På upptäcktsfärd till Lina naturreservat

Upptäcktsfärden till Lina naturreservat har många små överraskningar. Som dessa egendomliga svampar.

 

Denna mångbottnade upptäcktsfärd i Lina naturreservat har något för alla. Ett fågeltorn vid en lersjö med kulturhistoriska rötter, en uppförsbacke till en utsiktspunkt och oväntade möten.

 

Smak av våtmarken

Vi börjar med våtmarkstigen och beger oss förbi hagmarker med lövträd som asp, björk och ek. Under våren har man tydligen chans att se åkergroda, vanlig padda och större vattensalamander i våtmarken. Vi skönjer lejongap och kardborre med daggdroppar på – inte illa det heller. Väl i den täta alskogen infinner sig känslan av trollskog. Vi tar vänstervarvet över en träbro och skrämmer i väg en skock med ett tiotal gräsänder, som flaxar sin kos. Tystnad uppstår. Då hörs en porlande bäck och en mängd fåglar. Men några fåglar syns knappt i hasselsnåret. I denna omslutande trolska grönska sticker något alldeles vitt ut. Koralltaggsvamp månde?

Hit återkommer vi gärna under våren för att bese kärlekskranka grodor.

Kardborrar med daggen kvar.

Skylt om Våtmarksstigen

Eyal glad inför turen på Våtmarksstigen (än så länge lyckligt omedveten om myggen).

Trolsk och blöt vegetation i våtmarken.

Ännu en märklig svamp, gissningsvis en koralltaggsvamp.

 

Kulturspåret

Nu återvänder vi till parkeringen för att följa kulturspåret. Det börjar med en hasselskog med en del björk, förbi hagmark och vips är vi framme vid undersköna Linasjön eller Lina Lersjön som den också kallas – med vita näckrosor och ett fågeltorn.

Här gör kulturspåret skäl för dess namn. Lina Lersjö var fram till början av 1970-talet ingen sjö, utan en lertäkt till tegelbruket några kilometer bort, 350 meter nordost om Lina Kyrka. Tegel var stor industri på den tiden och tegel härifrån användes bland annat till byggandet av Stockholms stadshus.

Vi ska besöka fågeltornet senare. Nu en avstickare till utkiksplatsen uppe på berget. Här får vi utlopp för vår överskottsenergi och snart öppnar sig fina vyer över skog och glimtar av Mälaren.

Utkiksplats med en glimt av Mälaren.

Tillbaka till idylliska Linasjön, som vi vandrar intill på väg mot en lunch vid Mälaren. En snok simmar till ett näckrosblad. En smådopping-mamma dyker ner i sjön medan ungen väntar på matutdelning och piper oupphörligt: Mamma, jag är hungrig! Mamma, mat!

Det vimlar av sothöns vid vassruggarna i sjön. Vid ett vägval tar vi till vänster i stället för att följa kultursspåret. Förbi Kiholms koloniområdet mot Mälaren och en efterlängtad lunch. Grusvägen blir asfalt och vi viker av till vänster på Kolonistigen. En hästhage. Vi närmar oss! Höger på en grusväg mot Mälaren. Vi blickar över Mälaren och privata Kiholmen från bron. Förbi naturreservat Linas informationstavla. I hagen gnager en stilig brun häst och fölet frustar. Men hur kommer vi fram till stranden för att slår oss ner på en sten och inta vår lunch?

Smådoppingunge bland näckrosbladen i Linasjön.

 

En räddande ängel

När hungern och desperationen ger sig tillkänna dyker Laura Inkapööl upp. Hon är naturvårdare vid Södertälje kommun och är här för att titta till fåren och stängslen. Hon är oändlig hjälpsam, men att trolla fram en obefintlig väg till Mälaren kan hon inte. Däremot ska hon till Linasjön för att titta till korna och undrar om vi vill få skjuts till fågeltornet där.

Tack, Laura!

Ännu en trevlig överraskning i naturreservatet. Naturvårdare Laura Inkapööl från Södertälje kommun. Tack för skjutsen!

 

Linasjöns fågeltorn

En stund senare sitter vi vid bordet under fågeltornet och äter våra medhavda smörgåsar medan vinden susar i vassen. Undrar om det finns något ljud mer rogivande.

Efter välsmakande lunch tar vi trapporna upp i tornet. Här händer grejer. Tre ormvråkar seglar upp över sjön. En sångsvanfamilj med sex ungar simmar i en prydlig rad. Sothöns navigerar bland näckrosbladen. En gråhäger står redo med näbben i full koncentration mot vattnet. Gräsänder håller hov. Rätt som det är blir det kaffedags och till det passar det bra med Järna Bageris goda kardemummaskorpor. När sista smulan är uppäten gör korna entré. Då är allt väl och Laura kan antagligen köra vidare.

Fågeltornet vid Linasjön bjuder in till en längre paus. Och picknickbord finns under tornet.

 

Möte i hagen

Nu går vi in i hagen och passerar ett hav av vita näckrosor. Gråhägern byter plats och landar en bit bort. En fågelskådare med en stor systemkamera och en ryggsäck upplyser oss om att det finns tre par gråhägrar här. I ryggsäcken har han nog korv och bröd för han ska snart till grillplatsen och få sig ett skrovmål, berättar denne äldre herren med rötter i Helsingborgstrakten.

Vi lämnar Linasjön och går genom granskogen mot Mora torp. Det falruöda torpet med vita knutar är välbevarat och ligger fint i det kuperade haglandskapet. Vi följer röda markeringar genom hagen och skogen. Vid en t-korsning tar vi till höger och är snart tillbaka vid startpunkten.

Mora torp.


Vandringsfakta

Start- och slutpunkt: Naturreservatets parkeringsplatsen längs vägen mot Lina gård.

Vi gick först det som kallas Våtmarksstigen, en rundslinga på runt 2 kilometer. Tillbaka vid startpunkten tog vi sedan Kulturspåret som vi följde till fågeltornet vid sjön. Vi gjorde sedan en avstickare ned mot Mälaren. Väl tillbaka vid fågeltornet följde vi sedan sjökanten för att sedan ta den rödmarkerade stigen mot Mora torp. Därifrån tillbaka till parkeringsplatsen.

Det finns flera markerade stigar i naturreservatet. Och även om det inte är markerat så går det att gå runt hela Linasjön.

Mer information: Mer infromation om naturreservatet hittar du i Södertälje kommuns informationsfolder.


Text: Eyal
Bild: Kerstin

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.