Kåseri: En vandrare marscherar på sin mage
Maten betyder så mycket för livsglädjen. Det gäller inte minst under vandringar.
En armé marscherar på sin mage lär Napoleon ha sagt. Detsamma gäller i allra högsta grad vandraren. Mat ger ork till lustfyllda upptäcktsfärder och kan sätta guldkant på upplevelsen. Det gäller helt enkelt att se till att verkligen sätta guldkanten. Det verkar inte så enkelt. Men nu ska det bli ändring på detta!
Min bästa matupplevelse på upptäcktsfärd motsvarar i stort sett alla italienska delikatesser som fanns i delikatessdisken i matbutiken – flera sorters salami och skinka (givetvis Parmaskinkan), hårda och mjuka ostar (däribland favoriten Taleggio), baguette av god kvalitet, kex, goda oliver, mogna småtomater, druvor, god apelsinjuice. Allt detta och lite till inmundigades i en solig backe. Minnet lever starkt. Vi pratar fortfarande om det med jämna mellanrum som om det var igår.
Det inträffade för bortåt 20 år sedan. Och ingenting utöver maten var ett dugg märkvärdigt, sol förekommer trots allt under de svenska somrarna. En enkel backe med skog och buskage bredvid, alldagligare kan det knappast bli. Och så sagolikt!
Det säger en del om styrkan i våra matminnen. Ta vara på det och ägna lite tid till att förgylla din upptäcktsfärd.
Självkritik
Samtidigt skulle det inte skada med lite självkritik. För hur kommer det sig att detta nyss omhuldade matminne inte blivit överträffat på 20 år? Har jag inte vandrat på 20 år? Jo. Har jag inte haft medhavd matsäck på 20 år? Jo. Mestadels burkar med tonfisk eller makrill och naturligtvis ostmackor till leda, preparerade i all hast. Och varje gång vi sätter oss ned och blir överväldigade av världens kanske finaste utsikt – som vida överträffar den nyss omtalade skogsbacken – kan vi inte låta bli att enas om att “nästa gång” minsann ska vi tillägna matsäcken lite mer omsorg. Ändå förblir picknickmaten nödtorftig. Hur ska man tolka detta?
Hungerns hävstångseffekt
Förvisso hävdas att “hungern är den bästa kocken”. När man är tillräckligt utsvulten kan något högst ordinärt likt en ostmacka framstå som en kulinarisk höjdare. Visst kan det ligga något i det. Ändå! Med denna hungerns “hävstångseffekt” kan man föreställa sig vilka oanade lyckokänslor en riktigt god matsäck skulle frambringa!
En annan tolkning vore förstås att det går att leva både gott och länge på gamla matminnen, bara de är goda nog. Därmed ingalunda sagt att vi kan luta oss tillbaka mot gamla minnen i 20 år till. Icke! Vi borde ta oss i kragen. Snart! För igår landade vi på vårt kära Mallorca och här är utbudet av färsk frukt och grönsaker liksom allehanda delikatesser överväldigande.
Och kanske det bästa av allt: det är picknickväder!
Ingenting går upp mot en matpaus på en bergstopp på Mallorca.
Text: Text
Bild: Kerstin
