Vandra från Cuberdammen till Massanella
Storslaget panorama på väg mot toppen av Massanella topp. Längst upp till höger syns Puig Major med dess kupol.
Häng med på en oförglömlig vandring till bergstoppen som anses vara Mallrocas högsta tillgängliga bergstopp, Massanella. Här bjuds på spektakulära vyer över såväl otaliga bergstoppar i bergskedjan Tramuntana som stora delar av Mallorca och Alcudiabukten. Och med en gnutta flax får du syn på Europas största rovfåglar flygandes förbi.
Få vi be om största möjliga tysssstnad?
Då vill vi göra ett par “påpekanden” så att vi blir av med dem. Vi vill påpeka att vandringen innehåller ett avsnitt på väg till toppen, vilket kan upplevas som utmanande om man är svindelkänslig. Under ett och samma avsnitt är uppstigningen rätt brant och kräver att man är säker på foten. Det finns flera partier där fotsäkerhet är nödvändig.
Nu kan denna härliga och för oss oförglömliga vandring börja.
Massanella nu kommer vi!
Morgonkylan nyper i kinderna denna vintermorgon. Ändå en alldeles underbar dag med måttfull vind och framför allt klarblå himmel – naturens outtalade löfte om klar sikt. Redan vid starten vid Cuberdammen får vi en liten uppmuntran: Puig Majors glimmande kupol. Puig Major är Mallorcas högsta berg, men ligger i ett militärområde och är dessvärre stängd för allmänheten. Allmänheten har dock ett finfint näst bästa alternativ och det är Massanella på 1 365 meter över havet. Dit är vi på väg!
Vi följer långvandringsvägen GR 221 mot Font des Prat. Vi “råkar” titta upp mot himlen och vad ser vi där? Två grågamar! Grågam är Europas största rovfågel med vingspann på närmare tre meter. Inte underligt att pulsen rusar, även om gamarna är långt upp i skyn. Genast blir det mycket lugnare. På gräsbeklädda kullar bredvid betar får – bäää. Och nedanför till vänster charmar dammen Gorge Blau med en spegling. Mittemot oss uppenbarar sig Massanella och motivationen att ta sig upp runt 800 höjdmeter känns på topp. Så ståtligt!
Utsikt över dammen Gorge Blau under inledningen av vandringen.
Bara följa skyltarna mot Font des Prat och Lluc i ett par timmar.
Omväxling pågår!
Omgivningen fortsätter att växla. Just nu består vegetationen av en del stenek och tall. Bredvid stigen går en vattenkanal som har en stor betydelse för Palmaborna. Kanalen tar vatten från Gorge Blau till Cuberdammen för vidare transport via vattenledningar till Palma. Men hallå! Larmet går igen: två gåsgamar i skyn! Upphetsning klingar av till läten av fårs bjällror.
Vi går djupare in i skogen och upp på en stenig stig – typiskt världskulturarvet Tramuntana. En ensamt betande ko glufsar i sig det mallorkinska gräset med dess karaktäristiska långa strån. Vi viker av mot Font des Prat och Lluc och vid nästa korsning följer vi skylten till Lluc. Förutom en ansenlig mängd stenek är stenekskogen bemängd med ljung, rosmarin och ett försvarligt antal glada motionärer som joggar förbi oss i backen. Här och var skymtar Tramuntana-bergen. Och bättre ändå! Genom en glipa mellan bergen får vi kika ända till Palmabukten.
Stegvis blir det glesare mellan träden och ett macchialandskap med låga buskar tar över, vilket öppnar vyerna mot bergen. Av skäl som är uppenbara vid det laget intresserar vi oss speciellt för Massanella, och vi behöver bara lyfta blicken så syns hela bergsmassivet. Ja, toppvandringen återstår.
En ensam ko i skogen på vägen.
Söndag verkar vara en joggingdag i Tramuntana.
Nu börjar vi närma oss Massanella, stenekskogen har övergått i busklandskap.
Massanella-massivet tronar på håll. Dit ska vi!
Toppvandringen
Alltså vi har några utmaningar – och hela härligheten framför oss! Dalen vi går i – och som utmynnar i ett pass mellan två berg – är inte vilken dal som helst. Det är en dal där regn har eroderat jordmassorna så att stigen känns som en smal liten ravin. Det är absolut inte farligt, men absolut nödvändigt med fotsäkerhet. Utan förvarning öppnar sig en makalös utsikt över Tramuntana-bergen söderut ända till Palmabukten. I en skarp kurva med ett par stolpar viker vi av till höger – några hundra meter före passet. Panoramat sträcker sig över Tramuntana-bergen och snart även över Cuberdammen.
Vi tar stigen till höger i den här kurvan. Skylten mot Massanella är tyvärr borttagen.
Vägen till toppen är ofrånkomligen uppåt. Pulsen skenar av upphetsning – eller är det den fysiska ansträngningen. Här hörs inga bilar och luften är frisk. Här infinner sig känslan av vildmark utan några skyddsnät. Här råder naturen och det är lite kittlande farligt, men frihetskänslan kan knappast vara intensivare. Vi tar en sten i taget och skäms inte att använda händerna både här och där. Vi vill komma fram, i en bit. Nu står vi uppe på en platå!
Framme på toppen av Massanella
Massanella är en platt bergstopp. Vi har hamnat på “lilltoppen” som är några meter lägre än den högsta. Vackert och hisnande vyer så det förslår. Och det doftar förförisk av rosmarin överallt här. Men klart att vi inte nöjer oss med lillfingret.
Från lilltoppen till riktiga toppen passerar vi över en platå av stenöken likt Mordor från Sagan om Ringen. Och nu står vi där, två individer som förr i tiden var alldeles svimfärdiga vid höga höjder och inte kunde tänka sig nalkas höga stup. Nu står vi hänförda med skenande puls och rusiga ögon och nuddar vid markeringen av bergstoppen. Varje gång vi erövrar Massanella känns det som en seger.
Kerstin på toppen av Massanella.
Obeskrivlig utsikt från ”lill-toppen”.
Oförglömligt möte
Toppen är molnfri och sikten är perfekt. Vi kan peka ut många delar av ön, många berg och landmärken. Men lunch – nej! En grupp vandrare har förskansat sig på toppen så vi söker oss till en klippa nedanför “lilltoppen”. Här är det fridfullt, klippan osedvanligt hård och utsikten spektakulär. Vi ser över Tramuntanabergen och stora delar av ön, däribland Palmabukten och Alcudiabukten. Pastasalladen med serranoskinkan är god, men vi hinner bara ta några tuggor innan vi måste lägga ifrån oss matlådorna och brådstörtat ta fram kameran och kikaren. Fem väldiga rovfåglar är på väg upp mot oss. Herregud, vad de är nära! Tiden stannar upp när några av dem är runt 30 meter ifrån och vi ser detaljer vi aldrig skådat förut hos dessa enorma fåglar. Dessa fem som hänger ihop är en blandning av grågamar och gåsgamar. Varenda gam är magnifik. Det är inte bara kroppsstorleken. Det är också smidigheten med vilken de rör sig, en sorts majestätiskt maklighet som inte går att skaka av sig. Att se en sådan gestalt med vingspann på uppemot tre meter på 30 meters håll öga mot öga är obeskrivligt. Oförglömligt.
Sedan åt vi varsin apelsin, drack kaffe med en bit choklad och tog oss ner och tillbaka hela vägen till Cuberdammen. Ännu en underbar dag är till ända.
Ska vi upp på Massanella i morgon igen?
Vårt fridfulla lunchställe med utsikt mot Alcudiabukten.
Magiskt möte med några av Tramuntanas gamar.
En gam under inflygning rakt mot oss.
Grågam på nära håll – Europas största rovfågel.
Gåsgam precis ovanför våra huvuden. Nästan lika stor som grågamen.
Vandringsfakta
Start- och slutpunkt: Parkeringen vid Cuber-dammen.
Längd: Uppskattningsvis cirka 18 kilometer.
Höjdmeter: Uppskattningsvis +/- 800 meter
Tid: Runt 6 timmar.
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc. Observera att kartan bara visar enkel väg. Och att det finns en del felregistreringar i rutten som påverkar längd och höjdmeter i wikiloc.
Obs1: Vandringens sista del (sen man lämnat GR221) är utmanande. Den kräver säkerhet på foten och att man inte är svindelkänslig. Viss hjälp av händerna för att ta sig upp där det är som brantast underlättar. Markeringen finns i form av små stenrösen.
Obs2: Vandringen lämpar sig inte för dåligt väder i form av exempelvis hård vind, moln eller nederbörd. Vi har vänt innan den sista stigningen när sikten var dålig och det blev svårt att orientera sig och stenarna dessutom var riktigt blöta och hala.
Läs mer: Läs om våra andra vandringar på Mallorca.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
¡Magnífiques fotografies!
Muchas gracias!