Dramatisk natur vid Hovs hallar – roadtrip dag 11

Hovs hallar

Hovs hallars dramatiska natur rymmer en av världens mest kända filmkulisser.

 

I dag ska vi till Hovs hallar på Bjärehalvön där mötet mellan hav, klippor och stenar har format en av världens mest kända filmkulisser. Vi rundar av dagen med den diametralt annorlunda och mjuka sandstranden i halländska Tylösand.

 

Natur och kultur i armkrok

Vi har just ställt bilen på parkeringen och går raka vägen mot Hovs hallar – som betyder stenhällar. På denna klippkust är det verkligen gott om stenhällar i varierande form och schatteringar – grå, brunröda eller svarta troligen beroende på vattenkontakten. Snart måste vi hejda oss i detta vindpinade klipplandskap; en fin skylt i metall och glas fjättrad på en klippa påkallar vår uppmärksamhet. Vi hajar till. “Treasure of European Film Culture” står på skylten som signeras av internationellt kända regissören Wim Wenders.

Skylt över filmarv

Vi kan förstå varför detta landskap har förlänats utmärkelsen Treasure of European Film Culture.

Klart vi googlar och går vidare närmast andäktigt. Vi har beträtt sälla marker utvalda som en av tio av Europas mest betydelsefulla och bevarandevärda filmkulisser. Den långa motiveringen bakom Hovs hallars upphöjda status är landskapet vi betraktar: dramatiska klippformationer som ögat inte kan få nog av och ett temperamentsfullt skummande hav som flämtar och pustar och dånar i det oändliga. Den korta motiveringen är Ingmar Bergmans Sjunde inseglet – här förevigades det världsberömda schackpartiet med döden.

Hovs hallar

På den här klippstranden spelades schackpartiet med döden i Ingmar Bergmans odödliga film Sjunde inseglet.

 

Naturen överträffar dikten

I skuggan av den storslagna kulissen finns små saker som lyfter landskapet till högre höjder, i varje fall för oss naturintresserade. Rosa stenar klädda med lav i lime och vitt. Insprängd blommande ljung bland klippor. Och nyponbuskar, trift, fibblor liksom vita och ljusgula blommor som tycks trivas vid karga och vattenfattiga förhållanden. Och kolla där – mintfärgad skäggig lav!

Lila ljung insprängd i klipphällarna.

Sten med lav

Mångfald. Rosa stenar och klippor med lav i olika färger och former.

 

“Gintillverkning”

– Här påbörjas gintillverkningen, påpekar Kerstin lite finurligt och pekar på enbuskar – en omistlig komponent i tillverkningen av gin. Några av enbärsfrukterna är blå och några är ännu gröna.

Enbär i Hovs hallar

Enbär i olika mognadsgrader. Oumbärliga för ginproduktion.

För varje steg öppnar sig nya vyer. Bland avrundade, rosaskimrande klappersten, delvis klädda med vit lav står några övergivna äppelträd – bågnande av frukt.

 

Ännu en överraskning

Några steg bort stannar vi till som förstenade: stenrösen i det oändliga – omgivna av resliga, mångskiftande hällar, rasande hav och några tappra representanter från växtriket.

Stenrösen

Vem har byggt alla dessa stenrösen?

En upp mot tio meter hög granitpelare sticker ut på stranden. Och en till! Mörka moln närmar sig och sveper sig runt i denna storslagna filmkuliss. Solen gör ett effektfullt försök att tränga sig förbi molnen.

Man måste vara gjord av sten för att inte smälta.

Hovs hallar

Eyal verkar vara överväldigad av den storslagna naturen.

En skarv står med utfällda vingar och viftar på en klippa i havet medan vi pallar päron. En flock kajor virvlar ovanför och en bit bort på småstenar intill havet rastar en flock starar. På en klippa i det grå havet vilar tre ejdrar och en skarv. Enstaka måsar skriker. Så en sista överraskning. En häftig skur. Vi springer mot bilen.

Språngmarsch tillbaka till bilen. Mörka moln drar snabbt in. Vi hinner fram – nästan.

 

Från hårda klippor till Tylösands mjuka sandstränder

Halländska Tylösand välkomnar med sol och vidsträckt strand med mjuk, finkornig sand. Våra fötter sviktar i sanddynerna. Snäckskal krasar under fötterna. Knappt några människor, men en flock måsfåglar i olika åldrar – gråvita, svartvita, stora och små och spräckliga fjädrar – alltså ungar som inte är fullfjädrade. Svårt att ta sig uppför de sandbelamrade trapporna till hotell Tylösand. Vi klarar det. Ridå.

Mjuk sand under fötterna vid Tylösands långa sandstrand. Och en del solchanser.

Solen borta, men sanden tycks vara oändlig.

Strandfynd.


Vandringsfakta

Vi gjorde inga regelrätta vandringar i Hovs hallar eller Tylösand eftersom regnbyarna avlöste varandra denna dag. Men vandringsmöjligheterna är goda. Skåneleden passerar Hovs hallar på sin sträcka längs kusten och bjuder in till vandring. Och i Tylösand kan man gå länge i sanden längs havet.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.