På verklighetsflykt vid Morups tånge
Morups tånges vidöppna dynhedar rymmer gott om plats för underbar verklighetsflykt.
Med blomsterrika gräsmarker, betade dynhedar och mängder av klappersten och block vid den vidunderliga halländska kusten liknar naturreservatet Morups tånge inget annat. Morups tånge är en av dessa sällsynta platser som bildar ett eget minikosmos, en plats att undfly grå vardagen och ladda om batterierna på.
Kustnära paradis
Lägg gärna till ännu ett superlativ: en av Sveriges finaste fågellokaler, känd mest bland konnässörerna (alltså varit en vit fläck för mig fram till detta besök).
Men människor är lika välkomna, de få som känner till detta minikosmos. Vi välkomnas högljutt av måsfåglar och strandskator medan ögat inte kan få nog av Kattegatt och udden som sträcker sig ut i havet som en lång tunga och lockar allehanda fåglar, inte minst skarvar.
I fjärran avtecknar sig en fyr, vår vändpunkt som vi närmar oss så sakta som vi mäktar med. För att vi är tagna av det stämningsfulla landskapet och vill dröja oss kvar. Vi stryker omkring i de stiglösa och ändå lättpromenerade, flacka omgivningarna. Emellanåt hejdar vi oss för att hämta andan eller kika efter en vadare, naturreservatet är berömt för dess mångfald av vadarfåglar. Vid horisonten rör sig enstaka segelbåtar närmast obemärkt. Ett fåtal hus ligger här, vars lyckliga invånare till vardags kan åtnjuta denna kuliss med öppet hav, hed och fåglar. Vilken vardag!
Tänk att någon bor i detta härliga hus med stråtak och till vardags kan njuta av detta ställe!
En perfekt lokal för allehanda vadarfåglar.
Överraskning
Jag blir omskakad. Vad säger du? frågar jag Kerstin.
– Skärfläckor, upprepar hon.
Skärfläckor! Denna svartvita vadarfågel med uppåtgående lång näbb och gracila rörelser har jag inte sett till i år – förrän nu! Två vuxna och fyra ungar som hänger ihop och söker föda på havsbotten med näbben.
Bakom dem simmar grågäss i ett välordnat rakt led. I grönskan bredvid oss trycker en ung kanin. Bakom oss tronar fyren på en kulle, men tack och lov har vi ännu en bra bit dit.
Här överraskar ett par skärfläckor med ungar. Våra första för säsongen!
Fridfull idyll
Nu har vi kommit till den betade dynheden, en av Hallands fåtaliga. Här betar blida kvigor och hästar lika fritt i bästa sämja. Vi passerar vid hästarna och korna utan att någon ifrågasätter den andra. Vi delar samma plats, andas samma luft. Här alla lika. Och fridfullt.
En kviga begapar oss tvåbenta och fortsätter strax idissla med orubbad matglädje. Tärnor flyger ovanför och låter oss och hela världen veta det med skarpa, smattrande ljud. Här känns världens vedermödor, girighet och blodsutgjutelse mer fjärran än någon annanstans.
På den avlånga uddens stenar bidar en skarvkoloni sin tid. Marken är bemängd med spår efter djurliv (eller död): fjädrar, musselskal, spillning (även något i hästväg). Men också torkad trift i stora tal och enstaka ännu rosa blommande dito. Till slut hittar vi martorn, en rödlistad och fridlyst art. Den har blå blomhuvuden, silvergrå buketter och vassa taggar. Dess torniga blad påminner om en tistel, men den tillhör en annan växtfamilj. (Källa: Länsstyrelsen i Hallands län.)
För humlor och fjärilar tycks martornen vara oemotståndligt.
Betande hästar som verkar hur timida som helst.
Ett moln av skarvar.
Ännu en kolugn invånare.
Ett praktexemplar av den fridlysta martornen.
Pulsande i finkornig sand nalkas vi fyren med lärkans drill och havets brus i öronen, en för själen välgörande balsam. Över en stätta och fyren är inom ett stenkast. Men vi ändrar oss: låt oss fortsätta, bara lite till!
Så vi strosar vidare längs den undersköna halländska kusten mot Glommens hamn, och tar emot utsikten över byn och havet vars vågor slår mot piren. Instinktivt känner vi på oss att här slutar Morups tånges trollbindande minikosmos, och vänder.
Kisande mot eftermiddagssolen går vi tillbaka mot fyren. Bland stugorna vid fyren återfinns Fyrhuset liksom Fyr- och fiskemuseum. På kullen intill fyren slår vi oss ned på gräset och tar in den storslagna havsutsikten i lagom stora och lyckostinna munsbitar.
På tillbakavägen, en bit från havet, följer oss vindens viskningar och havsdoften längs stenmuren. Snart dags att vakna upp i verkligheten. Snart, inte nu.
Finkornig sand kittlar skönt mellan tårna.
Ultimata stället för rogivande strövtåg.
Klart man blir upprymd!
Vandringsfakta
Start- och slutpunkt: Parkeringen närmast Korshamn. Men det går lika bra att parkera nära fyren.
Längd: Ett par kilometer kanske
Höjdmeter: Marginella
Tid: Den tid man tar sig. Inte långt att gå, men mycket att uppleva för den hågade.
Karta och detaljer: Behövs inte. Ströva runt i det öppna landskapet där du känner för. Öppet landskap och korta avstånd. Lättillgängligt på de flesta håll.
Obs: I närheten av Korshamn i södra delen av naturreservatet finns ett fågelskyddsområde med beträdandeförbud under delar av året.
Tips: Ta med en kikare så du kan spana in alla fåglar som finns i naturreservatet.
Tillträdesförbud som självklart ska respekteras under den aktuella tiden. Gäller dock bara i en mindre del av naturreservatet.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
