Vandra till Görslövsåns mader i Kullabygden

Ingen trängsel i naturreservatet Görslövsåns mader, men gott om mader med vida vyer över landskapet.

 

Ingen kan anklaga naturreservatet Görslövsåns mader för att vara en turistmagnet. Trots att det ligger inom synhåll från Kullaberg verkar ytterst få besökare hitta till detta mångfacetterade naturområde mitt på den skånska landsbygden. Förklaringen är enkel: det är en mader.

 

Vad är en mader?

Enligt Länsstyrelsen i Skåne är “mad” ett sydsvenskt ord för slåtterkärr, alltså blöta marker från vilka man skördar hö. Mad betyder även slåttermarker som periodvis översvämmas av sötvatten. Det sker definitivt i markerna längs Görslövsån. Och ännu mer översvämning blir det vid högt vattenstånd i Skälderviken, vid åns utlopp. Givetvis medför dessa översvämningar vissa begränsningar för besökaren stora delar av året.

Som om detta inte vore nog finns det ännu en hämsko. Inga stigar. Som om naturen säger: här får du klara dig bäst du förmår, visa mig hur besjälad du är av att utforska mig. I retur kan man vara ett med naturen i en slags gränslös symbios.

Ett sådant erbjudande är närmast oemotståndligt. I varje fall för oss som vill bekanta oss med Kullabygdens små storslagna hemligheter. Så vad väntar vi på?

Svar: på en riktigt kall vinterdag. För då fryser slåtterkärret så vi slipper vada i kylslagen våtmark. Denna vintermorgon är kall så det förslår, och nordanvinden vinnlägger sig om att hålla temperaturen en bra bit under noll.

På frusen gräsmark – förutsättning för att enkelt kunna gå på den annars blöta marken.

 

Liv i det fördolda

Av självbevarelsedrift håller vi högt tempo längs banvallens långa sträcka. Luften dallrar nästan av trumpetande flygfä, som snart uppenbarar sig i skyn. Tänk att två gäss kan låta så mycket!

Säkra kan vi dock inte vara, när som helst kan det visa sig att vattnet på fälten eller på de allt djupare utgrävda dikena längs vägen är flytande. När som helst kan vi tvingas återvända. Det har hänt förr. Dammen före Ingelsträde är i varje fall frusen, gräsänderna och svanarna som brukar hålla till har nog sökt sig till öppet vatten. Efter dammen viker vi av banvallen och går vid sidan av dammen och Görslövsån. Vattnet i ån flyter och oförmodat flyger en gråhäger upp, stor och gracil breder den ut sina stora vingar.

Banvallens långa och meditativa raksträcka.

 

Vida vyer

Några steg och vi är inlemmade i det skånska odlingslandskapet med vidsträckta fält täckta av snö. Öppna och vida vyer. Vinden pinar oavlåtligen. Ändå härligt att vara ett med naturen. Känna sig så levande.

Vi går över fältet bredvid ån, över bilvägen och vidare in i naturreservatet. På andra sidan fälten till höger avtecknar sig möllan utan vingar i Ingelsträde. Framme vid madern kan vi andas ut. Marken är frusen. Det är bara att knalla vidare – och skrämma slag på en hare som har tryckt i det snöklädda gräset orörligt tills vi är 20 meter när. Den far iväg som ett skott. Borta.

Lantligt landskap med möllan utan vingar.

Vidsträckta fält.

 

Diken på vägen

Än en gång hejdar vi oss för ett litet ögonblick och betraktar en horisont med snötäckta fält och ett pärlband av gårdar. Kylan driver oss framåt – tills vi måste stanna till. Ett dike. Här är det gott om vatten, men också lätt att att ta sig till andra sidan, bara att ta det försiktigt nerför dikeskanten och hoppa upp till andra sidan. Hopp – och man känner sig ungdomlig. Belöning låter inte vänta på sig, det vimlar av gärdsmygar i dikeskanten.

Nästa dike låter sig inte rundas lika lätt, avståndet mellan kanterna är avgjort längre och diket är välfyllt med vatten. I brist på genväg tar vi en omväg. Det går vägen! Belöningen denna gång är en stor rovfågel, antagligen en kärrhök.

Eyal hoppar över det vattenfyllda diket – det går bra!

Lyxigt nog kan vi gå på ett hyggligt jämnt underlag – en traktorväg. En flock småfåglar flyger upp från isklädda gräsfält. Görslövsån som hittills varit höljd av vass, ger sig till känna. En liten bro ger sig också tillkänna, vilket besparar oss flera hopp.

Uppe på bron lämnar vi naturreservatet. Ännu är vi omgivna av landsbygden och passerar en mindre by, men snart nog fortsätter rundvandringen på en gång- och cykelväg längs vältrafikerade landsväg 112, som så småningom leder oss tillbaka till Höganäs. Då kommer kapuschongen verkligen väl till pass, den dämpar både vinden och bilbullret.

Vill du slippa bilvägen kan du förstås vända och gå samma väg tillbaka från reservatet, men då blir det ingen rundvandring. Man kan inte få allt.

Isig våtmark.

Självaste Görslövsån.

Översvämmande, frusna fält.

Lantligt omgivning på tillbakavägen, ni ser väl kyrkan i Väsby?


Vandringsfakta

Start- och slutpunkt: Banvallen i utkanten av Höganäs, nära Idrottsmuseet.

Längd: Runt 10 kilometer
Höjdmeter: Marginella
Tid: 2,5  timmar

Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc. 

Tips: Naturreservatet är avlångt längs med Görslövsån. Två mindre bilvägar passerar på tvären genom reservatet och två större vägar ligger i ändarna av reservatet. Kan vara användbart när det är så blött i markerna att det är svårt att gå över gräsmarkerna.

Läs mer:
– Läs om alla våra andra vandringar i Skåne.
Mer om naturreservatet kan du läsa på Länsstyrelsens hemsida.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.