Vandring vid Hohneck i Vogeserna

 

Ko i Vogeserna

En skön kulle i Vogeserna med en ko av den i dag sällsynta rasen Vogeser (vache Vosgienne).

 

Denna fina vandring till Hohneck var uppbygglig för oss, en lektion i att vägen till en bergstopp inte alltid går spikrak. Ibland måste man gå en vacker omväg.

Vi siktar på ett berg och inte vilket berg som helst, Vogesernas tredje högsta berg Hohneck. Vi ställer bilen vid bergets fot fast beslutna att vandra uppe längs bergskammen, ta del av en vidsträckt utsikt över Vogeserna.

Så tänker vi i bilen. Utanför bilen är det inte lika vindskyddat. Efter några steg uppåt smyger sig tvivlen på i takt med kastvinden. Tio minuter senare står vi på kammen helt oskyddade för vinden. Är öppna berg och kullar bästa stället att befinna sig på i halv storm? Hamlets beryktade eftertankens kranka blekhet vädrar morgonluft i våra hjärnor. Blir det eller blir det inte en bergsvandring? När öronen fryser i korsningen på krönet är valet enkelt.

Mossgrön skog

Vandring genom en trolsk skog med mossklädda stenar.

 

Det bidde en sjö

Vi väljer en nedåtgående stig i lä undan den allt hårdare blåsten. Öronen tinar upp medan utsikten får stryka lite på foten då stigen till stor del vindlar genom skog. Skogen blir allt mer trolsk med gröna mossklädda stenar och träd. Efter ett par kilometers oplanerade äventyr utmynnar trollskogen i en vacker sjö: Lac de Schiessrothried.

Det bidde inget berg – men en sjö!

Sjö i Vogeserna

Vinden tvingade oss att ta skydd vid en sjö snarare än att vandra längs kammen. Men inte så illa det heller.

 

Mot Hohneck!

Efter att ha ätit oss mätta på sjöblickar vänder vi uppåt igen. En rejäl stigning genom en skog och vi är ovanför trädgränsen i Ferme Auberge du Schiessroth. Därifrån tar vi återigen sikte på toppen vid Honhneck. Vinden har mojnat något och bergen ger oss hyggligt skydd. Väl framme på toppen är blåsten outhärdligt, kropparna kallnar så någon picknick är det inte tal om.

Återigen måste vi tänka om. Hungern sätter bra fart på fötterna och snart hittar vi lä i en vindskyddad solig backe alldeles nära bilen. Inte någon storslagen bergsutsikt, men en spännande etnologisk studie över vandrande fransmän – och definitivt mycket skönare än på bergstoppen.

Reflektion: I livet blir det inte alltid som planerat. Ibland blir det bättre, med eller utan en omväg. Eller vad tycker du?

Till slut gav vi oss ändå upp på kammen. Det blev en kort stund i den hårda blåsten. Men vackert!


Vandringsfakta

Start och slutpunkt: Parkeringen vid infarten från landsvägen till Hohneck.
Längd: ca 5 km
Höjdskillnad: ca +420/-420

Tips: Det finns gott om markerade vandringsvägar i området. Vid bättre väder än det vi hade kan man med fördel välja vägar högre upp med vidsträckt utsikt åt flera håll.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.