Vandra havsnära till La Trapa
Överväldigande vyer över havet och ön Dragonera vid La Trapa.
Vandra till La Trapa med det brusande havet nedanför väldiga klippor och upplev närmast berusande känslor inför den överväldigande naturen. Även vandringens mindre svindelkänsliga delar bjuder på spektakulära havsutsikter.
Sa Dragonera
Havskänslan infinner sig redan från start i Sant Elms hamn. Vågorna studsar mot klipporna för att pocka på uppmärksamhet mot havet som öppnar sig och mot en liten grönskande ö bara runt 50 meter bort. Uppför genom villaområdet stöter vi på tallar insprängda här och där. Sakteligen uppenbarar sig Sa Dragonera, en betydligt större ö och tillika naturreservat som under rätt årstid inhyser eleonorafalken. Längst ut på en klippa ståtar en av öns fyrar.
Dragoneras ena fyr (av totalt tre).
Svindlande känslor
Vi tar inte den vanliga breda vägen mot La Trapa, utan en omarkerad kustnära och bitvis stenig stig. Det är ett kärt besvär för att komma klippkusten så nära det någonsin går. Vi går genom en buskkantad tallskog och sedan uppför mäktiga klippor och branta stup utan räcke med havet brusande långt ner. Här överväldigas vi av svindlande känslor inför naturens mäktighet och vår egen litenhet. Sevärt och spektakulärt, men kanske inte något för svindelkänsliga.
Svindlande nära havet.
Äventyret uppe i rangligt vakttorn
Vi gläds åt blåmarkering på stenar samtidigt som uppstigningen fortsätter, bitvis med stödjande händer. Vyerna blir mer storslagna för varje steg. Det vidunderliga Medelhavet, klippkusten, Sa Dragonera, en guppande mindre båt som håller till nedanför Sa Dragoneras fyr. Liggande tallar sätter myror i huvudet på oss. Vad kan detta bero på? En stormfällning på denna vindutsatta klippa eller ett jordskred?
Vi nalkas något som ser ut som ett gammalt vakttorn. Att äntra denna rangliga byggnad väcker klaustrofobiska ångestkänslor till liv, att ligga i rasmassor ingår inte i vår planering för livet. Vi får dock syn på två “trappsteg” och ett rep och förmår inte motstå frestelsen att ta oss upp i tornet.
Väl högst upp i tornet finns det vidöppen utsikt och knappast några väggar – dessa har rasat för länge sedan. Vi njuter av det makalösa panoramat över havet, klipporna långt nedanför för vakttornet och ön Sa Dragonera mitt emot. Vi begapar denna storslagna utsikt med skräckblandad förtjusning – detta slitstarka uttrycket känns mycket träffande i stunden.
Vi uppmanar alla besökare till tornet att ta det försiktigt i “trappan”, både på väg upp och ner. Och kolla att det fortfarande är någorlunda säkert att ta sig upp.
Eyal har överlevt det lilla äventyret i det gamla fallfärdiga tornet. (Skymtar bakom träden.)
Klippor med havskänsla.
Rosmarin-lycka
Nere på fast mark igen blickar vi mot en vik med turkosblått vatten. Det är så långt ner i den stenkantade branten att det känns säkrast att avstå denna avstickare och fortsätta på den breda vägen upp. Därmed lämnar vi den riktigt havsnära stigen, men havet känns närvarande ändå mest hela tiden. Det skymtas. Vågorna hörs. Havsbrisen känns.
Viker av till vänster och går ner på en väg fram till skylten Cami Can Tomevi. Fortsätter och viker av till vänster på Cami Punta de Sa Galera för att så småningom följa den pilliknande skylten mot La Trapa, som pekar upp mot en stig i skogen. Stegvis öppnar sig en vidunderlig utsikt över kusten, havet och Sa Dragonera. Samtidigt glesnar det mellan träden och stigen befolkas av mindre buskar, däribland väldoftande rosmarin. Missa aldrig en chans att gnugga handen mot en rosmarinbuske. Det blir man lycklig av.
Missa aldrig en chans att gnugga handen mot en rosmarinbuske. Det blir man lycklig av.
Ännu högre upp.
Dragonera och blommande törnginst. Klart man blir på gott humör.
La Trapa
Nu tar vi oss uppför en stenig slingrande stig, bitvis med stöd av våra bara händer. På det blåsiga krönet får vi tecken på att vi nästan är framme, skylten om att “här börjar naturreservat La Trapa”. Vi går över en trästege in i reservatets inhägnade område och snart är vi där och tittar till ruinerna efter gamla klostret La Trapa. Här ska det periodvis finnas eleonorafalk.
Vi hittar ett relativt vindskyddat ställe bakom en mur och sätter oss på marken för att avnjuta hummus med knäckebröd och grönsaker. Vi äter med god aptit med vidöppen utsikt över Sa Dragonera och havet. Bina surrar om rosmarinbuskarna bredvid och det är gott om lavendel också. Luften, och tallarna runt oss, är mättade av fågelkvitter. Livet känns närmast fulländat.
Nu lämnar vi detta tillfälliga paradis och går upp mot passet medan vyerna över hav och omgivande berg blir bättre och öppnare för varje steg. Efter toppen blir det en enkel nedstigning längs en bred grusväg med hav och främst berg i blickfånget. Så småningom är vi återbördade till Sant Elms hamn trötta men lyckorusiga.
Kerstin hämtar andan under den sista stigningen innan La Trapa.
Framme vid La Trapa. Enligt vissa en av världens vackraste platser. Men låt oss hålla det mellan oss…
Betagande utsikt över Dragonera från terrassen vid La Trapa.
Vandringsfakta
Start- och slutpunkt: Centralt i Sant Elm nära busshållplatsen.
Längd: Cirka 12 kilometer.
Höjdmeter: Uppskattningsvis +/- 600 meter
Tid: Runt 4 timmar.
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc.
Obs: Den väg vi tog upp till La Trapa kräver att man är inte är svindelkänslig och dessutom någotsånär säker på foten. Däremot är den väg vi tog tillbaka från La Trapa till Sant Elm möjlig för alla som orkar med den långa uppförsbacken.
Tips: Startpunkten för vandringen i Sant Elm kan du nå med buss från Palma. Information om tider och priser hittar du på Tib:s hemsida.
Läs mer: Läs om våra andra vandringar på Mallorca.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
