Omskakande vandring på Omaha beach

 

Vacker, gripande, historisk skådeplats för vår frihet. Det finns ingen plats som Omaha beach. Historien är ständigt närvarande på denna sandstrand som amerikanerna landsteg på för 75 år sedan på D-day. Häng med oss på en annorlunda vandring, med besök på den amerikanska kyrkogården.

Flaggstången med en amerikansk flagga slår i vinden vid Omaha beach denna tidiga vårmorgon, bara veckor före 75-årsjubileet för landstigningen den 6 juni. Högtidlig stämning infinner sig redan under den vindlande bilvägen hit. Vid varje kurva ett nytt porträtt på en stupad amerikansk soldat. Där och då anar jag. Detta blir inte en vanlig vandring.

En stig leder från parkeringen vid stranden upp genom skogen mot amerikanska kyrkogården. Där lämnar vi stigen och beträder kyrkogården. Gången är tämligen bred. Vi går sakta och försöker att ta in att på kullen bredvid stod tyskarnas artilleri och sköt intensivt mot de allierade soldaterna. Och här står över 9 300 vita kors. Hjältarna som offrade sina liv.

 

Ceremoni med kadetter

Jag kan inte ta in detta. För nu hörs en trumpet. En ceremoni med franska kadetter i röda och blå uniformer påbörjas vid monumentet. En krans läggs ner följt av en tyst minut. Soldaterna höjer sina sablar i vördnad för krigsoffren. Under ceremonin sjunger kadetterna nationalsången med märkbar inlevelse. Det griper tag. Åskådarna, de flesta förefaller vara amerikaner, är knäpptysta.

Kadetterna och åskådarna, däribland vi, går i sakta mak förbi långa rader med vita kors. På varje kors står namn, regemente, delstat och dödsdag ingraverade. Några enstaka davidsstjärnor här och var. Amerikanska flaggor vajar på hög stång. Framme vid ett kapell. En och en äntrar vi kapellet och ser genast korset och davidsstjärnan mittemot. En blick på det höga taket och det svindlar för ögonen. Kadetten före oss gör en honnör och lämnar kapellet värdigt baklänges.

 

Glöm inte hjältarna

I en tid med accentuerade individualism behöver vi påminnas om mänsklighetens existens, att vi människor har likadana grundläggande behov, är lika värda och utgör en del av en större helhet som vi kan kalla mänskligheten. I en tid med gryende nationalism behöver vi en sådan monumental påminnelse om att människor har offrat sina liv för friheten och demokratin som vi åtnjuter i dag. Ett slags krig mot vår frihet och demokrati pågår. Sanningen är under attack. Individens frihet att utvecklas, är under attack. Vi behöver komma ihåg att våra värderingar behöver försvaras. Unga människor har givit sina liv för dessa värderingars skull. Dessa vita kors efter dessa hjältar finns runt oss här. Över 9 300 kors. De ska inte ha dött förgäves.

Det minsta vi kan göra är att rösta i EU-valet. Vi är på resande fot utomlands. Men vi har röstat. Brevröstat. Det är vårt sätt att betala tillbaka lite på den väldiga tacksamhetsskuld vi har till dessa odödliga hjältar.

 

Kontraster

Tillvaron är full av kontraster. I skogen som angränsar till den amerikanska kyrkogården sjunger fåglarna en lovsång till våren och ett vattendrag porlar. Det är frodigt: lövträd är beklädda med murgröna och ormbunkar på marken. Mina steg är tunga, tyngda av historien. Framme vid Omaha beach blåser det friskt från havet. Jag sätter mig på sanden och äter. Den här stranden anses vara en av Normandies vackraste, kanske till och med allra vackraste. Den är så vacker att det gör ont. Det doftar tång och jag har ätit en halv baguette med camembert och salami med valnötter.

 

Vandringen fortsätter

På håll avtecknar sig en sandstensklippa. Ditåt går vi, för att det är vackert och vi är som programmerade att följa det som är vackert. Inåt land finns en rad villor, varav de flesta är fina och många är smyckade med små flaggor inför 75-årsjubileet.

Efter en ansenlig mängd havsluft och sand i skorna står vi intill krigsmonumentet “De modiga”. Monumentet står på stranden. På en skylt vid monumentet står följande: “Män som dog för att försvara våra delade värderingar om tolerans och frihet”. Vi är inte ensamma nu. Turister, inte minst amerikaner, är här för att lyssna till historiens vingslag. Några lägger vita rosor i sanden.

 

Utsikt över en av Normandies vackraste stränder

Här i Saint Laurent sur Mer fanns en badort före kriget. Nu finns ett krigsmonument. Badorten tycks dock ha återuppstått. Vi går en bit inåt land utmed välskötta villaträdgårdar. Det är fint, men leder inte upp mot kullen och utsikten vi suktat efter så vi återvänder till stranden. Gör om och gör rätt – tar rätt stig. Uppe på kullen är första belöningen efter alla trappor en äppelblomning – sen blomning antagligen på grund av närhet till havet med svalkande vindar. Utsikten över havet och den fina stranden oändlig.

 

Bernard Dargols

På väg ner passerar vi en av krigets strategiska bunkrar. När den erövrades beredde det vägen för en massiv landstigning. Bland de överlevande hjältarna var Bernard Dargols, som gick bort 28 april 2019. En vecka innan han fyllde 99.

Åter går vi på en av Normandies vackraste stränder för att sedan vända oss inåt land och uppåt på en stig kantad med tusenskönor. Från kullen skymtar hav och horisont. Havets brusar, flod är på gång. Inåt land är vår stig grönskande med inslag av hundkex och lila orkidéer. Försommaren är i full blom. Nu hörs varken havet eller de franska soldaternas sång. Så nära i rum och tid, och ändå så fjärran i detta välmående villakvarter. Snart är vi tillbaka där allt började.

---

Vandringsfakta

Start- och slutpunkt: Parkeringsplatsen vid Le Cavey vid Omaha beach i Normandie.

Längd: Cirka 15 kilometer
Höjdmeter: +/- cirka 180 meter
Tid: Cirka 4 timmar

Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc. Observera att tiderna inte stämmer.

Tips1: Besök den amerikanska militärkyrkogården (Normand American Cementary). Vandringen passerar precis utanför kyrkogården strax efter starten.

Tips2: För den som vill ha en längre vandring går det lätt att förlänga vandringen längs stranden.

---

Text: Eyal
Bild: Kerstin

---