Vandra trolska Västanåleden – bästa verklighetsflykten

Sagolikt landskap utefter Västanåleden utanför Gränna. Här kan man fly verkligheten för en stund.

Landskapet utanför Gränna i Småland är som hämtat ur en saga och är fullt av överraskningar. Böljande och bitvis rejält kuperat. Höjdskillnaderna parade med mossklädda stubbar och stenar bland porlande bäckar skapar en trollbindande känsla av rum i rum i John Bauers anda. En omväxlande och medelsvår vandring till dig som önskar fly verkligheten för en dag.

 

Idyll med fruktträd

Vi ställer bilen i Röttle by och följer den grönmarkerade Västanåleden mot Gränna. Stegvis kommer härligheten vår väg. Kastanjernas knoppar. Häggen doftar. Körsbärsträden och andra fruktträd står i full blom. Här i Röttle by. En by med faluröda små hus med vita knutar. En by med alla dessa fruktträd alldeles vid Vätterns kant. Jag blir yr både av kanten och körsbärsblomningen.

Faluröda hus med vita knutar och gott om blommande fruktträd vid Vätterns rand.

Tänk att Eyal kan se så allvarlig ut ibland, kanske tagen av körsbärsblommen.

 

Rapsfälten blommar

Morgonvinden får rapsfältet att bölja, ett helt gult fält sätts i rörelse. I äppelodlingen hos Gränna frukt har några äpplelträd börjat blomma. En ekorre tittar ner på oss från en enorm ek. På marken springer harar kors och tvärs över vägen – alltid på betryggande avstånd från oss. Utanför odlingen kommer en gammal äppelodling i vår väg. De har inte beskurits eller vårdats på många år. Så fina ändå. Lika fina är de blommande päronträden.

Böljande rapsfält vid Vättern.

Snart dags för äppelblom.

 

Polkagris paradis

Utan förvarning passerar vi ett sötsliskigt moln. I en industrilokal bredvid pågår tillverkning av polkagrisar. Vi känner oss mycket välkomna till Gränna. På andra sidan gatan pockar färggrant blommande tulpaner på vår uppmärksamhet.

Nästa gröna markeringen leder uppför Föreningsgatan och sedan till vänster. Skylten pekar mot Grännaberget. På vägen stiftar vi bekantskap med ”polkagrisarnas moder’ Amalia Erikson. Vägen upp till toppen av berget kräver sina trappor. Vi tröstar oss med utsikten, ett litet vattenfall och en vid det laget välförtjänt fikapaus på en bänk med Vättern och färjan till Visingsö i blickfånget. Det bli hembakta russinbullar och kaffe. Skål!

Polkagrisens moder mitt i Gränna.

Utsikten från fikapausen över färjan till Visingsö.

 

Grännabergets friluftsmuseum

Vi lockas att ta en liten avstickare till klockstapeln, Grännas gamla rådhusklocka och Grännabergets friluftsmuseum. Värt varenda extra trappsteg. Denna samling hus, stugor och torp får oss att förflyttas några sekel tillbaka i tiden. Finns det något gulligare än en stuga med mossklätt tak? Härifrån kan du se både Vättern och Gränna.

Klockstapeln på Grännaberget. Det gillar vi!

Finns det något gulligare än en stuga med mossklätt tak?

 

John Bauers land

Landskapet leden leder oss genom är som hämtat ur ett sagobok signerad John Bauer. Ett böljande och kuperat landskap. Vi går över en porlande bäck. Runt oss blommar vilda körsbärsträd, under lövträden rullas vitsippsmattor ut i all oändlighet. Bäcken slingrar och vi vandrar vidare i en blandskog med rönn, bok, gran och hasselsnår.

Det är sagolikt, men inte alls osannolikt att självaste John Bauer låtit sig inspireras av magin i skogarna här. Han levde i trakten och dog när ångbåten Per Brahe förliste i Vättern. Hans sagor och målningar lever i all evinnerlighet. Det påminner ett snidat troll som korsar vår väg i skogen om.

Troll i trollskogen.

 

Verkligheten möter sagan

Verkligheten tränger sig emellanåt in i sagovärlden i form av en dov ljudmatta från motorvägen. Men knipan och gräsanden simmar oberörda i ån och hästarna betar i godan ro på hästgårdens betesmark. Efter ett litet industriområde korsar vi vägen och passerar Ravelmarks gård, som har både gårdskafé och butik. Från grisstian tittar tre små söta grisar nyfiket på oss. Vad tycker vi om detta? Nööff!

Efter en liten stund utmed bilvägen går vi ner förbi Gyllene Uttern. Stigen är kantad av både gul- och vitsippor. In i hasselsnåren som sjuder av fågelliv. Vi står inför en grind. Det står att den leder till Västanå naturreservat. Det kunde lika gärna ha stått “Sagolandet”. För det som väntar oss på andra sidan metallgrinden är makalöst.

Tre glada grisar håller hov vid Ravelmarks gård.

 

Sagolandet Västanå naturreservat

Frodigt grön värld välkomnar oss med lönn, asp och ek bland många andra lövträd. Marken täcks av både gul- och vitsippor. Mossan förvandlar stubbar, stenar och en hel stenmur till magi. Som förtrollade går vi ner för en slänt brant som en ravin. Höjdskillnaderna i dessa kuperade marker skapar en distinkt känsla av rum i rum. Varje steg, varje höjdmeter, varje vindling förser hjärnan med nya bilder.

Sagovärlden i Västanå naturreservat.

Vätteros.

Vitsippor.

 

Trolska ljud

Här trivs fåglarna. De sjunger i trollskogen. De gömmer sig för oss och syns bara i flykten. Naturen visar oss ett kläckt fågelägg. Välkommen till livet!

Forsande vatten varslar om ett vattenfall. Snart är vi framme vid Rasmus kvarn i Röttle by med rötter i 1700-talet. Vidare på en träbro förbi vattenfallet längre in i naturreservatet. Bilbruset från motorvägen har nu tynat bort. Porlandet och fågelsången har tagit över. Vi stöter på en vinbergssnäcka som utforskar omgivningen i sin egen takt.

Nykläckt fågelägg. Välkommen till världen!

Slow traveler.

Rasmus kvarn i Röttle by.

 

Tvära kast

Oanmält förbyts lövskogen mot tallskog. Magin är kvar för tallarna vilar på en gigantisk bädd av mossa. Terrängen är kuperad, stundom mycket kuperad. Det spricker upp! Både på himlen och i skogen. En springa bland träden har gett våra blickar fri lejd ut över sjön ända till Visingsö. Solen tränger fram genom en spricka i molntäcket och lyser i full kraft över Visingsö. Är inte även det magi?

Eyal upprymd i tallskogen.

Bokarna i lövsprickningstid.

 

Kuperat

Härnäst överraskar en glänta med bokskog som bokstavligen befinner sig under lövsprickningen – ursäkta ordvitsen. Nu stundar en fysisk utmaning. Backarna är rejält kuperade både upp och ner. Inte sällan är stigen smal och kräver god fotsäkerhet. Vid några knepiga ställen finns rep till hjälp för den som vill.

Förbi Utsiktsberget som sannerligen lever upp till sitt namn med slösande fina vyer över Visingsö – i sällskap med en väl placerad bänk.

Ett svårt parti av vandringen. Men det gick bra.

 

Sagovärld

Framme vid en lurig liten korsning, så missa inte att vika av vid den branta backen till höger! Den gröna ledmarkeringen sitter längre upp. Backen tar oss så långt upp att vi nästan är i nivå med motorvägen och verklighetens avigsida. En backe med distinkt doft av ramslök tar oss tillbaka till sagovärlden. Vi följer markeringarna och skylten till höger mot Röttle by. Det bär brant nerför backen så det är inte dumt med ett rep att hålla i handen. Som i ett trollslag landar vi vid ett litet vattenfall. Marken är täckt av ramslök med knoppar, blommande vitsippor och mossklädda stenar och trädstammar. Luften är mättad av ramslöksdoft, fågelsång och porlande ljud från den ringlande åravinen. Ett bättre ställe att slå sig ner i för en välgörande verklighetsflykt får man leta efter. John Bauer hade nog älskat denna trolska stämning.

Naturens magi.

Kucku! Snart blommar ramslöken.

 

Vättern i närkontakt

Dessa mytomspunna rum avlöser varandra i fantasieggande former fram tills åravinen möter Vättern under pompa och stått i form av vågor. Vätterns vågor susar rakt nedanför de kuperade branterna vi vandrar på. Vid ett vindskydd med grillplats slår vi oss ner för att ta in sjöutsikt och en kopp kaffe med dopp.

Kabbeleka lyser gult vid en damm alldeles intill en strand med slipade stenar vid Vättern. Vi passerar bokskogen, hasselsnår och vilda körsbärsträd som prunkar alldeles vita.

Bokskog vid Vättern.

 

“Den rytande forsen”

Snart hörs ”den rytande forsen”, benämningen på ljudet från vattenfallet vid Jerusalems kvarn. Denna gamla kvarn ser ut att vara utvändigt intakt. Alldeles vid ån står en mossklädd stenvägg och gör föga väsen av sig. Den känns storartad. Här ryter forsen öronbedövande och bjuder på vattenkaskader medan fåglarna vinnlägger sig om att överrösta forsen. Det faluröda huset ovanför åravinen tronar högt över ån som det vore ett slott.

Vi passerar gångbron över Röttleån och går utmed ån fram till Röttle hamn. Av bänkarna och borden att döma kan denna plats kännas som ett himmelrike en somrig dag. Nu tar vi de återstående få stegen uppför trappan till parkeringen och är där verklighetsflykten startade.

Den rytande forsen vid Röttle by lever upp till sitt namn.

Storartad mossvägg i all dess enkelhet.

Röttle hamn och snart är vandringen i hamn.


Vandringsfakta

Start- och slutpunkt: Stora parkeringen vid Röttle by. Västanåleden passerar parkeringen

Längd: Drygt 15 kilometer
Höjdmeter: Uppskattningsvis +/-400 meter
Tid: Drygt 5 timmar.

Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc. Observera att det är en del felregistreringar på vår karta. Leden är enligt informationen drygt 15 kilometer.

Tips: Eftersom det är en rundvandring går det förstås även att starta exempelvis i Gränna. Det är också möjligt att göra kortare varianter av vandringen, exempelvis enbart den del som går i Västanå naturreservat.

Obs: Delar av vandringen går nära motorvägen med tillhörande bilbuller.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

4 svar

  1. Vilken fin och mysig led. Härligt att komma ut sådär nära naturen!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.