Kustvandring i Normandie nära Sallenelles

Floden Orne nära Engelska kanalen

En havsnära vandring med närhet till floden Orne som här rinner ut i Engelska kanalen.

Under den här vandring nära Sallenelles i Normandie får vi i oss både havsluft och godsaker. Det blir också en provsmakning av såväl lantliga byar som burgna normandiska villakvarter.

I våtmarken bredvid vår blomkantade stig kurar några silkeshägrar i sällskap av många andra vadare. Längre bort mynnar floden Orne ut i Engelska kanalen. Detta vill vi gärna titta på lite närmare. Alltså bara att knalla på!

 

Exotisk tidvatten

Som svensk känns tidvattnet som något exotiskt, och här intill floden betyder det ett frikostigt smörgåsbord för fåglarna under lågvattenstånd. Det råder full aktivitet; måsar och trutar förser sig ur en damm med grunt vatten. För oss människor gäller det att iaktta största försiktighet. Delar av vägen vi följer är kan vara farligt vid flod, enligt skylten. Folk cyklar förbi, vi fortsätter gå – med floden på ena sidan och en betesmark på den andra. Betesmarken kan översvämmas från två håll – havet (saltvatten) och floden (sötvatten). Kor betar i dessa frodiga marker och åtminstone tre silkeshägrar flyger lågt och spejar efter en lämplig landningsplats med käk. På håll avtecknar sig den omtalade Pegasusbron – byggd under kriget och alltjämt i bruk. Bron leder till en av de små öarna bredvid.

Floden Orne

Floden Orne. Den skarpögde kan även se en flygande häger ovanför vattnet (till höger).

Skylt om fara.

Vi älskar farliga promenader…

 

Omväxlande landskap

Vi viker åt vänster och byter ut floden med betesmarkerna. Landskapets växlar i stället till buskar, träd och öppna fält med goda förutsättningar för en stor variation av fåglar. På en kulle finns en utsiktsplats över våtmarken, landtungan vi har just gått längs med, öarna och Engelska kanalen. Här kan man stå länge och beundra.

Nu passerar vi utkanten av välskötta villasamhället Amfreville. Hus och trädgårdar är en fröjd för ögat. Vägen vindlar. Än bjuder den på vyer över vattnet och våtmarken, än över en hästgård och gröna fält där korn har gått i ax.

Framme vid Merville-Francvilles fina sandstrand kollar vi vad tidvattnet har burit med sig för snäckor och skaldjur. Trutarna tycks göra likadant och umgås tätt i vattenbrynet.

Lila lilja

En trädgårdsblomma pockar på uppmärksamhet i lilla samhället Amfreville.

Utsikt över engelska kanalen

Utsikt över Engelska kanalen från en liten kulle.

Stenhus

Ett av Normandies många stenhus på landet.

 

Matdags

Olikt trutarna kan vi inte förse oss direkt ur havet så vi går in hos slaktaren. För 4,90 euro får vi en trevlig pratstund på franska (“ska ni göra en picknick på stranden?”) och en habil köttfärsgratäng med potatismos. För säkerhets skull kompletterar vi picknicken med två rejäla bakverk: normandisk äppelkaka med mandelmassa och chokladcroissant med mandelmassa. Bakverken är saftiga, smarriga och synnerligen näringsrika.

Påminner om en kommentar jag tidigare fått av en fransman vid en buffe: det tar max sju minuter att äta en kaka, men minst sju dagars träning för att göra sig av med kalorierna. Så ungefär. Och, sorgligt att medge, stämmer detta till fullo. Men i denna stund på stranden med snäckskal överallt och det turkosblå havet framför ögonen känns det bra både i munnen och i det närmast berusade hjärtat.

Färjan till England har inte strandat. Det är bara ebb.

Sandstrand vid Merville-Franceville

På väg över stranden i riktning mot sanddynerna.

 

Sanddyner

Rundturen går vidare längs stranden och sedan inåt land i ett dynlandskap med omfattande växtlighet präglad av björnbärssnår och nyponbuskar – även något som liknar havtornsbuskar. Buskarna hyser småfåglar som sjunger och låter mest hela tiden, och knappt syns. Flera gömslen vetter över en närmast torrlagd sjö med låg fågelaktivitet.

Nu öppet vatten där det låga vattenståndet bjuder på surrealistiska vyer som strandade båtar långt ut mot havet. Englandsfärjan ligger en bit bort och framstår som groteskt stor jämfört med småbåtarna. Här på kanten av havsbottnen är vi tack vare eftermiddagssolen infångade i ett doftmoln av tång eller sjögräs. Inåt land betar vita får vid en halvt upptorkad liten sjö. När vi en stund senare nästan är tillbaka vid startpunkten, Naturens hus, passerar vi ett litet samhälle med fina stenhus och enstaka korsvirkeshus.

Ännu en upptäcktsfärd med en mängd små överraskningar är till ända. Tack för denna dag!

Båt på land vid ebb.

Båten bidar sin tid i väntan på flod.

En skön viloplats i skuggan vid Naturens hus utanför Sallanelles.


Vandringsfakta

Start- och slutpunkt: Parkeringsplatsen på Maison de la Nature utanför orten Sallenelles

Längd: Cirka 16 kilometer
Höjdmeter: Marginella
Tid: Cirka 4,5  timmar

Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc. 

Obs: Vandringen skulle enligt uppgift vara markerad. Vi hade dock på vissa håll svårigheter att hitta markeringarna.

Läs mer: Läs om våra andra vandringar i Normandie.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.