En vandring i Sörmland med både puls och plus

Skärgårdskänsla vid Stensunds folkhögskola.

Denna vår egen variant av Sörmlandsleden mellan Trosa och Tullgarns slott omfattar uppförsbackar som ger en rejäl puls. Men också ett stort plus i form av vidunderlig havsutsikt med skärgårdskänsla. Givetvis hittade vi stenar att pusta ut vid.

Förvisso har vi gått sträckan Tullgarn-Trosa ett par tre gånger tidigare och tyckt att det var fint. Men sist var det åtminstone tio år sedan och minnesbilden av sträckan har med tidens tand blivit suddig och diffus. Hur mycket hav såg vi egentligen, eller var det bara skog och skog?

Ett gammalt exemplar av STF:s medlemstidning Turist hamnade i mina händer och avgjorde saken med ett välskrivet reportage om Sörmlandsleden. Ibland får somligas städmani oanade konsekvenser.

Svårt se havet för alla träd

Vår egen variant av Sörmlandsledens etapp mellan Trosa och Tullgarn startar vid Stensunds folkhögskola och inleds längs en grusväg förbi fält, gårdar och hus .

Blommande raps på väg mot Tullgarns slott.

Men snart blir det bara skog. Havet syns inte för alla tallar. Så nära är vi och ändå ingen havsutsikt. Vi kämpar oss både upp och ner för berghällar så pulsen skenar. Den vida havsutsikten vi har längtat efter uteblir, bara skog och en handfull mygg. Vi börjar misströsta och talar om hur minnen kan spela oss ett spratt. Titta! Här ett vindskydd. En gång för länge sedan garanterat med vidunderlig havsutsikt. Nu en tät tallskog.

Många träd i skogen. Och en mossbeklädd stubbe.

En skylt lovar havsutsikt till priset av några hundra meters omväg. Vi avstår. Spar på våra krafter och yppar oförbindligt ett löfte om att ta det på tillbakavägen. Dessa berghällar tar aldrig slut. Vi kommer in i en behaglig ordlös lunk där alla steg och all fysisk möda går upp i en enda utdragen in- och utandning. När vi står uppe på en klippa ovanför träden kommer det som en överraskning. Eller ett smärre underverk. En vidunderlig utsikt över hav och kobbar med en doft av skärgård som består när vi blundar. Här vill vi sitta och äta och njuta. Inte nu. Sen.

Visste du vad Sörmlands landskapsinsekt heter? Strimlus (som inte är en lus utan en sorts bärfis). I varje fall är den en riktig linslus…

En bit återstår. Där skogen slutar tar ängar med midsommarblommor liksom andra blomster vid. En skock skrämda knölsvanar ligger ihopkurade i den blänkande viken intill Tullgarns slott som tronar mittemot. Envetna skott skär genom luften i en oupphörlig strid ström. En mansröst dallrar över vattnet genom högtalare. Det som pågår är en mässa för jakt, fiske och hund.

Midsommarblomster.

Äntligen havsutsikt

Vi tittar på spektaklet med hundratals besökande på avstånd och vänder sedan tillbaka för att inta lunchen med skär och kobbar framför ögonen. Stenen vi delar känns mjuk, åtminstone solvarm.

Lunch med skärgårdsutsikt.

Uppenbarligen har vi fått smak för vackra vyer för nu tvekar vi inte att ta omvägen för att uppleva ännu en smakbit av den sörmländska skärgården från klippan ovanför trädtopparna. Där är vi inte ensamma. Ett sällskap har samlats kring ett medhavt bord och avnjuter såväl vyer som medhavd mat.

Vi fortsätter till Stensund och möter havet på havsnivå. Snart blir det fysiskt. Vi går över en träbro, Kerstin snubblar över en trappa och klarar sig mirakulöst oskadd. Vid vattenbrynet kan vi inte låta bli. Vi doppar fötterna. Det är uppiggande. Sorlet från andra badgäster en bit ifrån tonar bort. Det är en somrig försommar i sörmländska skärgården. Undrar om livet kan bli bättre än så.

Skulle du våga doppa fötterna här? Det gjorde vi och det var mycket välgörande för svettiga fötter.

Vandringsfakta

Längd: Ca 22 km
Höjdskillnader: +/- 210 meter
Tid: Ca 5 timmar

Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc. Observera att beskrivningen där visar tillbakavägen, men att vi egentligen gick fram och tillbaka.

Sörmlandsleden: Vår vandring går längs etapp 56 på Sörmlandsleden mellan Trosa och Tullgarn.

Text: Eyal
Bild: Kerstin