Vandring i Nordhollands största dynområde i Schoorlse
Bländande vit sand och rejäla kullar i dynområdet Schoorlse duinen i Nordholland.
Holland består inte enbart av platt landskap med tulpanfält, kanaler och väderkvarnar. Denna vandring genom Schoorlse duinen böljar genom ett stort dynområde med omväxlande vegetation och ett flertal toppar. Inte en enda tulpan inom synhåll, men finfin utsikt över sanddyner och Nordsjön.
Kalkfattiga marker
Från startpunkten Camperduin går vi genast in ett väldigt dynområde. En badbar “insjö” skymtar förbi, men det är tidigt på morgonen och våra fötter är inte varma än. Det kommer – vi har ett par mil framför oss! Vi pulsar en liten bit längs en strand och njuter av Nordsjön en liten stund. Nu inåt land – till dynerna.
En ”insjö” nära Camperduin i början av vandringen.
Kalkfattiga marker kräver tåliga växter
Schoorlse duinen spänner över närmare 1 200 hektar. För bara 160 år sedan bestod dessa kalkfattiga marker enbart av sand. Men när havstormarna slungande sand från dynerna inåt land och förstörde bördiga åkrar klagade bönderna till högsta ort. Efter en del tafatta försök att odla buskar och träd som tål kalkfattig jord blev det lite mer fart, och samverkan, efter år 1899. För att binda sanden i dynerna odlades tallar. Var fjärde träd här är tall – däribland “vanlig” tall, terpentintall och inte minst ett par olika sorters svarttall. Även buskar valdes med omsorg. Det blev låga växter som är anpassade till hedlandskap, som krypvide, vilka kan överleva regnfattiga perioder och klara hetta i sommarsolen.
Det är häpnadsväckande vad som naturen har hunnit med på så relativt kort tid!
Genom tallskog i Schoorlse duinens omväxlande natur.
Glädjerus
Vi går in i en vidsträckt hedlandskap med ljung, krypvide och buskliknande äldre ekar. Lövsprickningstid märks då ljuset silar ner genom ekarnas nya gröna blad och hängen. För en stund lämnar vi skogen och överraskas av hur starkt ljuset reflekteras i sanddynerna vi pulsar i. Denna kalkfattiga sand är ren, så ren att den används i glasindustrin. Så ren att att den bländar ögonen likt snö i en skidbacke. Ljusupplevelsen manar fram ett glädjerus.
Stigen böljar upp och ner genom heden på ett underlag som än är mjuk, än hårdare av snäckskal. Tallskogen doftar sommar och kåda. Inne i skogen hörs fåglarna nära. En nötskrika här, en bofink där. Och där lyser blommande ärttörne upp i gult!
Ljunghed är en utmärkt boplats för vissa fåglar.
Det röda klotet på eken innehåller insektslarver.
Brant uppförsbacke
Nu gör denna dyntoppvandring – duintoppentocht på nederländska – skäl för sitt namn. En brant uppförsbacke som liksom ropar “bestig mig!”. Ja, vi är fortfarande i Holland. Vi antar utmaningen och snart har vi lagt 50 höjdmeter bakom oss. Toppen har ett picknickbord så vi passar på och slår oss ned med vårt medhavda. Holländare passerar förbi och knappt någon går förbi utan att hälsa och önska smaklig måltid.
Äntligen matpaus och då självklart med utsikt över nejden. Klart man blir glad.
Stigen fortsätter genom en skog längs den inre kanten av dynerna och snart är det dags igen för en uppförsbacke. Nu är vi vid dynområdets, och därmed Nordhollands högsta topp: 54 meter över havet. Ja, det är inte Mont Blanc direkt, men utsikten är trevlig.
Ännu en topp stundar. Den vetter mot tallskog, och på håll en disbeslöjad Nordsjön. En stund senare är vi framme vid Klimduin, vilken liknar en sluttande sandlåda. Här flockas barn som med liv och lust störtar eller rullar ner för backen – ända ner till uteserveringarna i centrum av byn Schoorl.
Full fart ned för backen vid Klimduin.
Möte med guiden Joop de Wit
En nötskrika hörs i en tallskog där dynen sluttar på båda sidor om oss. Vi passerar naturreservatets center och hänger på en tur med guiden Joop de Wit, som kan området på sina fem fingrar.
– Det unika med Schoorlse duinen är mångfalden. På detta rätt kompakta område finns flera typer av landskap. Och ovanligt för platta Holland är det böljande här. Högt upp på dynerna har du en härlig utsikt. Du ska få se.
Guiden Joop de Wit visar en myrstack i gräset bland sanddynerna.
På vägen stöter vi på ett av Joops favoritämnen – svampar. Han tittar på en grådaskig svamp och kommer genast med ett utlåtande:
– En flugsvamp av familjen amanita. Du kan äta dem, men bara en gång. De är giftiga.
Med stigande puls tar vi oss uppför trappor till en topp på 53 meters höjd. I fjärran syns Nordsjön och på närmare håll skog, tätorter och inte minst åkrar.
– Holland är världens näst största jordbruksexportör – fantastiskt för ett så litet land. Men vi betalar ett högt pris för det. Det blir mindre natur och mer monokultur och därmed färre insekter, säger han.
Holland är allt annat än platt. Utkikstornet på runt 50 meters höjd är ett bevis på detta.
Utkikstorn med havsutsikt
Självklart missar vi inte ett torn med härlig utsikt över havet och nejden. Återstår en rejäl backe till – genom mjuk sand. Härligt, härligt, men jobbigt, jobbigt. Som tur är tar backen slut. Men säg glädjen som varar för evigt. Snart blir det trappor som leder till vackra vyer över omgivande skog, dyner och hav på håll. Folk spelar frisbeegolf i dynerna och verkar ha det hur trevligt som helst. Det slår oss att det är så rent och fint överallt, ingen skräpar ner. Och det slår oss att vegetationen växlat än en gång. Träden är större och grönare.
Vägen går nu längs en gång- och cykelväg. Vi är tillbaka vid starten. Det blev en spännande upptäcktsfärd med ett litet nedslag i Hollands samtidshistoria.
En rejäl uppförsbacke i det allt annat än platta Holland. Och inte blir det enklare av den mjuka sanden.
Vandringsfakta
Start- och slutpunkt: Camperduin
Längd: 22 kilometer
Höjdmeter: Cirka +/- 230 meter
Tid: Cirka 5,5 timmar
Karta och detaljer: Se vår profil på Wikiloc.
Tips: I Schoorlse duinen finns ett mycket rikt nät av vandrings- och cykelvägar. Det går därför att göra kortare eller längre vandringar efter eget önskemål. Vi gick till stor del genom skogbeklädda sanddyner, men det är också möjligt att gå på mer hedliknande sanddyner närmare havet.
Läs mer: Läs mer om alla våra vandringar i Holland.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
