Sova ute i naturen

 

Varenda dag nästan fikar vi eller lunchar ute i naturen. Men vi sover nästan aldrig ute. I natt ska vi ändra på det!

 

Varför?

För allt i världen varför ska vi sova ute i naturen?

Frågan är lika närgången som fullt berättigad. För när vi säger ute menar vi inte logi på något bekvämt hotell med väldiga panoramafönster vettande mot överdådiga vyer. Nejdu. Vi talar om asketism på hög nivå. Hård brits med enklaste liggunderlag i stället för mjuka hotellsängar. Brunnsvatten, torrdass och medhavd tvättlapp med tvål tjänstgör som badrum. Ingen fri wifi, men garanterat fri tillgång till mygg.

Det gör inte frågan mindre berättigad, tvärtom. Alltså varför väljer vi vindskydd i stället för ett skönt hotell?

 

Sandön

Med frågan hängande i luften ett litet tag börjar vi trampa på våra robusta gammaldags cyklar. Knappt tre timmar efter start i Mölle är vi framme vid Sandön.

Höstvindarna är friska, vår aptit efter cykelturen likaså. Med försiktiga steg leder vi cyklarna över den smala träbron från fastlandet i Utvälinge till Sandön. Även om vattnet är rätt grunt här, och därför lockar kopiösa mängder av allehanda fåglar, vill vi inte trilla i. Samtidigt är vi ohjälpligt vimmelkantiga av naturupplevelsen. Dramatiska moln som flyttar sig i vinden. Ständigt skiftande skymningsljus. En oändlig horisont. Tusentals på tusentals flyttfåglar som rör sig och låter precis hela tiden. Rara enskilda fåglar på alldeles nära håll. Knappt några människor utom oss.

 

Därför!

Det är nu vi har svaret. Nu vet vi varför vi ger oss in i detta nattliga äventyr.

För att vi vill uppleva såväl skymning som solnedgång och gryning ute där det är som vackrast. Förnimma händelseförloppet på naturens villkor. Fagra himmel. Ljus som silas genom dramatiska moln. Krypande nattkyla. Flyttfåglar. Nattliga ljud och djur. Morgondimman. Solens första och nästan bländande strålar. Väldiga, dimfuktiga spindelnät. Födosökande rovfåglar.

Jadu. Ett sådant hotell där vi kan förnimma naturens puls på kvällen, natten och tidig morgon är en trång sektor. Men vindskydd är det ganska gott om.

 

Skådespel i skymning

Med cyklarna i sanden nedanför sanddynan och matlådan och kikaren i knät iakttar vi händelseförloppet i havet, på stranden och i himlen. I varje ögonblick inträffar något nytt. Vi äter sallad, men fråga mig inte hur det smakar för skådespelet tar i anspråk all vår uppmärksamhet. Höstvindarna blåser hårt från havet, men kylan tycks inte bekomma oss. Som förtrollade kikar vi på simmande och vilande sälar på klippor. På födosökande fiskgjuse som återkommande svävar och ryttlar i himlen. Vi tappar andan när en väldig svart flock starar flyger tätt över oss och landar på stranden nedanför våra fötter.

Det blir en festmiddag med förstklassig underhållning. Knappt vill vi lämna förtrollningen, men det blir allt mörkare och vi har en halvmil till att cykla fram till vårt flotta boende.

 

Farhultsviken

Vi lämnar cykeln och vårt bagage vid vindskyddet och beger oss till Farhultsviken. Solen har nyss gått ner och nu hörs kattugglans skälvande hoande. Det ryser i kroppen så huden knottrar sig utan att det är särskilt kallt. Framme vid plattformen öppnas en horisont med tusentals på tusentals gäss, än i vattnet, än i luften. Silhuetter som förför, förundras och trollbinder. Alltmedan mörkret sänker sig över jorden. Vi fumlar tillbaka i mörkret, som aldrig är helt kompakt, tillbaka till lägret. Under tiden har ett tält rests utanför vindskyddet.

Boendet erbjuder ingen stream-tv, men grannarna i tältet hörs länge och ljudet av gässen strömmar in i vindskyddet till och från hela natten. Trots dubbla liggunderlag känns britsens träsmak väl i knotorna. Kanske blir det upplåsbart – och därför tyngre – liggunderlag nästa gång?

 

Full pott

Mitt i natten tvingas jag ut när naturliga behov tränger på. Natten överraskar. Ljummen likt en sommarnatt och alldeles vindstilla. Vägen till dasset och otal sträckande gäss lyses upp av en fullmåne. Luften vibrerar av ljud och rörelse. Märkligt nog känns det fullkomligt fridfullt. Som om alla bitar fallit på plats mellan naturen och mig, ursprungligen en stadspojke.

 

Gryning

På morgonen är vi allt annat än utvilade. Hålögda sätter vi oss på bänken och tuggar i oss müsli, smörgåsar och rå morgonluft. Fukten känns in i märgen och allting vi nuddar vid är fuktigt: strumporna, byxorna, skjortan; allting är bespetsat av denna krypande fukt så frukosten blir allt annat än en utdragen njutning. Vi äter effektivt och tyst (för att inte störa grannarna i tältet någon meter från bordet). Snart är vi återigen på väg mot plattformen vid Farhultsviken.

Viken i gryningens ljus är vi mentalt förberedda på. Ljuset är närmast bländande efter nattens mörker. Samtidigt ett obeskrivligt vackert ljus. Det känns som om världen tar form framför våra ögon. Världen som ett konstverk: säg, finns något fagrare än dimfuktiga spindelnät genomlysta av gryningsljuset? Eller guldglimmande gäss i flygande flockar på morgonhimlen?

Antagligen inte. Men alldeles fritt att uppleva av både dig och mig.

Vid plattformen vid Farhultsviken är det fridfullt. Gässen har flugit iväg, kvar är många sjöfåglar och vadare vars långa näbbar sticks ner vid vattenbrynet efter näring. I fjärran avtecknar sig några rovfåglar seglande förbi.

Denna gryende dag är en av många och alldeles unik. Kanske för att vi få vara med från start.

---

Text: Eyal
Bild: Kerstin

---