Vandra på Söderåsen från Åstorp till Maglaby

Både skog och vatten på den trevliga vandringen på Skåneleden mellan Åstorp och Maglaby på Söderåsen.

 

De flesta har varit i eller hört talas om Söderåsens nationalpark. Men denna populära ås rymmer många vandringar. Vi har testat en betydligt mindre känd sträcka på åsen, Skåneleden mellan Åstorp och Maglaby.

 

Söderåsenkänsla

Åstorp betraktar sig som porten till Söderåsen så vi tar oss till denna port och ställer bilen i utkanten av staden, på den stora parkeringen vid naturområdet Tingvalla. Så snart vi lämnar bilen hälsas vi välkomna av en gärdsmyg i bokskogen, alldeles intill en damm. Vi följer Skåneledens orange markering genom en ravin som väcker igenkänning för oss som vandrat i Söderåsens nationalpark. Grönskan omkring oss varslar om att lövsprickningen är på gång medan ringduvan upprepar sin vemodiga sång: du tog den, du du.

Med facit i hand, vet vi att denna lilla del av vandringen är den yppersta. Hade vi vetat det från början hade vi kanske tagit stegen ännu långsammare eller satt oss på en sten och andats in Söderåsenkänslan ännu djupare in i själen. Men icke, vi behandlar denna lilla delsträcka jämlikt som alla andra delsträckor. Kanske säger det något om hur livet ska levas: att man lite oftare bör strunta i planer och plikter och i stället stanna upp när det är vackert, när flowen flödar, när det helt enkelt känns rätt.

Vi går vidare och kommer upp på en platå omgiven av tämligen unga björkar och lärkträd. Björken har fått blad, noterar vi och snart ömsar skogen skinn igen till en granskog. Framför näsan på oss förser sig nötskrikan och bofinken med frön på marken. Här hejdar vi oss, och ångrar det inte för en sekund, för här får vi kika på nötskrikan på rätt nära håll under en lång stund, så lång att vi hör ett smackande ljud. Två ekorrar kalasar på kottar som om det inte skulle finnas en morgondag eller som om vi inte funnits.

Söderåsenkänsla med bokskog och raviner.

Skogen ömsar skinn till en ung björkskog.

 

Exklusiv naturupplevelse

Jag förstår dem, för här går ett fåtal eller knappt några, jämfört med turistmagneten Skäralid. Här i skogen är så tyst att man kan höra spillkråkans trummande, faktiskt. Och några sekunder senare hörs en annan spillkråka svara med eget trummande från det motsatta hållet. En stund senare ljuder en strömmande bäck och några meter senare syns en hackspett på en björk, den bara sitter en stund och flyger sedan sin kos och uppslukas av den vidsträckta skogen.

Myrorna tycker att det är vår.

 

Hjorthagen

Låt mig berätta vart vi är på väg. Härnäst ska vi till Hjorthagen och jag ska inte sticka under stol med att vi trånar efter att se hjortar. Det är inte långt kvar till den inhägnade hjorthagen när sju åtta dovhjortar störtar förbi 10-20 meter från oss. Swish – och de är borta. Stiliga, viga, fria dovhjortar. Borta som vinden.

Nu är det verkligen nära. Några vitsippsmattor, mossklädda stenar och så den efterlängtade muren som omger Hjorthagens naturreservat. En gransångare varslar om den annalkande våren trots nordanvindar med dess vedertagna ramsa: salt sill, salt sill, salt sill. Vi kikar efter hjortar genom ett hål i muren. Vi hittar ännu ett hål och gör ett andra försök. Vi hittar en grind i hjorthägnet och går in i själva hjorthagen och kikar. En gråhäger lyfter från en damm.

Några hjortar ger sig inte tillkänna.

Välmarkerat.

Vitsipporna förgyller vandringen.

Stenmuren runt hjorthagen.

 

Skog, skog, skog

Ännu en gång byter skogen skepnad, denna gång till en gallrad skog med generöst ljusinsläpp. Och så den raka motsatsen – en tät granskog.

Strax därefter nalkas vi Maglaby kärr, Söderåsens största öppna vattenyta. Bortom näckrosblad, på några pytteöar håller två par gräsänder till och tittar på vassen. Omgivningen är som gjord för en fikapaus, men vinden piskar på och vi går genom en granskog och över ett hygge vars kådadoft väcker vackra barndomsminnen till liv. En trast utan minsta höjdrädsla drillar från en grantopp och ännu längre upp svävar en glada med något litet i klorna. Rovfågeln gör en ansats att stoppa bytet i näbben och bytet faller ner till marken. Sicken otur!

Fikasuget tränger alltjämt på så vi slår oss ner på en större sten i en skogsglänta omgivna av fågelljud och låter det väl smaka. En stund senare sprider sig värmen i kroppen.

Skogen byter skepnad igen – till en granskog.

Maglaby kärr.

 

Maglaby

Leden i skogen fortsätter längs en grusväg och ännu en gång märks att våren är på ingång: myror har kommit i gång i bygget på en enorm stack i granskogen. Skogen glesnar för en stund och vi kan skymta omgivningen nedanför och känna att vi är uppe på en ås.

Hålabäckstorp är sannerligen mysigt: vindskydd, grillplats, liten damm och bäck, inget mer. Och stilla. Egentligen behövs inget mer.

Här kan man stanna till över natten, om man inte först och främst vore dagsvandrare som vi. Så vi följer Skåneleden, korsar den porlande bäcken, beundrar drivorna med kottar i granskogen, går ner från åsen. Öppna ängsmarker och hus tar emot oss. Undrar om våren hunnit längre här i dalen, björkens hängen tycks vara större här. Nu har vi bara allén med blandade lövträd kvar innan vi är framme i Maglaby.

Förvisso är denna sträcka inte på långa vägar lika dramatisk som Skäralid, men Söderåsen är det likafullt och därtill en exklusiv naturupplevelse utan skockvis av andra besökare.

Idylliska Hålabäckstorp. Här kan den som känner för det övernatta.

Smaskens för ekorrar,

Ut ur skogen och ner från Söderåsen vid Maglaby.


Vandringsfakta

Startpunkt: Parkeringen vid Tingvalla i kanten av Åstorp
Slutpunkt: Maglaby.

Längd: Cirka 11 kilometer.
Höjdmeter: Uppskattningsvis cirka +/- 70 meter.
Tid: Cirka 2,5 timmar.

Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc. Observera att höjdmetrarna inte riktigt stämmer, var något färre.

Tips: Det går med lite extra promenad att nå start- och slutpunkt med kollektivtrafik. Startpunkten ligger runt 1,5 kilometer från Åstorp station och från slutpunkten i Maglaby är det runt 3 kilometer till Kvidinge. Information på Skånetrafikens hemsida.

Läs mer: Här hittar du alla våra vandringar i Skåne.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.