Alabasterkusten vid Étretat är häpnadsväckande

Vita klippor i Etretat

De vita kalkstensklipporna i Étretat kan ta andan ur en.

 

Kalkstensklipporna runt staden Étretat kan ta andan ur en och erbjuder vandringsmöjligheter med bländande havsutsikt.

 

Étretat – fina korsvirkeshus

Staden ler mot oss denna tidiga förmiddag i början av maj. Trots alla turister faller vi genast för denna trevliga stad. Gågatan lockar med charmiga cider- och vinbutiker och inbjudande uteserveringar. Vår blick fastnar på gamla trähus, varav flera riktigt fina korsvirkeshus.

Korsvirkeshus med affärer i Étretat

Gullig liten stad med korsvirkeshus och lokala produkter.

 

Känna på havsbotten

Gågatan mynnar ut i en strandpromenad och mäktiga klippor åt båda håll. Men innan vi tar oss upp går vi ner till stranden för att känna på havsbotten. Hoppande mellan stenar och vattenpussar på havsbotten ges tillfälle att se det som annars täcks av saltvatten. Musslor, ostronskal, snäckor. Och vilken envis liten snäcka! Jag försöker att lyfta den, bara för att känna på, men den sitter fast mot en sten. Några steg bort och vi är alldeles nära den väldiga klippan. I skuggan av klippan och med havet pustande bredvid känner man sig liten.

På stranden nedanför klipporna i Étretat.

På havsbottenvandring strax innan högvattnet drar in.

Sluta anteckna! Skynda dig! ropar Kerstin. Flod är på väg. Det märker inte bara vi. Ett par turister som nyss kunnat gå torrfotade ända till fötterna av den väldiga elefantsnabel-klippan, står nu rådlösa. Hur ska de ta sig tillbaka till stranden när den torra havsbotten de nyss begagnat är blötlagd och vattenståndet bara stiger? Efter ett lönlöst försök att hoppa mellan stenar vadar de i havet med sina gympaskor. Nu återvänder även vi och betraktar det stigande vattenståndet uppe från strandpromenaden.

Förbud mot att plocka stenar på stranden

Här får man inte ta strandens stenar med sig. Men i butikerna finns det gott om souvenirer.

 

Mot elefantsnabel-klippan

Denna enorma klippa som liknar en lång snabel är imponerande. Föga förvånande har dessa vita kalkstensklippor runt Étretat lämnat avtryck genom namnkunniga konstnärer som Eugène Boudin, Gustave Courbet och Claude Monet. Flankerade av björnbärssnår uppför trapporna kan vi nästan föreställa oss Monet hängande över sitt staffli och denna utsikt över klippor och Engelska kanalen som stegvis öppnar sig för oss.

I snåret på väg upp blommar någon kålväxt gult och småfåglar kvittrar. Väl uppe med bortåt 50 meters fallhöjd utan räcke pirrar det lite. Havet blänker ljusblått. Trutar cirklar runt klippan och ljum havsbris svalkar skönt. En skylt med braskande text och en stor bild varnar om erosionsrisk vid klippkanten. Vi tar det varligt och fortsätter uppåt.

På svindlande höjder.

Betande ko ovanför havet.

Lunch med havsutsikt.

Högst upp, längs ut på klippan ruvar en flock trutar. De har en bedövande vacker utsikt över havet och klippkusten. Här finns det räcke och vi betraktar, på betryggande avstånd till branta bråddjupet, en hobbyfiskare som sitter i en kajak. Uppifrån är kajaken ytterst liten.

Någon brådska att gå ner har vi inte så vi går vidare på kalkstensplatån och betraktar klipporna, havet, horisonten. Även inåt land är det fint med buskar och en golfbana som ligger minst sagt spektakulärt. Vi blir andfådda – kan det bero på den upp- och nedvindlande stigen – eller på panoramat?

Här kan man ta en lantlig vandring inåt land genom en skog, eller gå tillbaka med hela härligheten inom synhåll. Vi tar samma väg tillbaka.

Étretat från klipporna.

Étretat från klipporna.

 

Nästa klippa

Väl på stranden märks att floden har ätit sig längre in mot land. Här på strandpromenaden gör sig historien påmind genom en tysk bunkar med plats för rejäla kanoner. Och nästan vägg i vägg ett mysigt fiskeläger. Verkligheten är full med kontraster.

Högst upp på nästa klippa tronar en liten kyrka. Vi vill upp! Trapporna är många och vi flåsar oss upp. Tio minuter senare är den årliga hälsokontrollen avklarad. Den lilla kyrkan är låst, men utsikten är makalös. Vi kan inte låta bli att gå en bit på platån för att se ännu längre bort över den till synes oändliga klippkusten. Havets dyningar höra ända upp.

Havsluften retar aptiten så vi slår oss ner och stärker oss med en tvårätterslunch på en restaurang som gjort sig ett namn på sina galetter och crêpes. Det blir en sinnlig upplevelse i all enkelhet.

Étretat från klipporna.

Étretat från klipporna på andra sidan är minst lika fint.

Galette med ägg, ost och skinka

Galette till lunch på crêperiet Le Lann Bihoué.


Vandringsfakta

Från strandpromenaden i Étretat är det enkelt att ta stigarna upp till klipporna på respektive sida och vandra så långt man har lust. Långvandringsleden GR21 passerar också här.

Tips: De små bilvägarna från Dieppe till Étretat är att varmt rekommendera med vackert landskap och många små trevliga byar på vägen. Smala vägar och många kurvor, men lite biltrafik när vi kom en vardagsmorgon i maj. Vi körde vägarna D75, D925, D79 och D940. Och passa gärna på att köpa pain au chocolat på bageriet i Sassetot-le-Mauconduit när du ändå kör förbi.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.