Rogivande vandring runt Flämsjön

Flämsjön med båt fastfrusen i isen

Flämsjön. Tidigt på våren står tiden stilla och vandringen runt sjön inbjuder till kontemplation.

Länge har vi undrat vilken vandringsled är bäst i världen för att umgås med sina inre tankar i. Nu har vi svaret: runt Flämsjön. Här har vi gått ostörda i timmar hänförda av mångskiftande natur och gulliga små hus som från en annan planet.

Vi går stilla i issmältningens tid en blek rofylld måndag utan en människa i sikte. Det kuperade landskap skapar rum i rum i naturen och ögat matas med nya vyer vid varje kulle längs sjön. Här ekskog utan löv och hasselsnår utan blad. Där en skog vars mångfald av trädarter från hela världen är lika överväldigande som väldokumenterad (i en oändlig lista som vi finner så småningom vid en informationstavla). En del träd är avlövade, några få har bruna blad i behåll. Ett axplock: purpurgran från Nordamerika och fujigran från Japan.

Blommande hassel vid vandring runt Flämsjön.

Hasseln blommar tidigt på våren.

Mitt under denna kontemplerande vandring hoppar ett rådjur i väg, vi ser bara dess guppande vita rumpa innan det slukas av skogen. När skogen byts ut mot en strand hittar vi en kyrkans (stiftets) konferensgård försjunken i stillhet vid sjön. Isen spricker, ett par tranor flyger förbi. Skrattmåsar skränar. På håll syns svanar och änder. Vi går vidare och äntrar ett område med gulliga småhus som ligger så undangömda för världen som tillhörande en annan planet.

 

Sakral fikarast

Återigen är vi i skogen, som går i grå toner med dess eviga matta av förmultnade löv, med avbrott för mossans gröna inslag på stubbar, träd och stenar. Vi sätter oss högt på en ås vettande mot ännu en frusen sjö och dricker kaffe och medhavda kex. En ekorre försvinner upp i en ek. Vi blundar och andas in obeskrivligt lugn, det blir nästan sakralt. Ljud som följt oss genom hela vandringen träder fram än tydligare. Än skrikande tranor, än kvittrande småfåglar. Sjöfåglar. Och vad är detta hackande ljud? Hackspetten, så klart.

Mossgröna fallna träd vid Flämsjön

Mossklädda grenar skänker det rogivande landskapet en lite lagom färgklick.

Vi torkar upp smulorna och går våren till mötes. Som vi har väntat på vårblommor! Först några enstaka blåsippor, sedan orkar vi inte hålla räkningen längre. De träder fram i skiftande blå kulörer, blekt ljusblå, mörkblå, ljusrosa. Enstaka vårlökar lyser gult, lungört i blålila och en ynklig liten knopp av vitsippa. Så skör och fin!

Blåsippor

Fina blåsippor i all enkelhet.

På sina håll blommar hasseln för fullt. Trevligt, eller hur? Om inte vi oförmodat märker något som rör sig intill, något brunt med mörkbrunt mönster. Hasselsnok! Vid minsta kameraklick slingrar den sig förstås in och gömmer sig i ett hasselsnår. Omöjlig att upptäcka.

Sist en eloge för föredömligt välmarkerade leden, enkelt att hitta rätt. Trots en del snö och is är det lättgånget överallt. En över förväntan mångfacetterad och rogivande vandring.

Hasselsnok

Vem är det som tittar ut ur hasselsnåret och försöker att snoka på oss? (Rätt svar: hasselsnoken.)


Vandringsfakta

Längd: 10 km
Höjdskillnader: +/- 45 meter
Tid: Cirka 2 timmar
Start- och slutpunkt: Eahagens parkeringsplats. Här finns information om naturreservatet Eahagen-Öglunda ängar som en del av vandringen går igenom.

Detaljer och karta: Se vår profil på Wikiloc.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

2 svar

  1. Angelika skriver:

    We also like such deserted hikes a lot! I could do without the snake 😉 – the beautiful flowers glow wonderfully.

    • PåUpptäcktsfärd skriver:

      We too are not very fond of snakes. Yet it was great to see this kind of snake for the very first time. And they are not dangerous-

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.