Vandra till Cala Marmols på Mallorcas dramatiska sydkust

Vandringen till Cala Marmols är ett smörgåsbord av storslagna klippor vid havet på Mallorcas sydkust.

 

Denna vandring är till för dig som gillar dramatiska klippkuster och turkosblått hav. Men förutom ett smörgåsbord med storslagna utsikter kan denna relativt lätta vandring till Cala Marmols på södra Mallorca bjuda på en överraskning. Delfiner, delfiner, delfiner!

 

Före vandringen

Vi ställer bilen på en smal gata nära havet och möts genast av naturens vänlighet i form av mandelblom. Det är till en liten strand vi ska för att inleda vandringen – och spela in den på Wikiloc. Gatorna dit utgör inget bottenlöst lidande. Lila bougainvillea på en bädd av frodigt gräs. Gatan böljar mellan två låga mur och bjuder generöst på glimtar av förstklassig havsutsikt.

Vintersolen smeker kinderna.

Vid Carrer des Calo des Moro tar vi till vänster och rätt snart möter vi havet. Ett möte med havet är sällan odramatiskt, men vid denna klippkust är det lätt att känna sig smårusig av lycka.  Vågorna slår mot de väldiga klipporna. Tacka skjortan för att vit fradga uppstår.

Nu syns den lilla stranden vi är ute efter. Den ligger väntande långt ner för trappan. Här slutar i stort sett all bebyggelse.

Bortom alla skyltar väntar storslagna klippor.

 

Drömvandringen börjar

Klipporna är höga och raka. Havet turkosblått och fulländat. Tallar med ofattbart långa rötter sticker ut som hjältar vid klipporna. Ännu står vi uppe på en av klipporna och vinnlägger oss om att ta in detta omtumlande vackra. Vi förnimmer vår puls, och havets – när vågorna slår mot klipporna runt fyrtio meter ner.

Trappan leder rakt ner till stranden och ger ett tillfälle att känna på havet öga mot öga. Vi följer stenar markerade med ytterst subtila röda prickar och går inåt land en bit och genom tätt bevuxna buskar som omsluter oss och utesluter allt annat. Vi kommer ut i det fria och beger oss uppför en klippa. Långt ner glimmar havet.

Cala s’Almunias vackra vik, där vi startar vandringen.

 

Delfiner!

– Hit med kikare! Fort! säger Kerstin. Delfiner!
– Va?
– Ja!

Delfiner, delfiner, delfiner! Och så en massa måsfåglar.

 

Mitt bland en svärm måsfåglar jagande efter fisk syns delfinfenor resa sig med ojämna mellanrum. Detta flytande spektakel rör sig horisontellt framför oss på runt hundra meters håll.  Här skulle jag vilja stanna med kikaren och titta på delfiner och måsfåglar tills världen slutar upp med allt elände och illasinnade dumheter. Men det går inte, vi har en tidsplan att hålla oss till.

Nu är Kerstin i gång igen.
– Kolla, en tornfalk!

Det rostbruna bröstet syns klart och tydligt, men falken försvinner bakom en buske. Kan den inte träda fram igen och flyga över oss? Det gör den och sätter sig på en ensam tall varifrån den tittar oavvänt på oss. Detta kallas nog tankeöverföring.

Spejande tornfalk på sin vakt i tallen.

 

Mot Cala Marmols

Man kan inbilla sig att målet för dagen är att skåda delfiner eller falkar. Icke. Målet är Cala Marmols som sägs vara en liten paradisstrand. Men dit är vägen ännu lång.

Några stigar är svindlande nära kanten mot avgrunden. Där kan vi höra havets pustar och se hur fradgan uppstår gång på gång rakt under oss. I busklandskapet vi passerar doftar det rosmarin, speciellt efter att ha gnuggat handen mot den. Ingen tvekan om vem som är herren på täppan här – tornfalken. Den sitter högst upp på ett olivträd och tittar. På oss! Den har verkligen stenkoll på vad Kerstin gör. Vad gör hon? Tar en närmare titt på gula blommor som liknar påskliljor.

Buskar vid kusten.

Någon sorts lökväxt. Någon som vet vad den heter?

Lantliga omgivningar om man tittar inåt land.

 

Häftiga klippor

Till höger om oss ett odlingslandskap och till väntar havet och klipporna. Det är sannerligen gott om häftiga klippor på vägen. Vi passerar en klippa med en stor och rund öppning under sig, vilket får den att likna en bro. En annan klippa går ut lite över havet. Dessutom har den ett namn. Punta D’es Baus. Och på håll avtecknar sig ön Cabrera.

Efter en torrstensmur kittlande nära en brant klippa och förbi buskar mättade av allsköns småfåglar. Snart passerar vi ännu en mur och går ner i en liten ravin och upp igen på andra sidan. Vid en korsning tar vi vänster mot havet. Panoramat över klippor och turkosblått vatten är storslaget.

Tallar i buskformat alldeles intill havet.

Hisnande klippor.

Ett hus med duglig utsikt.

Eyal gör röstövningar på en klippa vid havet. Eller så är han bara alldeles tagen av omgivningen.

En klippa med hål i.

En tapper blomma på klippan vid havet.

 

Spektakulärt spektakel till lunch

Snart står vi vid den vidunderliga lilla stranden Cala Marmols som hägrar med turkosblått vatten och har resliga klippor på ömse sidor. Men vi hinner aldrig ta oss ner dit för en stunds picknick på stranden. Kerstin ropar: delfiner! Sanna hennes ord. Delfinerna hoppar i vattnet och en svärm måsfåglar följer bokstavligen i deras kölvatten. Vi rusar ner till en klippa närmast havet och begapar detta skådespel över en bit mat som vi äter med förstrött intresse. Allt fokus på havet, måsarna och delfinerna hundra meter bort. Vad vi äter minns jag inte längre, men jag kommer ihåg min upphetsning.

Nästan framme vid paradisstranden Cala Marmols. Dröjer mig kvar vid sista trappan ner för att hinna ta in vågskvalpet och brytpunkten där stenhårda klippor ersätts av len sand. Fram till vattnet och känner på hur vederkvickande det är. Känner av sältan i luften. Nu vänder vi tillbaka till startpunkten. Lyckorusiga.

Lunchpaus med delfinspaning.

Framme vid paradisiska Cala Marmols.

Visst är vattnet lite kyligt?


Vandringsfakta

Start- och slutpunkt: Stranden Cala s’Almunia. Stranden ligger någon dryg kilometer från den stora parkering som ligger där man kör in i byn Cala Llombards.

Längd: Runt 12 kilometer (6 km enkel väg, vi gick samma väg fram och tillbaka).
Höjdmeter: Cirka +/- 150 meter
Tid: Runt 4 timmar.

Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc. Observera att kartan visar enkel väg. Höjdangivelserna är inte helt korrekta på kartan.

Obs1: Sträckan är inte direkt markerad. Men det finns gott om stigar i samma riktning lite olika långt från klipporna och de olika vägarna möts regelbundet. Svårt att gå åt fel håll. För att starta vandringen från stranden Cala s’Almunia hittade vi ett par små röda markeringar på stenar längst in i viken som ledde oss in bland buskarna och upp för klipporna.

Tips1: Ställ bilen på den stora grusparkeringen vid infarten till Cala LLombards. De små gatorna närmast vår startpunkt var delvis avstängda för allmänheten, delvis fyllda med skyltar om parkeringsförbud.

Tips2: Vi valde ganska konsekvent den stig som gick närmast klippkanten. För den svindelkänsliga går det i princip överallt att i stället välja en stig lite längre från kanten.

Läs mer: Läs om våra andra vandringar på Mallorca.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

2 svar

  1. Carla Davi skriver:

    Molto emozionante!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.