På gott humör längs Cidervägen

Charmiga hus i den lilla byn Beuvron-en-Auge.

Ett stopp längs Cidervägen i Normandie. Charmiga hus i den lilla byn Beuvron-en-Auge.

 

Cidervägen har så mycket som ger glädje: böljande kullar, vindlande vägar, äppelodlingar och förförisk mylldoft. Självklart blir man på gott humör även av korsvirkeshus i gulliga byar och inte minst av god cider.

Man vet att det borde vara kört och hoppas ändå innerst på ett mirakel, eller hur? Det gäller smått som stort och i all synnerhet äppelblomningen i Normandie. Vi är här i början av maj efter några ovanligt varma veckor. Det borde vara kört med äppelblomning. Men vi hoppas. Vi bönar och ber. Ge oss blommande äppelträd. Snälla.

I Beuvron-en-Auge blir vi bönhörda. Vi ställer bilen på byns stora parkering och undersöker fyndet ordentligt: ett par blommande äppelträd. Vi betraktar dessa skira blommor och faller pladask. Så bedårande!

Äppelträd i blomning och hus i Beuvron-en-Auge.

Vi hittade tack och lov några äppelträd som fortfarande stod i full blom.

Äppelblommor

Skira äppelblommor. Visst är de fina?

 

Förtrollande vandring

Vi bestämmer oss för att ge oss ut på en tur utan bilen. Den får ta igen sig en stund på parkeringen medan vi går på en bilväg utmed en lindallé flankerade av frodiga fält och utblommade äppelträd. Här och var skymtar äldre korsvirkeshus hus genom den gröna växtligheten. Några hus har vasstak. Vägen vindlar längs väldiga gröna häckar och äppelodlingar. Grönskan vi går inbäddade i känns som en tunnel. En gammal och ståtlig ek med klättrande murgröna på – finns det något fagrare?

Knappt några bilar passerar så alltsammans känns så fridfullt, idylliskt, rogivande. Koltrasten sjunger så det står härliga till och det böljande landskapet öppnar nya rum för varje steg. Här en gård med travhästar, här betande normandiska kor som igenkänns av “glasögon” runt ögonen. En doft av fuktig mylla hänger i luften. Ett glädjerus går genom kroppen. Det känns landet och det är äkta. Det är landet. Normandie är i mångt och mycket lantligt.

Märkligt nog är vi ensamma på stigen. Är det för att regnet hänger i luften eller för att vägen är några hundra meter bort från Cidervägens markerade bilväg? Vi vet inte. Vi njuter av avskildheten och fortsätter på den kuperade vägen i allén förbi hästgårdar och gröna fält.

Grönt överallt, som i en rogivande, grön tunnel.

En ståtlig allé vid infarten till en gård längs Cidervägen.

En ståtlig allé vid infarten till en gård längs Cidervägen.

 

Kapell med utsikt

Vid en högersväng går vi in på en stig och trampar på en matta av bokkollon omslutna av en grön kokong med träd som lind, järnek, ask, resliga bokar. Vid kapellet Saint Michel de Clermont hejdar vi oss för att beundra dalen nedanför.

Stigen går vidare, men jag måste stanna till vid en järnek och känna på de läderartade taggiga bladen. De känns häftiga. I en sluttning tronar ett korsvirkeshus med damm och äppellund nedanför.

Stigen med hasselsnår här och var går längs en bäck. Vattnet är stilla. Framme i omtalade byn Beuvron-en-Auge och ändå är det inte helt fullt med turister denna molniga majdag. I lugn och ro spatserar vi mellan korsvirkeshus och blommande trädgårdar, mellan smyckade butiker i gammal stil: boulangeri, crêperi, bed & breakfast, osteri. Utanför crêperiet på torget sitter folk och skrattar på franska. Bredvid finns ett litet dyrare ställe, ett krog med stjärna i Guide Michelin. Så vi slår oss ner med våra medhavda smörgåsar i bilens framsäten och tittar på den fina parken.

Beuvron-en-Auge

Fler gulliga hus i Beuvron-en-Auge.

Skylt

Äppeldryck till salu. Kom och köp!

Korsvirkeshus i Beuvron-en-Auge.

Korsvirkeshus i Beuvron-en-Auge.

 

Bilturen fortsätter mot Cambremer

Vi kör sakta förbi korsvirkeshus med vildvin klättrande på väggarna. Nyfikna kor kommer fram vid en sluttning med äppelodling.

I Cambremer lämnar vi bilen och får intrycket att staden inte är lika turistisk som Beuvron-en-Auge. I ett boulangerie på en sidogata inköps två sorters äppelkakor – en med mandelmassa och en med äppelgelé. De läggs åt sidan eftersom vi har ett brådskande ärende. Innan vi lämnar Cidervägen ska vi köpa cider, och inte var som helst. Vi har fått tydliga instruktioner “hemifrån”: hos madame Foucher. Då återstår inget annat än böja sig för överheten.

Äppelkakor i Normandie.

Vi tröstar oss med några normandiska äppelbakelser. Det gör susen.

 

Madame Foucher

Rätt snart kör vi upp på en uppfart som ska tillhöra denna kvinna. Skylten utanför och vår egen gps tycks vara samstämmiga. Under de utblommade äppelträden betar fläckiga normandiska kor på en grönskande sluttning. Det är vackert så det smärtar. Men det som gör mest ont är att något inte verkar stämma. Ingen skylt om ciderförsäljning vid stenhuset. Bara ett staket, och förresten verkar huset tomt. Ingen kommer ut, inget huvud sticker ut för att mota in hugade köpare. På något mirakulöst sätt måste vi trots allt ha kört fel. Vad ska vi ta till oss nu?

När alla goda råd är dyra hjälper bara en sak: fika – ett sätt att köpa tid och tänka efter. Så vi åker ner för den outsägligt vackra sluttningen och ställer bilen på andra sidan vägen vettande mot ett grönområde. Där förser vi oss av kaffe ur termosen och äter av de nyinköpta kakorna. Fransmän kan baka så att man blir stum av beundran, och spritter av kreativitet. Sålunda kommer vi på vad vi ska göra. Ta oss upp för sluttningen igen!

Normandisk ko.

Denna normandiska ko har mage att sträcka ut tungan åt oss.

Denna gång stiger jag ur bilen och ska minsann knacka på dörren. Men just som jag ska fullfölja mitt förehavande öppnas dörren och en dam med blå ögon tittar utforskande på mig.

Madame Foucher? frågar undertecknad.
– Ja, svarar hon och verkar ännu mer förbryllad.

Min son köpte cider hos dig för något år sedan, säger jag och visar hans bild i mobilen. Kvinnan skiner upp. Då ska jag visa dig min “cave” – källare på franska.

I källaren får jag smaka på ett par sorters cider, en torr som passar till maten, och en halvtorr som kan drickas bara sådär. Båda är utmärkta så jag går inte tomhänt till bilen. Innan dess hinner madame Foucher förklara varför cidern här är så god.
– Det beror på att äpplena är så goda, och det beror på att jorden här är så bördig och på att vi har både mycket regn och sol här.

Sedan vinkar vi till madame Foucher och åker vidare längs Cidervägens böljande landskap med äppelodlingar.

Ciderkällare

Äntligen har vi hittat madame Foucher.

Madame Foucher.

Madame Foucher menar att goda äpplen är grunden för en god cider.


Läs mer om Cidervägen

Cidervägen är en runt 40 kilometer lång markerad bilväg i området Calvados i Normandie. Längs vägen passeras äppelodlingar och en lång rad cider- och calvadosproducenter som man kan besöka. Vägen passerar också flera byar, bland annat Beuvron-en-Auge och Cambremer. När vi körde en vardag i maj var det få bilar, men antagligen är det mer trafik under sommaren och på helger. På sina håll är vägarna relativt smala och kurviga, så ta det försiktigt.

Mer information: Du hittar mer information om Cidervägen på den här länken. Tyvärr är den på franska, men kartan är ju lätt att förstå.


Vandringsfakta

Start- och slutpunkt: Parkeringsplatsen i Beuvron-en-Auge.

Längd: 6,5 kilometer
Höjdskillnader: +/- 120 meter
Tid: Knappt 2 timmar.

Karta och detaljer: Se vår profil på Wikiloc.

Läs mer:  Fler inlägg från våra vandringar i Frankrike hittar du här.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.