallar, björkar och lite av varje. Det är havsluft, det är fågelljud och det är höstfärger.
Snart slingar leden ut på heden och vi pulsar i sanddyner igen. Naturreservat slutar, hedlandskapet och havet finns där mest hela tiden, men här och var skymtar fritidshus.
Över träbron igen och denna gång följer vi den blåa markeringen. Förbi skylten för fredsstenen Röeskall, en rejäl sten som markerade gränsen mellan Sverige och Danmark. Vi läser på informationstavlan att denna gräns upprättades efter freden i Brömsebro 1645. Då blev Halland svenskt. Så nu vet vi det.
När vi är tillbaka vid Malenbadet har havet stillat sig betydligt. Vandringen har överträffat våra förväntningar.
Åter i vackra Södra Skummeslövs naturreservat.
Skogsbad.
Höstfärger och hav längs Kustslingan.
Stenen Röeskall, en rejäl sten, som en gång i tiden markerade gränsen mellan Sverige och Danmark.
Vandringsfakta
Start- och slutpunkt: Parkeringen vid Malenbadet i Båstad.
Längd: Cirka 8 kilometer
Höjdmeter: Marginella
Tid: Drygt 2 timmar.
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc.
Tips: Vår vandring gick delvis längs Kustslingans blå markeringar. Det går förstås bra att gå hela Kustslingan på 12 kilometer. I ena riktningen går man då lite längre från havet.
Läs mer:
Våra tips på andra vandringar på Bjärehalvön hittar du här.
Alla våra vandringar i Skåne hittar du här.
Hösten är bra tid för Kustslingan.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
