Vandra på populära Kullaberg

Kullabergs dramatiska klippformationer och vidunderliga vyer över havet är fantastiska.

 

Kullabergs dramatiska klippformationer och vidunderliga vyer över havet är fantastiska. Men kan bitvis vara proppfulla av besökare under högsäsong. Här får du reda på hur du ändå kan få en njutningsfull och lång vandring på Kullaberg under högsäsongen på sommaren. Givetvis är allting som vanligt självupplevt. 


I vårt inlägg ”Vandra på Kullaberg – vår guide” hittar du gott om inspiration och tips för olika typer av vandringar på Kullaberg.


Få fyren för dig själv

Kullens fyr en strålande dag i juli. Detta ikoniska dragplåster dit horder med turister dagligen vallfärdar under sommaren står till vårt exklusiva förfogande. Vi kan stå i dess närhet, fotografera och beundra den makalösa havsutsikten och klipporna så mycket vi vill. Inte en enda människa syns till. Det är överväldigande att stå här uppe omgiven av havet. Klockan är 8:23.

Är du förvånad? Det är vi. Gång på gång. För denna gyllene regel om att vara tidigt ute – eller väldigt sent – på populära turistattraktioner tycks fungera överallt. Bara tacka och ta emot.

Sällsynt nog för dessa klippiga höjder är det nästan vindstilla denna morgon. För att känna på havet går vi ner för branten till plattformen på klipporna nedanför fyren. Framme vid plattformen hör min mobiloperatör av sig med ett sms: ”Välkommen till Danmark!” – en påminnelse om grannlandet som avtecknar sig på andra sidan sundet. Ännu närmare, till höger, ser vi Hallands Väderö. Däremellan en guppande segelbåt med vitt segel. Inga fåglar, konstaterar jag.
– Fel, fel, fel, hävdar Kerstin efter en stund med kikaren. En hel klippa är täckt med havstrutar, en gråhäger som snart lyfter och en storskarv.
– Ja, men annars inga fåglar, säger jag.

Havet känns nära vid plattformen nedanför fyren.

Ännu mer svindlande havskänsla och klippformationer förnimmer vi längre ner alldeles intill vattnet.

På väg tillbaka passerar vi avspärrade bon av bivarg – en sorts insekt som bor i små hål på marken. Naturum är stängt så här tidigt. Vi dröjer en stund, med en gnutta flax ska man kunna se en tumlare – en sorts mindre val. Men denna gång är vi omtumlade nog ändå av den exklusiva naturupplevelsen här vid fyren.

Tillbaka vid parkeringen märks att turisterna är på intåg. Bilar och folk är i rörelse. Förvisso ska vi förbi fyren senare under vandring, men vi anar att det inte blir lika lugnt som nu. Därför har vi besökt fyren med omnejd före vandringen. Där har du nästa överlevnadstips för Kullabergs högsäsong: prioritera.

Då besöket vid fyren redan är säkrat kan vandringen starta.

Havet vid kullaberg

Mäktiga vågor vid Kullabergs klippor (denna bild är tagen vid ett tidigare besök).

Fåglar i luften ovanför klippa vid KUllaberg

I Kullaberg är klipporna alltid nära.

 

Arild

Vår rundvandring börjar vid hamnen i Arild. Vi följer Skåneledens orange markeringar och passerar en del ståtliga villor. Samtidigt skvallrar gistvall om svunnen tid då Arild var en liten fiskeby. Vågskvalp hörs när havet klappar på klapperstenen i Skälderviken intill – det är dit som en strid ström invånare tar sig klädda i badrockar. Vi går mot strömmen – i riktning mot Himmelstorp.

Kusten byts ut mot en grön kokong av träd och buskar, med havet susande bara några meter bort. Vi hoppar över avstickaren till Sankt Arilds källa fastän det bara är 50 meter bort – vi har en dryg sträcka framför oss. Snart får vi också vandringens första riktiga uppförsbacke, och det är lika bra vi vänjer oss vid det och njuter fullt ut. Vandringen har så många backar att “pumpen” har fullt upp. Men det vi betalar i svett får vi igen i vyer över hav och böljande kullar.

Gulliga Arild.

Strandängarna nära Arild.

 

Nimis

En sugande backe genom skogen passerar ett vindskydd och kanten till en av parkeringarna till Nimis. Vare sig man vill det eller ej blir man turistguide i dessa trakter – alla besökare ställer nästan samma fråga: var är Nimis? (En enstaka undrar om det är mödan värt. Hur ska svara på det till en person som nästan är framme?)

Här är charmiga kaféet Himmelstorpsgården med halmtak och uteservering där skogen och fågelkvitter står för underhållningen. Och där, bara lite längre fram på leden, finns den ovärderliga markeringen som alla Nimis-besökare bör hålla ögonen på: ett litet gult N målat på ett träd, en uppmaning om att vika av till höger ner för en brant backe.

Charmiga kaféet och hembygdsgården Himmelstorpsgården längs vägen.

Lars Vilks livsverk Nimis (bild från ett tidigare besök).

 

Håkulls mosse

Nimis har vi redan besökt så vi bara fortsätter på den inslagna vägen och håller små ekar, enar och blåbärsris sällskap uppför en backe som heter duga. Havet skymtar till emellanåt och tar oss med häpnad med vyer över Skälderviken. Bokskogen bjuder både på stora höjdskillnader och – botemedlet – skugga. Mossklädda stenar och grova stammar bidrar med stämning. Och vid Håkulls mosse möts vi av en bäck och kärr med näckrosblad, inramade av träd vars täta kronor skimrar ljusgrönt.

Bokskogen skänker skugga soliga dagar.

Trolskt med röd näckros i Mölle mosse.

 

Söftingsgrottan

Vid Mölle mosse går vi ner för en brant ända ner till mossens förtrollade värld med sothönsungar och röda och gula näckrosor. Och vid en korsning med en skylt mot Ona mosse lämnar vi Skåneleden för en avstickare i riktning mot Söftingsgrottan – inte för att besöka grottan, utan för en stunds avskildhet i naturen. Där har du ännu ett överlevnadstips för välbesökta Kullaberg: lämna allfartsvägarna för en stunds avskildhet.

Vi går i kanten på ett fågelskyddsområde som är avspärrat fram till 15 juli. Bland alla träd hittar vi en liten glugg med vidunderlig utsikt över Bjärehalvön och Hallands Väderö. Inte en människa. Vi slår oss ner på gräsplätten och tar igen oss med en välbehövlig lunch bestående av en sallad med borlottibönor och fetaost. Medan ljumma havsvindar fläktar håret droppar kåda från tallen bredvid på min arm.

Här ska vi fika med utsikt!

 

Underbara vyer

Efter denna exklusiva upplevelse återbördas vi till Skåneleden. Kullarna upp och ner öppnar rum efter rum i naturen. En skog. En fårhage med Kullalamm som svalkar sig under björk och asp. Ona mosse – där vi följer ledens orange markering till höger och åtnjuter havsikt. Mycket vill ha mer så vi bestämmer oss för en liten – och alldeles underbar – avstickare upp för backen. Härifrån kan man ana fyren, och om jag ska vara petnoga, måste jag påpeka att vi nu står högre än fyren. Vilket ger panorama åt flera håll, och helt utan andra åskådare.

Tittut!

Havsvyer både här och där.

 

Josefinelust

I mån av tid kan man slå sig ner här och fika på klippan. Men tid för flera pauser har vi inte under denna långa vandring. Nästa hållpunkt längs Skåneleden är stigen till Josefinelust. Denna smala stenstrand med fantasieggande klippformationer och grottor är perfekt för ett svalkande bad, om man har tid med en avstickare. Klippformationerna beundrar vi i stället från en magisk utsiktsplats några steg nedanför Skåneleden.

Efter Josefinelust händer något trösterikt: backarna är avgjort snällare, vandringen känns (nästan) vilsam – i varje fall för själen. Men säg lyckan som varar för evigt! Nu kommer en prövande bit som sträcker sig huvudsakligen från parkeringarna till fyren. På omkring en kvart får vi vara med om och uppleva lika mycket folk som under en promenad på Drottninggatan i Stockholm. Inte tal om att stanna till vid fyren. Nej, vi spar på våra dyra minnesbilder från i morse i stället.

Skogen vid branterna ner mot Josefinelust.

 

Ögongodis på väg till Mölle

Nu har vi “bara” 2,5-3 timmar till Arild och har en av vandringens vackraste sträckor framför oss. Ända till Mölle är det till och från vidöppen havsutsikt med ett glittrande Öresund, klippor, kullar och Danmarks kust – Själland. Det blir gott om ögongodis tills vi är på havsnivå och på nära håll vittnar om mötet mellan stenkusten och havet i solskenets glitter. I skyn svävar tre stora rovfåglarl – kanske ormvråk.

Öppna vyer mot havet och Kullens fyr.

Snart framme i ”syndens Mölle”.

Ibland har man lust att själv paddla kajak.

 

Kulturlandskap

Hamnen i Mölle vimlar av turister så vi tar raka vägen till kapellet, som ligger vid infartsparkeringen, och letar efter en smal uppåtgående skogsstig för att gena till Skåneleden. Det visar sig vara en brant och oländig väg så vi råder dig som inte gillar utmaningar att följa Skåneleden från Mölle till Arild utan att gena (lite längre, men betydligt enklare). Snart hittar vi dock en riktig väg och hamnar som planerat på Skåneleden. Så här på eftermiddagen och med uppemot två gångna mil i kroppen känns det vilsamt att gå i en grön kokong i skogen. Fåglar hörs, men inte en människa.

Återigen lämnar vi Skåneleden och går rakt fram i en korsning. Varför gör vi på detta vis? Två skäl: för att få in lite variation med öppet landskap med betesmark och för att slippa en del upp och ner. Med handen på hjärtat, vi börjar bli lite trötta av värmen och alla backar. Betande bräkande får piggar upp. Likaså synen av en mosse vid Björkerödsgården. Fram böljar ett kulturlandskapet med en bred äng inramad av skog från båda håll. Där och då skymtar havet. Livet är kanske trots allt inte så dumt.

En skylt pekar mot Himmelstorp, men vi fortsätter rakt fram och svänger av i kanten på en bilväg intill en skog förbi Nimis nedre parkering. Nu återstår sista snutten mot Arild och vi följer Skåneleden. Vid målgången skymtar Skälderviken av och till. I Arild är det knappt en krusning i havet och även på land är det lite folk i rörelse. Ett slags rofylld stiltje råder.

Den tar vi med oss hem.

Vilsamt genom skogens gröna kokong på tillbaka mot Arild.

Kulturlandskapet med en bred äng inramad av skog.


Vandringsfakta

Start- och slutpunkt: Hamnen i Arild. Eftersom det är en rundvandring kan man förstås starta var som helst, till exempel i Mölle eller uppe vid fyren på Kullaberg,

Längd: Cirka 25 kilometer.
Höjdmeter: +/- cirka 500 meter
Tid: Knappt 6 timmar.

Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc. 

Tips1: Det finns gott om möjligheter till kortare rundvandringar på Kullaberg. Det finns markerade stigar på såväl södra (rödmarkerad) som norra sidan (blåmarkerad) av Kullaberg och mellan dem går flera förbindelsestigar (gulmarkerade). Det går exempelvis att göra en rundvandring på runt en mil mellan Mölle och Kullens fyr.

Tips2: För den som tar sig till området med buss kan det vara enklast att starta vandringen i Mölle som har bäst bussförbindelser. För mer information om busstider, se Skånetrafikens hemsida.

Läs mer om våra vandringar på Kullaberg:
Vandra på Kullaberg – vår guide. Här hittar du gott om inspiration och tips om vandring på hela KUllaberg.

Läs om våra vandringar på Skåne
– Läs vårt övergripande inlägg om Skåneleden Öresund
– Läs om våra andra vandringar i Skåne.

Övrigt
– Läs mer om Skåneleden.
Karta över stigarna på Kullaberg.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

4 svar

  1. Sara skriver:

    Vilken vacker skildring av Kullaberg. Jag var själv där för en vecka sedan och det var verkligen är speciell plats som jag gärna återvänder till.

  2. Mikael Malm skriver:

    Jättetrevligt att läsa om era Kullabergsvandringar. Bor inte så långt ifrån och försöker göra åtminstone en vandring per säsong med lite variationer. Kan rekommendera er att besöka Barakullen med fantastisk utsikt över Mölle, Danmark, Höganäs och ända mot Helsingborg, nästa gång. Ligger ovanför Solvikens badplats, koordinater : 56°17’26.6″N 12°29’11.8″E
    56.290721, 12.486611 (Google Maps). Lätt åtkomligt från Italienska Vägen ovanför Mölle.

    • PåUpptäcktsfärd skriver:

      Tack för ett bra tips och dina uppmuntrande ord som vi verkligen uppskattar! Vi har haft förmånen att ha varit även där, men har än så länge inte skrivit om det på bloggen. Kan bara instämma att utsikten därifrån är fantastisk.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.