Vandra från vulkanen Jällabjär till mytomspunna Natthall
Vandringens belöning är denna förtrollande vy över Rönne ås meanderslingor från klipporna vid Natthall.
Denna upptäcktsfärd har inte mindre än tre höjdpunkter: en välbevarad vulkan, en gammal eneskog och förtrollande vyer över Rönne ås meanderslingor. Häng med!
Vulkanen Jällabjär
Skenet bedrar. Omgivningen vi går genom kan förefalla som sinnebilden för fridfullhet. En gammal skånsk betesmark med spridda buskar och träd, enefälader. Här en gammal bok, där en grovbarkad björk med en skock får under. Fåren är mycket kommunikativa, de bräker olika fraser, ställer sig upp och betar på behörigt avstånd och tittar på oss i mjugg, medan lammen inte kan dölja deras nyfikenhet och ser oavvänt på oss. I denna rofyllda lilla värld blommar blåklockan och björkstammarna liksom stenmurarna är mossklädda. Ändå – om du bara visste!
Gott om får i hagen i början av vandringen. Här är den minst skygga.
Blåklocka.
Här var det allt annat än lugnt på flygödlornas och dinosauriernas tid. Över 150 vulkaner sprutade lava och aska över slätterna för 100 miljoner år sedan. Jällabjär är en av dessa vulkaner och en av Sveriges mest välbevarade dito, den gamla hårda kärnan av vulkanen finns kvar, enligt länsstyrelsen Skåne.
Det vill vi förstås se med egna ögon. Sålunda fortsätter vi längs Skåneledens orange markeringar uppför den vulkaniska kullen och håller utkik efter kratern eller de sexkantiga basaltpelarna som ska finnas på kullens östra sida.
Emellertid ser våra otränade ögon inte ett spår efter vare sig flygödlor eller sexkantiga basaltpelare. Vi får leta hårdare nästa gång. Men vi är inte bittra. Här är det rejält brant och utsikten över den gröna omgivningen är trevlig.
På väg upp på vulkanen Jällabjär.
Trolsk mur nära vulkanens topp.
Var är vulkanens krater? Bland alla träd är det inte helt enkelt att hitta en 100 miljoner år gammal vulkan.
Bokskogen är riktigt ögongodis.
Klippans kommun
Ner för kullen passerar vi efter en stund skylten mitt i skogen: Klippans kommun.
I Klippans kommun är gräset inte grönare, men träden och slyn står tätare. En kantarell och några digitalis muntrar upp och snart lämnar vi denna täta skog genom spänger över ett alkärr. Här är det tätt mellan hyggen. En rovfågel ryttlar över träden och försvinner i horisonten. Den välmarkerade leden tar oss på en grusväg intill ett kornfält. En gröngöling sätter sig på en sten och visar oss ryggen. Den är mossgrön. Även de brunvita korna i hagen visar oss ryggen. Snälla, titta på oss!
En annan typ av godis…
Tigern i Anderstorp
Vi hejdar oss vid en stor sten vid vägkanten. Stenen restes till minne av slaget i Anderstorp 17 oktober 1677 – långt före Sveriges neutralitet i början av 1800-talet. Intet ont anande lunkar vi på den glest trafikerade bilvägen genom Anderstorp, och vi tror knappt våra ögon – en tiger! Tigern är konstfull på brunnslocket, lika kreativt som överraskande.
Stenen till minne av slaget i Anderstorp 17 oktober 1677.
En oväntad tiger i gräset vid Anderstorp. Hoppas du hittar den!
Eneskogen
En stund senare viker vägen in i något så sällsynt som en eneskog. Enarna är gamla, små, stora, förvridna, fina, respektingivande. De är många och stämningen blir tät och oförklarligt mystisk. Mitt i skogen hittar Kerstin en raritet: en vit orkidé, nattviol. Vilken skönhet!
Bokar tar över, gamla även de fast mycket resligare. Och snart passerar vi en hederlig granskog. En ekorre klättrar upp på en gran med en kotte i munnen. Den som spar den har.
Eyal vandrar i Eneskogen.
Denna vita orkidé heter nattviol.
Magi i Natthall
Hagen vi passerar erbjuder allt – öppen miljö, täta buskar och träd. Fåglarna älskar det, men det vill de inte visa öppet, utan döljer sig för oss. Vårt tålamod belönas med en gärdsmyg – en av Sveriges minsta fåglar och största sångare, så kallade Pavarotti.
En hage blir en granskog som blir ett hasselsnår och där någonstans välkomnas vi av en skylt. Vi är i Natthall. I dag förföljs vi av det vulkaniska, för även Natthall vilar på vulkanisk berggrund – med diabas (svart granit). Två troll sitter på en väldig mossklädd klippa och varslar om att vi beträder ett område mättat av mystik och skrönor. Det skrämmer oss inte. Uppåt går vi genom trolska bokskogen ända upp till en utsiktsplats med öppna vyer över Rönne å som ålar sig i vackra meanderslingor långt ner i dalen – och rinner så småningom ut i havet nära Ängelholm. Fem brunvita kor betar vid ån.
En sak till måste vi uppleva. Så vi fortsätter ner genom bokskogen och hälsar på en gammal ek med enorma svampar. Några kanotister ska just bege sig ut på Rönne å. Vi är framme vid träbron över ån och kan till fullo njuta av denna speciella plats, tillsammans med en blå jungfruslända. Dags att återvända. Fast först slår vi oss ner på en sten vid utkikspunkten och intar en lunch över magiska vyer. När kanotisterna paddlar förbi i ån vinkar vi.
De vinkar tillbaka.
Klippblock i Natthall.
Två troll hälsar välkommen till Natthall.
Vandringens höjdpunkt: utsikten över Rönne ås meanderslingor.
Rofyllt vid Rönne å.
Vandringsfakta
Start- och slutpunkt: Parkeringen vid naturreservatet Jällabjär utanför Röstånga. Vi gick samma väg fram och tillbaka.
Längd: Runt 18 kilometer totalt, dvs cirka 9 km enkel väg.
Höjdmeter: Gissningsvis runt +/- 200 meter totalt.
Tid: Cirka 5 timmar.
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc. Vandringen följer Skåneleden och dess orange markeringar.
Läs mer: Läs om våra andra vandringar i Skåne.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
