Makalös vandring till det vilda Schweiz

Hinteres Lauterbrunnental

Vandringen i Hinteres Lauterbrunnental går genom spektakulärt landskap i det vilda Schweiz.

 

Med all rätt är Jungfrau-regionen populär och på vissa håll för populär. Men vi har hittat ett ställe garanterat fritt från massturism: bakre Lauterbrunnen-dalen (Hinteres Lauterbrunnental). En oslipad diamant för dig med förkärlek till vild natur och starka ben. 

Ensligheten på stigarna handlar främst om fysik. Fotarbete, svett och tårar. Att köpa sig fri genom att åka tåg eller kabinbana, som på så många andra ställen i Schweiz, går inte. Vi har gått i 9,5 timmar. Ja, du läste rätt. 9,5 timmar i rörelse. Så även om vi har tips som kan bespara dig ett par timmar och även om det går att sova över på vägen så måste du alltjämt förbereda dig på en mastodontvandring. och på en alldeles överväldigande naturupplevelse.

För vi ångrar inte den här strapatsrika vandringen för ett enda ögonblick. Förvisso tär det på kroppen att ta 1 300 höjdmeter upp och 1 700 meter ner under en och samma dag. Men den här vandringen har förändrat vår syn på Schweiz.

Låt oss börja från början.

 

Unescos världsnaturarv

Förbi gulliga Mürren mot Gimmelwald och Obersteinberg. Utsikten består av några godbitar av Unescos världsnaturarv Aletsch-Jungfrau: ståtliga snötäckta och världskända berg som Jungfrau, Mönch, Eiger liksom min egen favorit Silberhorn – helt snötäckt skönhet. Där har vi inte sagt något om Aletsch-glaciären. Därom lite senare för vi måste hejda oss. En räv! Klart det är en räv. Den står på en äng vid en chalet och den har en rejäl och lurvig rödbrun svans med lite vitt längst ut. Vi begapar räven, och räven tittar på oss, undrande kanske. När vi tar fram kikaren har den fått nog och kutat i väg. Borta.

Tidig start i bilfria och morgondimmiga alpbyn Mürren.

 

“Läkarkontroll”

Strax före Gimmelwald viker vi av mot Obersteinberg och går ner i ravinen med vattenfall såväl i öronen som i blickfånget. Vi passerar ett vattenfall och upplever dess vita fradga på nära håll. Nu inleds det som Kerstin och jag skämtsamt kallar för läkarkontroll. En fysisk prövning kan man också kalla det. Först rakt ner i en ravin ända ner till botten med skummande flod. Över floden på en träbro och njuter av snöklädda alptoppar. Sedan upp 700 höjdmeter på raken! Ingen paus, knappt någon andhämtning. Förutom ansträngningen tar även utsikten andan ur oss: dalen, bergen och Gimmelwalds typiska hus. Schilthorn och dess silvriga kupol – kända från Bondfilmen “I hennes majestäts hemliga tjänst” som Piz Gloria. Vi är så högt upp att vattenljudet har tonat bort, i stället fågelkvitter i skogen och på håll koskällor. Sluttningen är nu blomkantad, men bergstopparna vi nalkas är karga. Vid Busengrat på 1 978 meters höjd är uppstigningen slut för den här gången. Vi har klarat läkarkontrollen.

Ravinbotten med skummande flod. Därefter väntar ”läkarkontrollen”, en en rejäl uppförsbacke på runt 700 höjdmeter i ett svep.

Alprosor lyser upp under uppstigningen.

 

Alpblommor lyser upp

Vi hushåller en smula med våra krafter. Vi hoppar över avstickaren till Tanzbödeli för en ännu finare utsikt över Lauterbrunnen, eftersom den tar extra 40 minuter och ett par hundra höjdmeter till. I stället fortsätter vi mot Obersteinberg och Oberhornsee. Alpblommorna lyser upp vår väg, och tillvaro. För första gången i år ser vi alpaster – lila blomma med gult mitt i!

Aplastrar.

 

Sagolikt Obersteinberg

Blomkalaset fortsätter. Här på höga höjder och steniga berg är alpblommorna insprängda mellan stenar. Trevligt att titta på dem och på fjärilarna som flyger runt som berusade medan vi balanserar på den smala och tämligen brant nedgående stigen. Alpaster lyser upp i dimman och rasande vattenfall genljuder. Ett murmeldjur på 20 meters håll. Landskapet skiftar till böljande ängar med betande kor, blommor och små porlande vattendrag. Framför oss blottar sig för våra ögon Lauterbrunnen-dalens innersta med all dess prakt. Ett rejält vattenfall, några av Jungfrau-massivets väldiga berg, som Breithorn på 3 780 meter och den väldiga glaciären – med snötäckta delar, “naken” blåskimrande glaciär och morän där glaciären har dragit sig tillbaka och lämnat detta speciella sediment efter sig. Jag skriver inte “storslaget”, ty superlativerna måste sparas på till senare. Likväl går det knappast att vara likgiltig inför denna syn.

Strax därefter är vi framme i Obersteinberg efter totalt 3,5 timmar. Här kan man slå sig ner vid Berghotel Obersteinberg och ta in utsikten. Vi sätter oss på en större sten och plockar fram vår medhavda lunch och njuter av utsikten. Själva maten minns jag ingenting av.

På allt högre höjder.

Hinteres Lauterbrunnental

Vyer över några av Lauterbrunnen-dalens många vattenfall.

Ett litet tecken på civilisationen under vandringen, det elfria bergshotellet Obersteinberg.

 

Kodramatik

Obönhörligen fortsätter vi ner i ravinen, ända till brytpunkten mellan berg och dal – med vattenfall och snabbt smältande isfält som snart blir en del av floden som strömmar med ursinne under isen. Det dånar och strömmar kall luft ur smältvattnet. Det kalla luftdraget känns in i märgen.

Snösmältning i Hinteres Lauterbrunnental

Se, men inte röra (och definitivt inte gå på). Lömsk ”bro” av snö med forsande smältvatten under.

Lilla och spegelblanka alpsjön Oberhornsee.

Stigen fortsätter in i naturreservatet Hinteres Lauterbrunnental. Ett kungarike av stenar, snö och en hel del tappra blommor. En stenget på snön, så vigt den förflyttar sig. Vi rör oss inte fullt lika graciöst mellan stenar för att passera vattendrag efter vattendrag. Smörblommor, en rosa blommatta och oändligt med alprosor muntrar upp. Framme vid lilla alpsjön Oberhornsee sätter vi oss på en limefärgad, lavklädd sten. Sjön ligger spegelblankt och turkosfärgad. Det enda som hörs är smältvattnets porlande. Några kossor visar nyfikenhet. Inte på oss, utan på vår matsäck. Nej vad gör de? De gaddar ihop sig runt vår sten, 4-6 bestar på uppemot 600 kilo vardera står och dreglar. En ko visar framfötter, bokstavligen. Hon klättrar på stenen och är i färd med att mosa oss. Panik. På en halv sekund har vi slängt ner allt i ryggsäcken och flytt fältet till en kulle bredvid.

Nej, inte allt. Vattenflaskan har ramlat ner och blivit kossornas rov. De nosar på den. De slickar den. De råkar trampa på den. Vår oumbärliga flaska med vatten som behövs för att klara av denna vandring.

Kodramatik. Här nalkas huvudrollsinnehavaren, tydligen lika sugen på fika som vi.

När korna har tröttnat på leksaken återvänder jag till brottsplatsen och räddar snabbt som en pil flaskan. Vattnet hälls genast ut för risken för ehec-bakterier. Ett par barcelonabor har suttit på en kulle och bevittnat spektaklet. Nu tar de fram en 1,5 liter flaska vatten ur deras ryggsäck och vill att vi ska ha den. Ta bara! säger de och ler med hela ansiktet. De har inte frågat varifrån vi kommer, vilka politiker vi gillar, vad vi tror på. De har förstått att vi hamnat i ett prekärt läge och agerat intuitivt på ett sätt som känts självklart för dem. Ta bara! Något för oss att komma ihåg när vi ser en annan medmänniska i ett trängt läge. En flaska vatten kan ge ringar på vattnet, och en medmänskligare värld.

 

Fjällkänsla

Nu har spanjorerna gått sin kos medan vi fortsätter allt djupare in i naturreservatet. En känsla träder fram vid alla dessa oändliga gröna ängar med oräkneliga porlande bäckar och trolska vattenfall. En känsla av myrmark. Fjäll! Vilt! Vidunderligt!

Jag är svettig, och ohejdat lycklig. Det beror inte bara på den gult lysande klövern bland alla gröna ängar. Vi är bara en inandning från den väldiga glaciären. Vi är blott en inandning från denna väldiga glaciär. Bara en bäck emellan. Här syns glaciärens tillbakagång på grus och stenar. Vi tar steget över bron med den forsande bäcken under. Snart kan vi ta i glaciären om vi bara vill. Den är något hundratal meter bort, men svalt ända hit. Det märks vid minsta vindpust.

Hinteres Lauterbrunnental

Sagolandskap.

Myrmark som ger fjällkänsla.

Utsikt över Hinteres Lauterbrunnental

Man kan inte bli annat än glad av smörbollar.

Blomsterprakt på hög höjd i dimman.

Glaciärnära och molnigt.

 

Ge upp?

Vi har vandrat i drygt sex timmar och har kommit fram till en skylt. Efter 1 300 höjdmeter uppgör och ungefär lika mycket ner är vi närmast slutkörda. Budskapet på skylten är nedslående, bland det värsta jag har upplevt som vandrare: “Stechelberg 2 timmar”. Därifrån har vi ytterligare 1,5 timmar till Lauterbrunnen.

Men att bryta ihop är en lyx vi inte kan unna oss i denna stund. Vi följer skylten så raskt som möjligt i dimman. Vid en sten vid flodmynningen stannar vi till för ett ögonblick och tankar lite kraftfoder för att orka – pasta, kikärter och tonfisk. I dimman hoppar vi på stenar över otaliga vattendrag. Vattenfall på vattenfall och alla dessa underbart blommande alprosor. En skock betande getter invid en forsande bäck och smältande isfält. Nu gör vi allt som måste göras för att komma fram. Går genom en fors utan att tappa balansen eller blöta fötterna alltför mycket. Går genom en hage med jakar och nyfödda kalvar. Utan att vare sig reflektera eller tappa hakan går vi över ett par träbrädor – jag kan med bästa vilja inte kalla detta bro – över ett rasande vattendrag. Vårt liv har sällan hängt på en så skör tråd. Vi passerar förbi ett ansenligt antal av Lauterbrunnens 72 vattenfall, däribland Schweiz högsta vattenfall – Mürrenbachfall. Vi är alltför slutkörda för att till fullo uppskatta kaskaderna. Ändå är vi lyckliga. Vi har kommit fram till tågstationen i Lauterbrunnen utan att ramla ihop på vägen. Men vi var bra nära.

Vilt och vackert i Hinteres Lauterbrunnental.

I dimman över vatten i Hinteres Lauterbrunnental

Ännu dimmigare och fler vattendrag som måste passeras, även om bron verkar lite bräcklig.

Ännu bräckligare ”bro” som måste passeras.


Vandringsfakta

Startpunkt: Mürren
Slutpunkt: Tågstationen i Lauterbrunnen

Längd: Minst 25 kilometer
Höjdmeter:
Gissningsvis +1 300 meter och – 1 700 meter
Tid: 10 timmar

Karta och detaljer: Tyvärr saknas vandringen på vår profil på Wikiloc. Här hittar du en vandringskarta över området (det går att zooma)
Från Mürren följde vi skyltning mot Obersteinberg. I början går vandringen i riktning mot Gimmelwald men viker av åt höger i en kurva strax innan byn. Det är bara fortsätta att följa markeringarna hela vägen till Obersteinberg. Väl där följer man skyltning mot Oberhornsee. Och väl vid sjön följde vi skyltar i riktning mot Schmadri, Schwand, Trachsellauenen och Stechelberg (lite osäker på exakt vad som stod på varje skylt, men det var välmarkerat och bara valmöjligheter på ett par ställen). Väl vid Stechelberg är det bara att följa skyltning mot Lauterbrunnen – eller ta bussen. Hela vandringen är välmarkerad, men man måste hålla ordning på namnen.

Tips: Det går att dela upp vandringen på två dagar om man väljer att övernatta vid Berghotel Obersteinberg.

Läs mer: Fler inlägg från våra vandringar i Jungfrau-regionen hittar du här.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.