Vandring från fyren Far del Cap Salines till en sjö
Vi har hittat en raritet i närheten av Cap de ses Salines på södra Mallorca: en halvhemlig sjö!
Vi skulle hitta på något en halvtrist dag och hamnade på en av södra Mallorcas vackraste och minst exploaterade kuststräckor. Där hittade vi en halvhemlig grind till en våtmark med något som måste betraktas som en raritet på vattenfattiga Mallorca: en liten sjö!
Regnkläderna med
Fyren Far del Cap Salines lär ha vackra solnedgångar, men vid vårt besök en tidig morgon är den startpunkt för en vandring i riktning mot Colònia de Sant Jordi. Förväntningarna är lågt ställda: utomhusvistelse tills det utlovade regnet sätter fart. Både regnbyxor och regnskydd till ryggsäcken är förstås med.
Fyren kan stoltsera med att vara Mallorcas närmaste granne till Cabrera. Denna ö syns väl medan vi vandrar på den platta och låglänta klippkusten med havet pustande nästan på ögonhöjd bredvid. På landsidan breder tätt buskage och tallar ut sig. Några tallar har praktfulla kronor. En vild kanin flimrar förbi, en av många av spillningen att döma. Bland buskarna vi går förbi känner jag igen en. Sanden vi trampar är än kompakt, än mjuk. Bebyggelsen i fjärran är turistorten Colònia de Sant Jordi.
Startpunkten för vandringen vid fyren Far del Cap Salines.
Havsnära. Och i havet skymtar ön Cabrera.
Vi närmar oss naturstranden.
Naturstrand
Även om solen ännu skiner sliter ingen av oss kläderna och hoppar i vattnet vid den tämligen långa naturstranden Platja des Caragol. Vattnet är inbjudande klart på en nästan vit sandbotten. Det förflutna gör sig påmint med ett par övergivna bunkrar. En fiskare står med sitt fiskespö på en klippa som sticker ut mot havet. En mås spejar från en klippa. Också den verkar vara hågad av ett fisktillskott.
Naturstranden Platja des Caragol ligger öde under vårt besök i januari.
Förbi en övergiven bunker. Hoppas den aldrig kommer i bruk igen.
Halvhemlig grind
Går på sandtäckta sandstensklippor och tittar ner över stora och torra sjok av det typiska baleariska sjögräset Posidonia oceanica. In mot land är det gott om skyltar med “Private” eller “Privado” kring ett vidsträckt naturområde där täta buskage avlöser varandra. Vår förhandsinformation skvallrar om en våtmark innanför, men hur ska vi ta oss in lagligt och stilla vår nyfikenhet?
Vid stranden Platja de Cala en Tugores blir vi bönhörda. Det står varken “Private” eller “Privado” på skylten på grinden. Bara en vädjan om att stänga grinden efter sig. En sådan enträgen inbjudan går inte att motstå.
Gott om rester av sjögräset posidonia vid havet.
Ännu en härlig naturstrand, Platja de Cala en Tugores.
Den halvhemliga grinden till en förborgad värld med åkrar, fåglar och en sjö.
En mallorkinsk sjö
Strax innanför grinden känns klippkusten bakom oss, liksom resten av världen, oerhört fjärran. Vi är inne i ett annat kosmos. En värld bestående av böljande vidder med lågt gräs, låga vita blommor och ogenomträngliga busksnår med enstaka tallar. Luften mättad av fåglar som leker kurragömma med oss. Förutom kaninspillning är sanden full med rödhönors fotspår. När dessa skygga flygfän råkar visa sig flaxar de i väg med ett varningsläte i flykten.
Efter en närmare titt på en digital karta inser vi att vi har gått fel. Vi återvänder till grinden (utan att lämna kosmoset) och går genom en annan rostig grind. En livslevande kanin kutar i väg som om det gällde livet. Till vänster vilar sig en sjö, s’Estony de Ses Gambes. Ett moln steglitsar reser sig från marken och drar i väg. Sjön speglar sig fridfullt och är alldeles tömd på fåglar. Sannolikt återvänder de så snart vi, som ombett, stänger den yttre grinden efter oss.
Tillbaka i verkligheten sätter vi oss på en sten alldeles intill vågornas brus och äter en smörgås på bröd från ett svenskt bageri i Palma.
En grönskande värld bakom grinden. Men just den här vägen leder inte till sjön.
Här är den rätta vägen till sjön. Häng med!
Över grönskande fält.
Här är sjön. Men inga människor eller fåglar vid sjön.
Spår efter fåglar. Närmare bestämt rödhönor.
Regn
Molnen drar in. Kinderna känns våta. Och snart även glasögonen. Vi trär regnskydden på ryggsäckarna och har regnjackorna på. Det hjälper. Någon minut senare har det slutat dugga. Någon timme senare är vi återbördade till fyren.
Tillbaka vid startpunkten. Molnen hänger tungt, men det blev inte många droppar.
Vandringsfakta
Startpunkt: Fyren vid Cap de ses Salines.
Längd: Runt 14 kilometer
Höjdmeter: Marginella
Tid: Runt 4 timmar.
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc. Vi gick först fel när vi lämnade stranden för att gå till sjön s’Estony de Ses Gambes. En trevlig tur, som man dock kan hoppa över.
Obs: Frågan är hur mycket vatten sjön s’Estony de Ses Gambes har mitt i sommaren. Och när fåglarna är där. Vi hade läst att man ska kunna se en hel del fågel. Vi såg inte en enda vid själva sjön under vårt besök i januari.
Läs mer: Läs om våra andra vandringar på Mallorca.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
