Vandra vackert på böljande Österlen

Österlens böljande kullar och långa sandstränder är några av höjdpunkterna under vandringen från Brösarp till Haväng.

 

Österlens dragningskraft har inte minskat med åren – snarare tvärtom. För att försöka förstå lockelsen med detta område vandrar vi på böljande kullar mellan Brösarp och havet vid Haväng. 

Parkeringskaos på Österlen som vi har läst om gör sig inte påmint där vi ställer bilen, vid infarten till Brösarp efter högsäsongens slut. Vi följer Backaledens gula markeringar genom samhället och konstaterar att äpplen och Österlen inte är bara en myt. I var mans trädgård finns äppelträd bågnande av frukt. Och redan i utkanten av samhället tar det böljande landskapet vid. Ängar med betande kor eller får. Havet och Hanöbukten är inte långt borta.

 

Brösarp

De böljande kullarna bildar skilda ”rum”, vid varje vindling görs nya små upptäckter. Vid en låg stenmur hörs en duva och en hackspett. Bredvid porlar Verkeån – som så småningom mynnar ut i havet vid Haväng. Men vi är här och måste vara på vår vakt. För när som helst kan den så kallade blå blixten – kungsfiskaren – svischa förbi. Även gråhäger lär hålla till i åravinen. Denna gång får vi nöja oss med en nötskrika.

Nya rum öppnar sig: en väldig ek, en gullig liten faluröd stuga med tvätten hängande på tork bredvid, ett hus med vasstak. Korna i hagen är brunvita och, tack och lov, lugna. Vi kliver på Anders stätta och lämnar hagen.

Efter en kulle kommer nästa kulle och efter en hage kommer nästa hage. Och nästa. Det är bara korna som står mer eller mindre i vägen; oavsett vilket håller de sig lugna, blida och idisslande. Belöningen uppe på kullar är en känsla av rymd och frihet.

Vi korsar rälsen till Sveriges äldsta normalspåriga museijärnväg mellan Brösarp och S:t Olof. Över nästa blomkantade äng ryttlar en tornfalk och på längre håll skymtar Ravlundas vita stenkyrka. En gröngöling käkar på marken.

Grönt och skönt intill Verkeån.

En gullig liten faluröd stuga längs vägen.

Landskapet böljar. Lite torrt, eller hur?

Korna lurpassar över stättan. Mirakulöst nog makar kalven till slut på sig.

 

Hanöbukten

Nere på marken passerar vi en äppelodling och en hage med betande hästar. Havet ger sig tillkänna. En trädgård med lavendel och fikon. Efter museet Lindgrens länga rundar vi av Backaleden och tar till höger för att närma oss havet. Vid vågornas brus vill vi inta lunchen.

Österlens signaturfrukt – äpple!

Äntligen skymtar havet.

 

Lunch vid havet

Pulsande i sanddyner nalkas vi havet med vågornas regelbundna brus i öronen. Till höger syns Stenshuvud resa sig uppemot hundra meter. Vi hittar vårt lilla paradis på jorden: en sandplätt så nära Hanöbukten vi kan komma utan saltstänk. Innan jag hinner andas ut har Kerstin halvvägs bytt om till baddräkt.

Vattnet i Hanöbukten är inte så svinkallt som det brukar, bara skönt uppiggande. Fötterna tackar och även gommen får sitt – en smarrig sallad med smörbönor och annat smått och gott.

Här kan man ligga och drömma i evinnerlig tid.

Eyal letar efter en lämplig plats i sanden för dagens lunch.

 

Haväng

Som vandrare är dock tiden för dagdrömmar utmätt. Fötterna sviktar i den mjuka sanden. Vidare. Vidare mot Haväng. Du som upplevt Haväng vet hur magiskt stället är. Du som inte varit vid Haväng måste uppleva det. Här möter Hanöbukten Verkeån och dess omgivande grönska, en brytpunkt mellan det oändliga grandiosa havet och åns hemlighetsfulla mikrokosmos. Från träbron betraktar vi en pil som speglar sig i åns stilla vatten och passerar en gång med vresrosor och surrande bin. Som avsked från Haväng faller väldoftande sommarregn, vilket vi avnjuter under en lind.

Tiden står still vid Haväng där Verkeån möter Hanöbukten.

 

Havängsdösen

En kort avstickare tar oss 5 000 år tillbaka till en gammal gravplats från stenåldern. Väl där passar vi på och avnjuter havsutsikten ända till oändligheten. Högsäsongen är precis slut vid vårt besök den 20 augusti, vilket förklarar antalet besökare vi har sett under hela dagen: runt 30.

Gravplatsen Havängsdösen.

Här är det lätt att känna sig lycklig.

 

Skåneleden

På tillbakavägen följer vi Skåneledens orange markeringar, vilket tar oss tillbaka till Brösarp på andra sidan av Verkeån. Rätt snart syns en glimt av vandrarhemmets skånelänga från fårhagen. Från en hage till en annan. Får, hästar, bräkande ljud, kullar, rum i rum, rosa blommande ljung, stiliga ekar, låga stenmurar, äppelodling, vinrankor, korsvirkeshus. Lägg namnet Skepparps vingård på minnet. Ty en dag återvänder vi för att provsmaka deras prisade och prisvinnande vin. En snutt med bilväg. Och en trädgård där en stare sitter på marken och pickar på ett äpple. Stigen går mellan kullar, över järnvägsspåret och upp för en kulle. Verkeån är spegelblank och fridfull, landskapet som följer är böljande.

Vinodling vid Skepparps vingård.

Skånelänga med halmtak.

 

Bengtemölla

Vid välskötta gamla kvarnen Bengtemölla avviker vi från Skåneledens och byter till gult markerade Backaleden. Detta för att slippa gå nära landsvägen på slutet av vandringen. Korsar den porlande Verkeån och så småningom återbördas vi till Brösarp.

Fint restaurerade Bengtemölla.

 

Slutsatser

Slutsats 1: Vi förstår Österlens magnetiska dragkraft. Detta glesbefolkade, föga urbaniserade, böljande jordbrukslandskap väcker vår längtan till Sverige som det en gång var i våra romantiskt skimrande föreställningar. Och det är gott och oförargligt så.

Slutsats 2. Backaleden har färre människor och bilar och mer böljande kullar. Skåneleden har fler korsvirkeshus. Fördel Backaleden.

Fördel Backaleden i konkurrensen med Skåneleden på sträckan mellan Brösarp och Haväng.


Vandringsfakta

Start- och slutpunkt: Parkering vid infarten till Brösarp från väg 19.

Längd: Runt 16 kilometer.
Höjdmeter: Cirka +/- 50 meter.
Tid: Runt 4 timmar.

Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc.

Tips: Vi följde den gulmarkerade Backaleden från Brösarp till Haväng och orangemarkerade Skåneleden tillbaka från Haväng till Brösarp. Ett par mindre avvikelser gjordes.

Obs: Vandringsleden går på flera ställen genom hagar med betande djur.

Läs mer:
– Läs om våra andra vandringar i Skåne.


Text Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.