Hitt på något galet kul!

Nu närmar sig sanningens ögonblick: finns det några storspovar i Farhultsviken?

 

Visst kan vintern kännas gråmulen, kall och lite trist. Men en galen kul liten aktivitet ute i den friska luften kan pigga upp rejält!

 


Detta inlägg ingår i bloggserien Härda ut corona-vintern. Serien ämnar att inspirera till lustfyllda små upptäcktsfärder utomhus under coronavintern 2020/2021. Huvudfokus blir upptäcktsfärder som är enkla att göra i stort sett var som helst i Sverige. Håll ut och häng med!


 

Störst av alla

Alltså gäller det att hitta på en utomhusaktivitet som är galet kul. Verkligen en baggis! Fråga Kerstin. För hon har nyss läst att 60 storspovar håller till i Farhultsviken i Kullabygden. Storspoven är störst av alla vadarfåglar i Europa och har en festligt avlång nedåtböjd näbb på uppemot 15 centimeter. (Källa: Fågelguiden.) Vi har skattat oss lyckliga vid åsyn av en eller två storspovar, tänk dig 60 stycken av dessa fina varelser spatserande omkring i ett och samma vattenbryn. Det får vi bara inte missa!

Storspov, Europas största vadare. Bilden är tagen i somras.

 

Start i Höganäs

Farhultsviken är lite av ett paradis för fågelintresserade och ligger bara 11 kilometer från vår bostad i Höganäs. En kvart med bilen. Bara en liten detalj. Vi tänker gå dit. Vi tänker gå 22 kilometer i vintrig iskyla för att eventuellt kunna skymta storspov (gånger 60) i en väldigt kall minut. Det låter galet. Galet kul. Exakt det som behövs för att pigga upp vår tillvaro på vintern. Och det märks direkt, redan innan vi lämnar stugvärmen.

För det är med väldig fart som vi packar ner proviant, kaffetermos, kikare, extra strumpor och allt annat som en expedition på vintern fordrar.

Väsby kyrka på väg mot Jonstorp.

 

Väg 112

Den kortaste vägen till Farhultsviken går på en gång- och cykelbana parallellt med den stora landsvägen (väg 112) från Höganäs till Jonstorp. Stora snötäckta fält omsluter oss i ett kompakt lantligt landskap. Förvisso svischar både bilar och lastbilar förbi, men vi tittar på snöfälten och på alla fåglar som flyger runt, det är verkligen vältrafikerat i skyarna.

 

Jonstorp

När vi har passerat bron över lilla Görsen är det inte värst mycket kvar till Jonstorp. Vi går i kanten av samhället och passerar rätt omgående en trevlig själ som påminner oss om att vara försiktiga på grund av ishalka. Varmt tack för omtanken!

Förbi reningsverket och vidare mot Farhultsviken, som är en vik av Skälderviken. Horisonten är bred och vit av de snötäckta fälten runt omkring.

Framme i Jonstorp, det närmar sig.

På en traktorväg mot Skälderviken.

 

Görslövsån och ett litet underverk

Vi passerar hängbron över Görslövsån och hör spännande fågelljud i vassen. Vi pulsar i mer eller mindre trampad snö, och det är tur det. För i töväder hade det på sina håll varit alltför lerigt och blött för att kunna gå utan rejäla gummistövlar.

Underverket inträffar när vi är minst förberedda. Vi pulsar i snön och drömmer om en lunchpaus i solen. Där kommer de. 15 kritvita sångsvanar. Så gracila är de. Och lågt flygande. Rakt mot oss. Över våra huvuden. De ändrar inte kurs i sista minuten. De väjer inte en tum från sin kurs. Framåt i full fart. De flyger nära med accelererande ljud av vingslag. Vi ryser av fascination.

Det kommer ännu ett sträck sångsvanar. Denna gång är de sju.

Tänk att man kan vara så glad på hängbron över Görslövsån. Det är nog tystnaden och närheten till naturen.

Vi får gåshud av svanarnas vingslag.

 

Farhultsviken

Allt mer stelfrusna betraktar vi en rovfågel som håller utkik från en stolpe till ett staket. Antagligen är det inte en ostsmörgås han väntar på som vi. Flera gråhägrar är i rörelse, en landar bredvid och flyger sen vidare direkt. Också en tornfalk rör på sig, ryttlar och sätter sig sedan på en stolpe inom synhåll – alldeles säkert för att vi ordentligt ska kunna se dess svarta ändband vid stjärten och dess rödbruna rygg och övre vingtäckare. Tack för ditt tålamod!

Tornfalk spanar efter ett lämpligt byte på en stolpe.

Nu tar vi de sista skälvande stegen mot fågelplattformen vid Farthultsviken. Kommer vi snart att överväldigas av en mäktig syn av 60 storspovar eller blir vi grymt besvikna? Sanningens ögonblick nalkas.

I viken är det gott om fåglar. I luften syns gäss medan det i vattnet finns svanar, trutar, gräsänder och en enstaka storskrake. Inga storspovar? Jo då. Både här och var spatserar de i maklig takt i vattenbrynet i ständigt letande efter föda. Uppemot tio prima storspovar.

Efter tre fyra minuter med kikaren krampaktigt i handen i blåsten är det verkligen dags att röra sig hemåt. Eller varför inte springa. Vi springer. Tack och lov är det medvind och soligt så efter bara några minuter tinar vi upp. Nu återstår bara två timmar i strålande sol tills vi är hemma i stugvärmen. Och kan längta till nästa upptäcktsfärd.

Eyal spanar efter storspov i Farhultsviken. Blir det något?

Ja! Någon av prickarna till höger är en av de storspovar vi såg.

Dags för återtåg.

Pulsar i snön.

Hejdå sångsvanarna!


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.