Vandra från Hovs Hallar till Torekov

En upptäcktsfärd längs en av Sveriges mest spektakulära kuststräckor. Här sitter Eyal vid Hovs Hallars dramatiska klippformationer.

 

Upplev en av Sveriges mest spektakulära kuststräckor med både fashionabla Torekov och Hovs Hallars dramatiska klippformationer, kända från Ingmar Bergmans världsberömda film Sjunde inseglet. Följ med på en sannerligen upplevelserik upptäcktsfärd längs Skåneleden.

Som man bäddar får man ligga. Ligger man längre i sängen känns trängseln i luften redan vid Hovs Hallars parkering. Så är det under högsäsongen så vi stuvar om vår plan och spar höjdaren till sist.

 

Vem ska ha förtur till naturen?

Tagna blir vi ändå. Av mötet mellan den sluttande beteshagen och det pulserande havet. Ett skummande möte mellan stenhällar och saltvatten. Havet pustar och dånar och susar om vartannat. Korna råmar i förskräckelse och galopperar panikartat undan ett tjugotal skärmflygare som har tagit området kring kornas drickplats i besittning. Drickplatsen ligger högst upp på kullen och passar perfekt som startplats – om det nu inte var för korna som inledningsvis höll till här. Vem ska ha förtur till naturen?

Som så ofta i ett intressekonflikt mellan djur och människa drar djuret det kortaste strået.

Vem ska ha förtur till naturen, korna eller skärmflygarna?

 

Lilla världen luktar tång

Jag vidtalar en av skärmflygarna, sedan tar vi ett djupt andetag och tar oss an strandängarna, klapperstensfälten och kusten. Ytterst på en udde står en lång rad med skarvar på var sin sten i vattnet. Bara ett stenkast bredvid håller måsar till på egna stenar i en frodigt grönskande göl. Bland tång, snäckor, krabbskal och stenar hittar vi en liten gräsplätt att slå oss ner på för att betrakta skarvarna och Kattegatt som flämtar alldeles intill. Här i den lilla världen luktar det fränt av tång och känns oändligt fjärran till den “stora världens” vedermödor.

Buskar böljar i vinden vid småbåtshamnen vid Ingelstorps strand och vi intar nästa strandäng. Upp för en liten kulle tittar en fin gammal gård ner på oss, de omgivande strandängarna och havsvågorna. Betande kor andas havsluft bland krypande enar och rosa blommande ljung.

Ett landskap fullt med klappersten.

En göl alldeles vid havet och strandängarna. Kan det bli vackrare än så här?

Skarvkoloni vid havet. Håller de verkligen social distansering?

 

Gröthögarna

Vi nalkas denna gamla gravplats bestående av stenhögar. Stenar är det gott om. Fälten av stenar sträcker sig nästan ända ut till havet där en skarvkoloni håller till på en klippa. Under oss rasslar stenarna eller så talar de välvalda visdomsord till oss: hushåll med era krafter.

Detta “råd” är på plats då även vi vana vandrare känner av hur det ojämna underlaget av stenar tär.

Stenlandskapet kräver rejäla skosulor.

Gröthögarna – gravhögar av sten.

 

Hallands Väderö

Havet är ständigt närvarande. På längre håll avtecknar sig Hallands Väderö och en turbåt från Torekov. På alldeles nära håll blåbärs- och björnbärsbuskar, kaprifol, lågväxande tistlar och dito gulmåra. Närmare vattnet är stenarna festklädda med lav i gult, mintgrönt, svart och gråvitt. En hämpling sticker ut huvudet ur en en.

Lågväxande tistel får väntat besök.

 

Torekov

I nästa andetag får vi Torekov i blickfånget och på längre håll Kullahalvön där fyren kan anas med lite ansträngning och fantasi. Stenarna vid kustlinjen bildar en obruten kedja som tycks hålla strandängarna i ett fast grepp. Vågorna polerar stenen svarta.

En golfklubb varslar om att fashionabla Torekov nalkas. Får på bete alldeles intill havet och ännu längre ut piper tre strandskator i vattenbrynet. Havet dånar till svars.

Vid vågbrytaren är vi i höjd med Torekovs camping och passerar strax Skåneledens informationstavla, en lika liten som välbesökt sandstrand och badbrygga. Cyklar går i skytteltrafik. Ännu fler sandstränder och badbrygga i en liten vik. Vid hamnen är det fullt ös på serveringarna. Vi stannar inte till för att känna på pulsen, sorlet och dunkamusiken, utan går vidare på gatan längs kusten med de fina välskötta husen bredvid. Vi går vidare och låter vinden vina och smeka våra kinder i naturreservatet Södra Bjärekustens urgamla betesmarker.

En göl vid havet omfamnas av lågväxande grönska medan vågorna studsar mot klipporna och spottar ur sig vitt skum. Intill en smal badbrygga hittar vi en liten klippa att luta oss mot för att ta igen oss. Det finns nog inget bättre ställe att betrakta Skälderviken och det böljande havet från än en klippa.

Återstår att resa sig upp och resa tillbaka, hela vägen, samma väg. Fast det blir inte samma väg, utan omvänt och på avgjort tröttare ben.

Mycket lavar på stenarna längs kusten.

Hårt möte mellan sten och hav.

Torekov.

Glittrande hav och på håll längst till vänster skymtar Kullaberg.

 

Hovs Hallar

Några timmar senare är vi vid startplatsen och får äntligen uppleva denna speciella plats. De stora skarorna av besökare har klingat av nu vid halv sex-tiden och ingen trängsel råder. Det är vårt andra besök här och vi upplever denna enastående plats nu på samma sätt som vid vårt första besök, hösten 2018. Här kommer våra, något uppdaterade, minnesanteckningar:

 

Natur och kultur i armkrok

Hovs Hallar betyder stenhällar och på denna klippkust är det verkligen gott om stenhällar i varierande form och schatteringar: grå, brunröda eller svarta. Snart måste vi hejda oss i detta vindpinade klipplandskap; en fin skylt i metall och glas fjättrad på en klippa påkallar vår uppmärksamhet. Vi hajar till. “Treasure of European Film Culture” står på skylten som signerats av internationellt kända regissören Wim Wenders.

Klart vi googlar och går vidare närmast andäktigt. Vi har beträtt sälla marker utvalda som en av tio av Europas mest betydelsefulla och bevarandevärda filmkulisser. Den långa motiveringen bakom Hovs hallars upphöjda status är landskapet vi betraktar: dramatiska klippformationer som ögat inte kan få nog av och ett temperamentsfullt skummande hav som flämtar och pustar och dånar i det oändliga. Den korta motiveringen är Ingmar Bergmans Sjunde inseglet – här förevigades det världsberömda schackpartiet med döden.

Hovs hallar

Dramatiskt väder vid Hovs Hallar.

Skylt över filmarv

Erkännande som kulturskatt för Hovs Hallar.

 

Naturen överträffar dikten

I skuggan av den storslagna kulissen finns små saker som lyfter landskapet till högre höjder, i varje fall för oss naturintresserade. Rosa stenar klädda med lav i lime och vitt. Insprängd blommande ljung bland klippor. Och nyponbuskar, trift, fibblor liksom vita och ljusgula blommor som tycks trivas vid karga förhållanden. Och kolla där – mintfärgad skäggig lav!

 

“Gintillverkning”

– Här påbörjas gintillverkningen, påpekar Kerstin lite finurligt och pekar på enbuskar – en omistlig komponent i tillverkningen av gin. Några av enbärsfrukterna är blå och några är ännu gröna.

För varje steg öppnar sig nya vyer. Bland avrundade, rosaskimrande klappersten, delvis klädda med vit lav står några övergivna äppelträd – bågnande av frukt.

Enbär.

 

Ännu en överraskning

Några steg bort stannar vi till som förstenade: stenrösen i det oändliga – omgivna av resliga, mångskiftande hällar, rasande hav och några tappra representanter från växtriket.

En upp mot tio meter hög granitpelare sticker ut på stranden. Och en till! Mörka moln närmar sig och sveper sig runt i denna storslagna filmkuliss. Solen gör ett effektfullt försök att tränga sig förbi molnen.

Man måste vara gjord av sten för att inte smälta.

En skarv står med utfällda vingar och viftar på en klippa i havet medan vi pallar päron. En flock kajor virvlar ovanför och en bit bort på småstenar intill havet rastar en flock starar. På en klippa i det grå havet vilar tre ejdrar och en skarv. Enstaka måsar skriker.

Nu vet vi. Hovs Hallar berör. Det känner vi djupt i vårt inre.

Stenrösen

Stenriket vid Hovs Hallar.

Hovs hallar

Här känner sig Eyal fri.


Vandringsfakta

Start- och slutpunkt: Parkeringen vid Hovs Hallar.

Längd: Cirka 23 kilometer fram och tillbaka, drygt 11 kilometer för den som nöjer sig med att gå ena riktningen
Höjdmeter: Marginella.
Tid: Drygt 5 timmar.

Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc. Observera att kartan bara visar enkel väg från Torekov till Hovs Hallar.

Tips: Vandringen följer Skåneleden och är välmarkerad.

Obs: Vandringen går på stenigt och därigenom ojämnt underlag.

Läs mer:
– Läs om våra andra vandringar i Skåne.
– Läs mer om Skåneleden.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

2 svar

  1. Erik Sjöstedt skriver:

    Fina bilder från fin trakt. En superfin annan runda är att gå från Kattvik längs vattnet ut till Hovs hallar och tillbaka uppe på skåneleden (eller tvärtom). 7-8km så rätt kort men är lätt att förlänga åt båda hållen.

    • PåUpptäcktsfärd skriver:

      Tack för värmande kommentar och spännande tips. Definitivt intressant för kommande upptäcktsfärder! Ha en skön höst!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.