Flera skånska juveler på en enda dag – roadtrip dag 10
Kullaberg med dess storslagna natur är en av Skånes finaste juveler.
En dag med flera höjdpunkter. Både hisnande utsikter från branta klippor i Söderåsens nationalpark och dramatiskt möte mellan hav och klippor i Kullaberg. Självklart innehåller denna superdag även en kulinarisk höjdare som är värd en egen resa.
Framme vid vår fjärde och sista nationalpark denna roadtrip, Söderåsens nationalpark. Börjar vid Skärdammen och bestämmer oss för Hjortsprångsrundan med ”det lilla extra” – för att optimera utsikten. Vi inandas krispig höstluft och går på en stig belamrad av fallna runda frukter från bokträd, vi går längs klippkanter och betraktar den omgivande bokskogen. Dessa klippor uppstod för miljontals år sedan efter en krock mellan två kontinentalplattor.
Bokskog i Söderåsens nationalpark skänker skugga.
Svindelkänslor?
Kerstin står intill en djup brant och fotar panoramat över en vidunderlig skog och Skärdammen. Inte utan att jag stilla undrar vart hennes omtalade svindelkänslor har tagit vägen. Jag står en meter bredvid henne inåt land och manar henne att vara försiktig. Stålkvinnan svarar: Vi skulle varit här till soluppgången.
Duglig utsikt
Mittemot utsiktsplatsen ser vi punkten där berget sprack för länge sedan; där uppstod dagens ravin. Vi ser också de enorma mängder stenar som finns i branterna. Där syns en rejäl svampväxt på en död stam av en bok. Står på Kopparhatten, en av nationalparkens högsta punkter och spejar över ravinen nedan och den vidunderliga skogen.
Utsikt över nejden och Skärdammen från klipporna.
Häftig natur
Inte nog med mossklädda stenar som målar norra och solfattiga sluttningen bredvid grön. Kolla vilka häftiga pistaschgröna svampar! Vi har kommit till den stilla porlande ån Skärån och kan förnimma prasslet av löv i vindpustarna. En sluttning med mossklädda stenar övergår till lav ju högre upp och solnära man kommer. Höströda löv. Rosa bär – vad kan de heta?
Gillar ni pistagenötter eller nöjer ni er med pistagefärgade svampar?
Rosa bär i botten på Söderåsens djupa ravin. Vad heter ni?
Hjortsprånget
Kerstin lutar sig fram på hala stenar för att fota åns spegling. Så vackert! Vi flåsar upp för en sugande backe och passerar Liagården. Framme vid branta klippan Hjortsprånget, med fin utsikt över nejden. Även här kan man tänka sig tillbringa en soluppgång.
Efter en rejäl nedförsbacke är vi vid Skärdammen igen.
Moss- och lavklädda stenar i ravinens sluttning.
Sofiero slott
Äntrar ståtliga Sofieros slottspark och håller utkik efter vackra blommor. Överallt är så välskött, så fint, så inbjudande. Ett växthus med druvor doftar förföriskt sötaktigt av russin in spe. Och där bjuds äpplen i trälådor, kom och ta mig. Smaka!
Smakar himmel. Varför inte finns dylika välsmakande äpplen i en livsmedelsbutik nära oss?
Russindoftspridande druvor.
En restaurang värd en egen resa
Vi sitter till bords på Sofiero slottsrestaurang med utsikt över ett glittrande Öresund. Snart vankas eget kärnat smör med rapsolja och havssalt, rågbröd och ljust surdegsbröd. En liten sallad med grönsaker direkt från parken, däribland ruccola, rädisor och rödbetor. Och snart dyker dagens husman upp: oxkind med gul trumpetsvamp och små paradisäpplen. Hela anrättningen smakar paradisiskt. Kan det finnas en bättre investering för 165 kronor?
Lika bra att ta en efterrätt också.
En oförglömlig matupplevelse inleds med rapsoljesmör och hembakt bröd.
Oxkind med gul trumpetsvamp och paradisäpple. Smakar paradis.
En ljuvlig liten efterrätt med många godsaker i som plommonparfait, blåbärsmaräng och äpple.
Omtumlande Kullaberg
På Kullaberg blåser det så snålt att vi nästan rycks med av kastvindarna. Omtumlande av vinden beger vi oss till det havsnära vindskyddet och spejar efter tumlare. Inga tumlare, men Hallands Väderö till höger och Danmark till vänster. Däremellan ett livfullt Kattegatt som oupphörligt kastar vit fradga över Kullabergs stenar nedanför våra fötter. Måsar och trutar seglar upp i skyn bland molnen och verkar för tillfället hålla truten – eller slukar vinden deras skri?
Hisnade klippor som lockar till sig måsfåglar.
Herren på täppan
Vi går ner mot Silvergrottan förbi en blommande kaprifol och lavklädda stenar och så når vi grottan smala nålsöga. Där stannar vi till nästan på stänkavstånd från vågorna och begrundar havets kraft, oändligheten och människans larviga förgänglighet.
Här känner man av havets krafter . Och ett och annat stänk.
Vi tar en annan och brantare stig upp mot fyren och överraskas av ett hundratal trutar och måsar vars kakofoni överröstar vinden. Här ska klippkanterna undvikas för kastvindens lömska krafter. Förbi svårgenomträngliga och delvis taggiga buskar av slånbär, enar och ljung. Lime och grå lava på rosa och gråaktiga stenar. Blommande, förtorkad och överblommad ljung. Nu har vi bara några hallon- och nyponsnår att gå genom för att nå Kullabergs herren på täppan – fyren.
Kullaberg uppe vid fyren strax före skymning.
Vandringsfakta Söderåsen:
Start- och slutpunkt: Naturum vid Skäralid
Längd: 9,7 kilometer
Höjdskillnader: +/- 305 meter
Tid: drygt 2,5 timmar
Karta och detaljer: Se vår profil på Wikiloc.
Mer information om vandring: Hittar du på nationalparkens hemsida.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
Skulle det gå för sig att avslöja vilken restaurang ni åt den goda maten på? Oxkind med mera. Bor i Skåne och letar alltid efter trevliga lunchtips.
Självkart. En trevlig restaurang kan verkligen förgylla en dag. Oxkinden åt vi på Sofieros slottsrestaurang. Vi har varit där flera gånger under årens lopp och aldrig blivit besvikna. Det har varit samma krögare under en längre period. Har dock inte varit där nu i år (2020). Vi önskar dig mycket nöje!