Säsongens sista visit i Visitgrottan

Grandiosa utsikter över Kattegatt intill Visitgrottan på Kullaberg.

 

Vi tycker att Visitgrottan är Kullabergs mest grandiosa grotta. Och inte bara vi. Även Kullabergs pilgrimsfalkspar trivs i omgivningarna. De kan nog tänka sig att häcka någonstans bland de branta klipporna i närheten. Därför råder beträdandeförbud från första mars till mitten av juli. Därför passar vi på och besöker grottan medan det är tillåtet.

 

Bönhörda

Ett sista besök före beträdandeförbudet. Vågar man ha några förväntningar? Nej, då blir man bara besviken om de inte infrias. Och ändå: vi vill så gärna vifta till pilgrimsfalkarna en sista gång. Önska dem en lyckad parning.

Kullaberg tar vi oss an till fots. Från Mölle, förbi Solviken, Ransvik, sydsidan vars vidöppna vyer kan få känslorna att svalla och livet att kännas intensivt och meningsfullt.

Något i skyn överrumplar. En snabb rovfågel. Nej, två. Ett par pilgrimsfalkar flyger tillsammans. Ett förstulet ögonblick som varar länge. I vårt inre öga. Vad är lycka?

Svar: Vi har blivit bönhörda.

En av Kullabergs pilgrimsfalkar svischar förbi. En välkommen överraskning.

 

Ejderromantik

Vid fyren tar vi en liten avstickare till en av klipporna för en utsikt över Lillfyren och Paradishamn. Några önskemål har vi inte. Vi är nöjda. Då avtecknar sig ejdrar i flera flockar, guppande i havet. Många. Säkert ett par hundra. Några hanar är flörtiga såhär i mitten av februari och utstöter ett härligt kuttrande ljud. Månne är det till ära av alla hjärtans dag.

 

Grandiosa Visitgrottan

Trappstegen ner måste vara måttbeställda till jättar. Vi hoppar ner, en trappa i taget. Lutningen är brant. Repet är vi så tacksamma att ha bredvid, speciellt förbi erosiondrabbade partier. Koncentrationen under nedstigningen är kompakt. Allt för att komma fram i ett stycke. De storslagna omgivningarna bevärdigar vi inte en blick förrän vi har fast mark under fötterna.

Marken består av klapperstenar i mångfacetterade storlekar, färger och antagligen bergarter. Gnejs dominerar som överallt på Kullaberg, men vi anar att de svarta klipporna består av diabas.

Höga, lodräta klippor som pilgrimsfalkar gillar. Även vi är väldigt förtjusta i denna storslagna miljö vid Visitgrottan.

Även havsvattnet tycks skifta färg. Klapperstenstranden till höger kallas Blå mal. Namnet är nog inte helt gripet ur luften för vattnet närmast stranden är turkos – likt ”paradisstrand” i turistbroschyrer. Motvilligt går vi vidare. Hoppar från klippa till klippa. Sjunger lovsång till naturen som färgsatt stenarna så fulländat olika. Vi prisar de större klipporna i vattnet. Raukarna. Vi häpnar inför de lodräta 30-40 meter höga klipporna där pilgrimsfalkarna lär stortrivas i (vilket föranleder beträdandeförbudet stora delar av året). Än en gång blickar vi mot havet. Det är då det händer.

Pilgrimsfalkparet visar sig igen för oss. De flyger mot oss. Runt 50 meter ifrån oss girar de tvärt mot havet och jagar varandra. De leker. En lika spektakulär som kärleksfull lek, tycks det vara genom vårt mänskliga filter. Samtidigt visar sig svart glänsande fenor till havs. Tumlare! Egentligen rätt naturligt, eftersom denna valart på runt 150 centimeter håller till i dessa vatten och emellanåt behöver komma upp till vattenytan för att andas. Ändå wow! Wow för tumlarna syns inte så ofta. Av två skäl. Bara en liten del av kroppen syns, fenan. Vågorna gör det nästan omöjligt att få syn på dem, och det är vågigt rätt ofta i Öresund och Kattegatt.

Tumlarnas simtur fortsätter även när världens snabbaste djur har flugit vidare. Tumlarna visar sig även när vi – fortsatt ytterst försiktigt – tagit oss upp för klipporna ända fram till Kullabergs största grotta som erbjuder betagande utsikter mot havet. De visar sig faktiskt under hela vår lunch framför grottan.

Vägen till och från Visitgrottan är fylld av stenar och klippor. Det gäller att se upp. Och njuta.

Efter lunchen går vi in i grottan och tittar på glansbräken. Denna sällsynta lilla gröna växt gör inget väsen av sig. Låt våra utandningar vara tecknet för vår uppskattning.

Fullt koncentrerade beger vi oss tillbaka mot Mölle. Vinterns avlövade träd öppnar gluggar mot hänförande Kattegatt och Hallands Väderö. Blå stig fram till Ona mosse där vi svänger in på gula stigen som så småningom utmynnar i Mölle.

Kanske hinner vi med ett besök till före slutet av februari? Sedan får pilgrimsfalkarna ha det grandiosa kärleksnästet för sig själva.

Den här passagen kan ibland vara delvis fylld med havsvatten. I dag har vi tur.


Läs mer

Våra tips om vandringar på Kullaberg hittar du i vår guide.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.