Vår första dag på Mallorca

Get och man på toppen av Talaia d'Alcudia.

Första dagen på Mallorca känns toppen, inte minst här på toppen av berget Talaia d’Alcudia tillsammans med en nyfiken get.

Vissa saker glömmer man aldrig. Första förälskelsen. Första glassen. Och första dagen på Mallorca. Nu är vi här igen.

Visst har vi varit på Mallorca tidigare, men varje gång har en första dag och denna första dag var så bra att den tröstade mig. Den hjälpte mig att klara chocken, även om belägenheten kvarstår och plågar mig. Därom senare.

Om du har levt ett tag vet du att livet kan vara svårt att uthärda utan livräddande distraktioner. När prövningarna ansätter och man är likt en bräcklig käril måste man begagna muntrare tankar som ingjuter mod. Jag tar en promenad, en långpromenad. Alcudia har så många fina vandringar. I dag gick vi en av de finaste (du anar inte hur många vandringar som tituleras på liknande sätt). Som varje söndag under vinterhalvåret är pang-pang tillåtet. Redan på långt håll lät den pågående jakten höra av sig, men vi lät den inte bekomma oss. Vi fortsatte gå på trottoaren längs utkanten av Alcudia och passerade – i tur och ordning – en lång rad med huskroppar med lägenheter, små gårdar med flagade gårdshus, större gårdar med ståtliga hus och nybyggda stenmurar, stora gårdar med äldre murar och stora, tätt liggande villor intill bukten som vetter mot Pollensa. Utsikten över bukten och bergen kan ta andan ur vem som helst – liksom huspriserna. Men vi fortsätter att knalla i en närmast meditativt takt och låter dessa betagande vyer, och havsluften, fylla oss.

 

Uppmarsch

Efter ett par timmar och 200-300 höjdmeter är vi vid Ermita de la Victoria. Nu har vi sett den sista bilen på ett tag. Nu är vägen lika för alla. Vill man komma till toppen av Talaia d’Alcudia måste man gå. Denna soliga söndag är vi långt ifrån ensamma på vägen. Många familjer och ungdomar marscherar uppåt. Även om det är kul att ha naturen för sig själv, är det ännu roligare att fler tar vara på möjligheten att vistas i naturen.

Efter ännu 400 höjdmeter är vi vid toppen och kan avnjuta en utsikt med lager på lager. Här Medelhavet, här Medelhavets glittrande vatten med Pollensabukten, här Alcudiabukten. I förra inlägget skrev vi om picknick och nu vill vi slå oss ner för en stärkande matpaus och andhämtning. Men vi får ingen matro.

Eyal ”anfalls” av en tiggande get som tar sikte på påsen med clementiner.

 

Gamla vänner anfaller!

Våra gamla vänner, bergsgetterna, störtar fram så snart jag lägger ryggsäcken på en sten och tar fram en påse med fyra clementiner. Jag vill ha! säger deras sockersöta ögon. Vi försöker att tala våra vänner tillrätta, vädja till dem och förklara att vi behöver lite energi för att orka gå, att den återstående vägen är dryg och krävande, att clementinerna är det enda vi har (osant – vi har lite nötter också). Allt för döva öron.

Till sist återstår inget annat än att gå vidare. Denna branta stig har vi betecknande nog döpt till getvägen. Även här är utsikten makalös, varför denna steniga nedstigning fordrar hundraprocentig koncentration för att inte vika foten och göra sig riktigt illa. Vi håller koncentrationen och lyckas under färden få i oss både clementinerna och nötterna.

 

Mera mat

Exakt två timmar senare står vi vid en av våra favoritrestauranger i Alcudia. Där står vi bra i en halvtimme i väntan på ett ledigt bord. Men det är värt det. Söndagsmiddagen består av utsökt tillagade rätter som skaldjursgryta (med massor av vitlök och vita bönor), spädgris och chokladfondant.

En välbehövlig promenad längs Alcudias mjuka sandstrand följer. Och där slutar denna underbara, oförglömliga distraktion vår första dag i Alcudia. En lika välgörande som välbehövlig distraktion i vår belägenhet på grund av en unket (mögel?) luktande semesterlägenhet.

Nå, låt oss hoppas att badrumsventilationen parat med öppen balkongdörr gör underverk (utan att vi faller offer för en någon elakartad förkylning).

Spädgris och friterad potatis.

Äntligen matro.

Vad vore Alcudia utan sin långa sandstrand?


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

2 svar

  1. Johan skriver:

    Låter härligt, både vandringen och maten!

    • PåUpptäcktsfärd skriver:

      Det har du helt rätt i. Också i dag har vi haft en fantastisk vandring i strålande sol, för att sen avnjuta nystekt fisk med färska grönsaker.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.