Vandring till Glecksteinhütte och glaciärutsikt

 

Denna alpina vandring är bland det mest storslagna och mest krävande vi har upplevt. Vyer över en väldig glaciär och några av alpvärldens högsta toppar. Med en gnutta flax även murmeldjur, stengetter och stenbockar. Samtidigt krävs en uppstigning på 1 100 höjdmeter längs än stupnära smala stigar med stålvajer, än snöfält och än pulserande vattenfall. Med andra ord, en vandring med såväl adrenalinkickar som endorfinfest.

 

Vandringen eller livet – det är frågan

Första timmen upp går genom alpängar, skog och vattendrag med smältvatten från glaciären Oberer Grindelwaldgletscher som tronar högt i alplandskapet och verkar ouppnåelig. Målet för dagen är Glecksteinhütte, som lär ha en fantastisk utsikt över glaciären och hela härligheten. Under uppstigningen diskuterar vi dagens väderrapport: en stor varning för kraftig åska med hagel. Lite relevant, eftersom ingen av oss finner nöje i att sticka ut som måltavla för blixten på höjder över 2 000 meter. Inte heller känns det särskilt tilltalande att tvingas kuta ner på slippriga stenar bredvid ett gapande stup med piskande hagel i ryggen.

Det finns ju värdigare sätt att runda av livet på.

För att vara säkra på att undkomma ovädret med lite marginal måste vi vara tillbaka i dalen senast vid 13-tiden. Vi startade vandringen kl 07.00, vilket innebär att vi har 3 timmar upp och 3 timmar ner. Paus får det bli senare i livet. Enligt den realistiska schweiziska skylten tar det 3,5 timmar åt ena hållet, så det är lika bra vi sätter lite fart, eller hur?

 

Lite utmaningar längs stigen

Stigen är härlig härlig och farlig farlig, som det besjungs. Utsikten är att dö för: snöklädda alper och glaciären med flera meter tjock “evig is” på håll. På nära håll ett snöfält med en brant sluttning och en ”glidhöjd” på åtminstone 100 meter. Vi måste ta oss över fältet, vars snö frös till hal is under natten. Det är obehagligt smalt på den trådsmala stigen över snön. Och obehagligt lutande, speciellt de sista skälvande metrarna.
– Ta det försiktigt! ropar Kerstin.

I så fall hade jag lika bra kunnat ligga kvar i sängen klockan fem i morse.

Stigen är smal och stupen hotande nära. Dags att stifta bekantskap med en vän för livet: en stålvajer. I sådana stunder kan jag inte tänka mig en bättre vän att hålla i handen. På några ställen måste Kerstin framför mig gå så hotande nära stupet att jag ofrivilligt biter mig hårt i läpparna. Förbi en tanig lönn hörs ett ljud över våra huvuden: en ekorre! Antagligen undrar den vad vi sysslar med.

Det undrar jag med.

 

Alpblommor och stengetter

I dessa stunder av yttersta koncentration och närvaro i varje steg dyker små glädjeämnen upp. Alpblommor! De kan vara gula, skira, vita eller blå och alla är så tappra som breder ut sig bland stenar i denna allt kargare omgivning. Ibland har man flyt. Längre bort på ett snöfält skönjer vi ett par stengetter.

Omgivningen präglas av glaciären, som obönhörligen smälter. Vattnet syns eller hörs överallt. Floden med smältvatten dånar långt ner i dalen. Och nästan i ögonhöjd syns ett hål i berget, varur smältvatten forsar ner i ett stiligt vattenfall.

 

Genom ett vattenfall

Nu får vi tillfälle att uppleva ett vattenfall på nära håll – kanske på alltför nära håll. Det är inte så att vi har drömt om att gå på en smal stig med slippriga blöta stenar med ett stup bredvid och ett forsande vattenfall som rasar ner förbi stigen och blöter allt i dess väg.

Men som vandrare har vi lärt oss att acceptera sådana överraskningar. Så jag sätter regnskyddet på ryggsäcken, andas djupt och ber Kerstin att filma utmaningen.

Hur gick det? Det blev en kalldusch.

 

Tidsfristen över

Kerstin tar ett titt på klockan. 2,5 timmar har just gått. Ska vi vända nu när vi äntligen har toppstugan och glaciärlandskapet i blickfånget? De är härliga, förförande, oemotståndliga. Vi är trötta, men peppade upp över öronen. Inte ger vi upp nu. Samtidigt: vi måste skärpa oss. Inte trampa snett, inte snubbla. När man är som tröttast kan olyckan vara framme.

 

Humöret är på topp

En halvtimme senare sitter vi på en sten med limefärgad lav intill toppstugans eget hönshus. Det känns overkligt. Ett par tre höns pickar i det fria, törstiga, gulnäbbade alpkajor förser sig ur en liten sjö med smältvatten. Trots tidspressen kan vi inte låta bli att beundra glaciärens blåvitskimrande innanmäte och några av alpvärlden mest imponerande toppar som skräckinjagande Schreckhorn på 4 078 höjdmeter. Långt långt ner i dalen skymtar Grindelwald. Måste vi verkligen ner igen?

 

Möte med bergsfolk

Intill toppstugan står Rosmarie Bleuer och tittar i tubkikaren mot Wetterhorn på 3 692 meter. Hon har just fått syn på två klättrare som lämnade stugan halv fyra i morse för att bestiga Wetterhorn. Nu är de på väg tillbaka. Hon är märkbart lättad.

Hon har varit stugvärd i alpstugor de senaste 23 åren, varav här på Glecksteinhütte de senaste sju åren.
– Jag är gärna i alperna och jag gillar möten med människor, förklarar hon.
Man kan undra varför hon fastnade för de här omgivningarna.
– Här finns allt! Med glaciär, gröna ängar och vilda djur är det väldigt mångfacetterat här. Och härifrån kan man vandra till Chrinnenhorn (2 737 meter) och till glaciären.

Rätt som det är kommer bergsklättrarna tillbaka. Chris Seitz är en ung tysk som numera bor i USA och Walter Weber är bergsguiden. Efter väl förrättat värv är de överlyckliga. Det lyser om dem.
– Vi lider av en obotlig sjukdom. Vi älskar bergen! säger Walter Weber.
De skrattar.
Han fortsätter:
– Jag har det bästa yrket mellan himmel och jord, säger han och skiner upp.

Med väderprognosen som piska vänder vi neråt. Kroppen är trött, men alla 1 100 höjdmeter måste avverkas, liksom de branta stigarna och vattenfallet. Vi tar farväl av bergsfolket och ett murmeldjur nära toppstugan. På återseende en annan gång. För jag tror att även vi har smittats av denna alpsjuka.

---

Vandringsfakta

Start- och slutpunkt: Busshållplatsen Oberer Gletscher (som nås med lokalbussen från centrala Grindelwald).

Längd: 17 kilometer (8,5 km enkel väg)
Höjdmeter: +/- 1 100 meter (uppskattning)
Tid: Cirka 6 timmar

Karta och detaljer: Tyvärr finns vandringen inte på vår profil på Wikilock. Från startpunkten är dock vandringen skyltad och lätt att hitta. På den här länken hittar du en karta över vandringen.

Obs1: Vandringen kräver att man är säker på foten och inte är svindelkänslig. Det finns flera längre partier med branter och stup nära stigen. Till största del finns då stålvajer i berget att hålla i.

Obs2: Vandringen bör undvikas vid dåligt väder, exempelvis åska och omfattande regn.

Tips: På toppstugan vid Glecksteinhütte kan du övernatta, men också få dig något till livs under en dagsutflykt.

Läs mer: Läs gärna om våra andra vandringar i Jungfrauregionen.

---

Text: Eyal
Bild: Kerstin

---